We're out of Bort signs again

Innan jag glömmer det, här kommer hela inläggets Temalåt.

Det hade planerats i över ett halvår. Planer hade smitts, semesternamn hade återanvänts eller hittats på. Pengar hade skickats fram och tillbaka mellan bankkonton, vi var på väg.

Without further ado, tillåt mig att presentera gruppen Gruppen. Vi, familjen. Gänget på 5+2.



François

Undertecknad fångas här på bild mitt i ett utbrottsförsök för att lämna gruppen.
Sannerligen inte gruppens ledartyp, inte heller den mest driftige. Samlade på sig flest döskallar under veckan och är kvar på nåder.



Gudrun aka Gujje

Gruppens gudmoder, rallyvettvilling och galjonsfigur. Hyser avsky mot smuts men har en fäbless för vackra klänningar och billiga telefonabonnemang. Säger "ja, tack" till en whisky men "mja, kanske...är det Newcastle?" till öl.



Norton

Multibegåvad deltidsvaken yngling med konstant öga för flickor. Bajsbokens betvingare.
En naturbegåvning. En Zico bland tyskar, en olivkvist i Taigan. Långsam med tungan, men det
vägs upp via ett anletsuttryck som skulle ge ett ankare moderskänslor.
Veckans mest populäre.



Ulla-Maj aka Ulla aka Mayar aka allt annat som passar henne själv

Ett exempel på Ulla-Majs humor och förmåga att bjuda på sig själv är hur hon ringde mig tidigt i morse för att försäkra sig om att jag använde just den här bilden i bloggen.
Ännu sötare med munnen i normallläge, jag kan inte minnas om hon hade shottat citronsyra eller bara sagt något pinsamt just när bilden togs, men hon ser lika nöjd ut som alltid.
Gruppens gubben-i-lådan, med ett skratt som säkerligen fortfarande myllrar längs västkustens klipplandskap.
Var en tidig döskallemagnet, för att sedan samla på sig allt mer kärlek.



Solveig aka Solan aka Sluggo

När man inte fann Sluggo sovandes i sin säng på kvällen (och det gjorde man ofta) hittade man henne i regel iförd en av sina trettiosju svarta klänningar, med en öl i högsta hugg och mer än ett par saker att säga om omgivningen. Grekisk gudinna och....Sluggo, i samma utsökta person.



Läderlappen

Bofast i Kungshamn. Läderlappen är en skabbig jävla tråkmåns som sällan sågs ens så mycket som smutta på alkohol. Trots detta fick han all vår kärlek och ögonblicket då vi skildes åt var resans svåraste.
Så här i efterhand har jag lättare att förstå Läderlappens charm. Det är små gester, många accessoarer, torr humor och ett piggt morgonhumör.



Robin

Läderlappens bleka kopia. Önskar en dag få vara 5% av det LL är. Min gissning är: kommer aldrig ske.
Robin, jag hatar dig.

Sverige är ett av få länder där man kan bli ihjälskjuten i Handen.

Jag tror äntligen jag har lyckats utarbeta en modell för personlighetsbeskrivning helt utan luckor.

Jag har inte ens valt att gå den långa vägen, via universitetsstudier, avhandlingar och långa år i trånga korridorer och klassrum. Nej, jag valde att genom hög intelligens och personlig briljans korta ner processen till två sekunders kreativt tänkande.

Vi är alla människor en av följande personlighetstyper:

Levande Musik
Levande Ljus
Levande Rollspel

Levande Musik kännetecknas av god smak och liderlig passion. Uttrycket kan ibland vara mer intressant och viktigare än innehållet - det är känslan som räknas. Man ska lida. För fan. Levande Musik kan ha kortare relationer med Levande Rollspel, men föraktar Levande Ljus. Levande Musik passar bäst ihop med Levande Musik.

Exempel på personer som är Levande Musik:

Torsten Flinck, Janis Joplin, Homer Simpson

Levande Ljus är den tröttsamt ordinäre småstadsmänniskan, vardagsromantikern. Den pöbelgråa person som såg Titanic sju gånger på bio. En enkel och okomplicerad person som får barn före 21 och på sin höjd läser Allers, Björn Hellberg eller Knasens julnummer. Levande Ljus håller sig i regel till sin egen sort, även om en crush på Levande Musik inte är omöjlig.

Exempel på personer som är Levande Ljus:

Agneta Sjödin, Hockeylandslaget, Marge Simpson

Levande Rollspel är den intelligente nörden. Ofta, men inte alltid, socialt tafatt. Levande Rollspel innefattar så vitt skilda personer som akademikern, fotoentusiasten och flugfiskaren. Levande Rollspel har fått oförtjänt dåligt rykte så här på förhand, men det är långt ifrån alla Levande Rollspel som syr ringbrynjor, lär sig alviska och dricker mjöd till vardags. Levande Rollspel sitter i skinnet - inte särken. Levande Rollspel trivs också bäst bland sina egna, men drömmer i hemlighet om ett liv med Levande Ljus.

Exempel på personer som är Levande Rollspel:

Stefan Holm, Bison, Lisa Simpson

Hej, jag heter Chrissy Chrissy Mack, jag är ombytlig.

Just nu sitter jag med tårade ögon. Lycka sprider sig genom min kropp. Varför?

Jag nyttjade just SCBs briljanta tjänst namnsök, som låter en söka och se hur många folkbokförda personer som heter det ena och det andra namnet.
Tydligen finns det 6 personer i Sverige med efternamnet Lingus.
Kan ni förstå hur kul det vore om en av dessa fick en son och döpte denne til Conny?
Allvarligt?
Ann Ahl, eller ens An Al, inte ens nära. Conny Lingus, fy fan vad hett.

Åh, vänta. Anna Lingus.

Jag dör.

Jag DÖR.

Sitter och lyssnar på "Stop me if you think that you've heard this one before" och känner mig sådär lagom produktiv.

Undrar lite vad jag ska göra efter jobbet idag. Äta kött i min ensamhet, bli full på casinot? Somna ensam?
Lite av varje, antagligen.

Varför är jag så miserabel?
Jag lyckas inte ens med friidrottshumor. Jag funderade på hur jag skulle kunna kommentera spjutolyckan från Rom på ett vettigt sätt. Men mina försök att painta en spjutkastare som genomborras av en längdhoppare var futila.
Kan väl säga att det var tur att det inte skedde under VM iaf, det hade Osakat långt större uppståndelse då.

Just nu skulle "sudda sudda bort" passa strålande i min playlist, men launchcast verkar inte ha den. Jävla jänkare.

Just ja, glömde berätta för Indi hur bra det var att han hade spelat "Lazy" av alla Suedelåtar i sin blogg.
Den är verkligen fantastisk. Tidernas bästa låt på fyra bokstäver?

Dagens ord: komihågregel

Jag blir helt dagens engelska ord (flabbergasted) över det. Vilket ord! Svenska kan vara så vackert.

En dag skulle jag vilja gå runt och bara kommunicera med folk genom att skrika.
Det vore asroligt.

- HEJ! GÅR DEN HÄR BUSSEN FÖRBI FORUM?

- URSÄKTA HAR DU ELD?

- DU FÅR KÖRA TILLBAKA SAMMA VÄG DU KOM, SEN TAR DU ANDRA TILL HÖGER, KÖR MOT VÄRDSHUSET, DET ÄR SKYLTAT!

Ja, det ser roligt ut när jag föreställer mig det i varje fall. Och det är allt som räknas. Lite som Linus på linjen, kanske.

Usch vad mycket jag skriver om lite idag.

Det är inte så illa.
Jag behöver det.

Bra, hej. Jag är rökare.

Puls 170

Kan jag börja sluta snart?

Varför har jag så dålig kontakt med mig själv? Varför vet jag aldrig vad jag tycker eller varför jag tycker? Eller jo...jag vet vad jag tycker. Ofta. Jag tycker att "parallellogram" har för många "l", jag tycker att näsor är roliga. Jag tycker att det är jobbigt när jag blandar ihop Beatles producent med sångaren i Coldplay. Jag kanske inte vet vad jag känner, dock. Eller varför jag tycker, eller varför jag känner.

Det är lika bra att säga det med en gång: det här inlägget kommer inte vara särskilt läsbart.
Jag tänkte mest...skriva.

"tänkte att hon var ett säkert kort med tandställning och allt" är i varje fall dagens citat.
Jag älskar dig hårt.

Jag tror nånting är riktigt fel med mig. Det räcker oftast med en sån liten skitsak, eller en medelstor skitsak ibland, för att korthuset jag kallar sinnesro ska falla samman. Kanske inte så att om mina favoritbyxor går sönder så börjar jag hata min familj, men nästan.

Jag vet inte...jag är kanske bara jävligt trött på att vara outbildad och singel utan klara framtidsutsikter. Det har ofta känts hyfsat okej att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig. Fast det kanske bara har varit mitt sätt att ljuga för mig själv? Jag kanske alltid har mått dåligt av att aldrig vara på väg nånstans, jag vet inte.

Här om natten drömde jag att jag satt på en toalett som var så trång att den inte gick att stänga när jag skulle skita. Vad betyder det?

Hur som helst, om någon nu läser det här, och tycker det känns lite jobbigt att följa med - föreställ dig då hur det är att gå runt med den här billiga ursäktan till människohjärna för jämnan.

Det är sjukt hur mycket jag älskar Pixies. Var mest tvungen att säga det, fastän jag sagt det ungefär 25 gånger för ofta senaste åren. Men ibland kan jag tänka att livet aldrig kan bli värre än att ligga fastnaglad i ett kallt betonggolv medelst 20 tums-spik och pixies i lurarna. Alltså...just i en tortyrkammare väntandes på sin död så kanske man inte får lyssna på indierock, men...rent generellt i livet, även när det är pissigt, så har man tillgång till musik.
Det är tryggt.

Fast å andra sidan lite fattigt.
Vem är Alison Krauss?

Nå, åter till ämnet. Vad ämnet är har jag förvisso ingen som helst aning om. Men det känns bättre så länge jag skriver. Problemet är ju bara att jag känner mig tömd. Jag antar att det inte bra är vanliga fluktuationer inombords som spökar. Jag är givetvis nervös och förväntansfull och förvirrad över att komma hem. Fast det är ju inte allt.

Nej alltså...jag känner mig ensam. Också. Fast samtidigt...vill jag ens ha en kram? Ja, kanske. Av rätt person(er), definitivt. Jo det vill jag. Bra. Nu vet jag.
Det ska bli helt underbart att träffa mina vackra vänner på lördag och bila ner till det soliga västsverige (önsketankar månne?). Jag menar...en veckas flykt från verkligheten och vem och varför jag är, det är väl precis vad jag behöver? Kanske inte, men det blir säkert en spark i rätt riktning.

Åh. Nu mår jag bra. Jello Biafras spoken word "Running for Mayor", om när Dead Kennedys sångare ställer upp i San Franiscos borgmästarval. Har jag skrivit om det förr? Kanske. Det är helt makalöst.
"What if he wins?"

Jo...visst räknade jag upp hans valpunkter förr?

* Legalize squatting
* Ban the use of automobiles within the city limits
* Establish a set fee and rate for bribes of city officials
* Force all businessmen to wear clown suits between 0900 and 1700 weekdays

Sjukt roligt. Men samtidigt med en gnutta allvar, som alltid med honom.

Hur som helst, tillbaka till mig. Nej vänta...skit i det. Jag återkommer när (om) jag har något vettigt att skriva.
Varför jag publicerar det här fattar jag inte, men here goes.

Jag vaknade i morse, eller tja, mitt på dagen, med sprängande huvudvärk och illamående.

Satte mig vid datorn en stund, men det var ohållbart. Lade mig som så ofta förr ner i sängen för att sova av mig bakfyllan, stärkt med färskt kallt vatten. Den här gången upplevde jag det som så många andra pratat om - det var omöjligt att somna. Jag vände på mig, gnydde, gnällde, suckade. Efter en lång tids kämpande lyckades jag dock somna. När jag sedan vaknade hade jag drömt något, jag minns nu inte vad. Jag somnade kort därefter om, och vaknade inte förrän nyss. Den här drömmen minns jag ganska detaljerat.

En medelålders man dyker upp utanför ett hus där en jämngammal man bor med sin familj. Han besväras och plågas över vilket intryck han ska göra. Dels är han inte alls lika framgångsrik och välartad som mannen han ska besöka, men mest av allt skäms han över sin bil. När så mannen, med familj, möter honom uppe på gatan står det klart att männen känner varandra sedan gammalt. Troligen är de skolkamrater eller liknande. Man märker att personerna håller av varandra djupt, men att de inte hörts av på lång tid.

Det är nu man förstår varför bilen var en så stark källa till oro. Plötsligt slår motorn igång av sig själv, och bilen varvar sin motor, frustar, framför den plågade mannen och den chockerade familjen. Bilen tycks ha eget liv, varför är det ingen som vet. Inte heller väljer min dröm att fokusera på det här.

Det som däremot får fokus är mannens ärende. Han har något att berätta, men vad? Han har tydligen kontaktat sin gamle vän  några dagar tidigare, för att han behöver dennes hjälp. Med vad kan vi bara gissa, men det lär framgå under den stundande middagen. Den plågade mannen tycks dock helt plötsligt tjugo år äldre, hans steg in mot huset ter sig vacklande, och familjens dotter fattar tag i hans arm. Det är som om han fruktar att han är död innan steken placerats på middagsbordet. Frågan är bara, varför?

Under den korta promenaden mot huset sker så något oväntat, men som ändå ter sig logiskt i drömmen, mannen blir blind! Hans promenad in mot huset blir nu en kamp mot chocken och förtvivlan, en kamp mot att nå in i hallen på huset, där han kan slå sig ner och lätta sitt hjärta. Det finns här inga tvivel, synen kommer inte komma tillbaka.
Det är som om...någon, vill hindra mannen. Någon som kan styra över smärta, mörker, maskiner och mycket annat.

Jag får dock aldrig veta vad som händer väl inne i huset, och vilket mannens ärende är. När alla väl har äntrat huset byts min dröm ut mot rent nonsens. Familjen, inte besökaren, befinner sig plötsligt i en öken, omgärdad av dinosaurier. Med en blick upp mot "himlen" inser dottern att man befinner sig på ytan av den jordglob som står på köksbordet.

Varför familjen har en jordglob lär jag aldrig få veta.

Det som slår mig som intressant här är var kommer allt detta ifrån? Om vi plockar bort Christine och Jurassic Park så blir historien väldigt intressant. Liknanar det här något?

Älskade Åsa.

I år fyllde jag 25 år. Den här sommaren var en sån sommar då jag fyllde "jämna", som mamma alltid envisades med att kalla det. När jag tänker efter så gör hon fortfarande det, i likhet med så många andra. Men det var när jag var ett litet barn som det störde mig, 25 eller 55 är ju inte alls jämnt, det är ju udda!

I varje fall så ska det säkert vara speciellt att fylla 25. Men enda sedan den dag i juni då årets sommarpratare presenterades har jag sett fram emot den tionde juli, och inte min födelsedag den sjätte.

Är det här märkligt? Jag känner dig inte speciellt väl, har läst någon krönika nån gång ibland. Nån debattartikel kanske. Tror jag sett dig i tv. Är lite osäker.

Likförbannat har jag sedan en tid tillbaka, kanske ett år eller så, satt mycket av mitt hopp till dig. I en tid av Timbro och regimskiften och där Johan Staël von Holstein tillåts skriva en krönika varje vecka i världens största morgontidning så är du något så ovanligt och så otidsenligt som en klart lysande och briljant intellektuell vänsterdebattör.

Jag måste bara inflika att när jag skriver det här, just nu alltså, inte under hela inlägget, men just när den här meningen författas, så lyssnar jag till Neil Young - Like a Hurricane, vilket är en av tidernas vackraste låtar.

Hur som helst, så kan jag inte låta bli att förbluffas hur opolitiserat samhällsklimatet är idag. Man placerar sina pensionspengar i fonder och aktier, alla äger en dator, och fan vet om inte facket arrangerar vinprovarkvällar för sina medlemmar. Alla bara...lunkar med. Var det så när du var yngre, i 80-talets slut och på det tidiga 90-talet?
Jag var ju också med då, fast på den tiden var det mer He-Man och Turtles som gällde.

Jag ska passa på att säga att jag gillade ditt program idag. Jag visste redan för flera veckor sedan, men det var skönt att få det bekräftat. Det här är en självklar punkt på programmet för det här inlägget, men jag skriver inte efter stödpunkter eller minnesanteckningar, och att vara tankspridd är något jag är världsmästare på.

Du har tydligen skrivit en ny bok, bör jag läsa den?
Innehåller den tankar om varför samtiden ser ut som den gör? Om varför en vänstervriden pajas som jag inte har fler röster i mediabruset att vurma för? Kanske ska jag vara lite självkritisk och förklara att jag inte alls grävt särskilt djupt, men nog kunde debatten genomsyra vårt dagliga, folkliga samtal mer än den gör idag.
Det är så sjukt att man liksom...rycker till, hajar till, när någon vågar vara rak och politisk i till exempel en intervju, tycker du inte?

Nu ska det ju också sägas att jag inte bara tycker om dig för att du är intelligent och tycks ha sunda ideal - jag tycker dessutom att du är både vacker och begåvad med trollbindande röst såväl som en spännande blick.
Jag antar att det jag försöker säga är att...ja...jag tror ju att du är gift, och så, men om du nån gång finner dig själv frånskild och i Stockholm en torsdagkväll, så finns jag där för dig. På Kvarnen. Om du kanske bara vill prata och ligga, eller så.

När jag under dagens program hörde att du spelade "Starman" så blev jag glad. Faktiskt så glad att om det hade varit Seu Jorges version från "The Life Aquatic", så hade jag inte skrivit det här inlägget - jag hade mailat dig ett frieri istället. Nu blev det inte så. Men det kanske är bra, vi borde nog hålla det köttsliga i schack, det är säkert bra att det finns uttalat och undanskuffat, så att båda parter vet vad som gäller, men det vore ett oerhört slöseri med intellekt av mig att inte förhålla sig rent intellektuellt och professionellt till din person.

Med dessa blygsamma ord vill jag runda av här, och hoppas att du under en av dom sista eftermiddagarna på jobbet innan semestern tar vid, bestämmer dig för att googla ditt namn, och till slut trillar in här.

Det här, Åsa, det är för dig:

Manic Street Preachers - Motorcycle Emptiness

Har nu lyssnat drygt fem minuter på min nymfiska uppenbarelse, än så länge:

En fantastisk röst
Prat om händer
Hon börjar musikspelandet med Rolling Stones - Under my Thumb

Lovande!

Jag avskyr verkligen IQ-tester.

Inte för att jag brukar känna mig särskilt dum när ämnet kommer på tal, eller när man gör något test på nätet. Kanske lite dummare än jag hoppats, men inte dum.

Nej jag blir mer avtänd på hela tanken med att försöka kvantifiera någons intelligens, det spelar liksom ingen roll hur många kategorier testet kontrollerar, eller hur noggrannt framtaget det är, resultatet säger nog ganska lite om vad jag uppfattar som intelligens ändå. Hur många poäng är det värt att alltid kunna säga det någon vill höra, eller att kunna plocka ut alla instrument ur ett Beach Boys-intro?

Nå, jag hittade i varje fall en länk till ett test hos en Aftonbladetmedarbetare, Alex Schulman. Jag tror han jobbar för tidningen. Namnet är bekant, han är antagligen en slemhög.

Hur som helst, testet han länkade till var lite längre än ett generiskt internettest, och föreföll väl vara ganska bra för att vara ett IQ-test i varje fall.

Som sagt, nöjd blir man aldrig, men det kan ändå vara kul att jämföra resultat.

Testet hittar du här.

130 fick jag i varje fall, vilket väl säkert är bra. Jag vet inte...som sagt, det känns lite sådär godtyckligt vad man är nöjd med för siffror, och man kan ju haft tur/otur med sina chansningar. Kul ändå att få "bekräftat" att jag sedan starten hamnat fel i livet, jag borde vara humanist.

144.9 på ord
110 på performance

13/20 på bilder <------- Ohyggligt dåligt
19/20 på ordförråd
14/20 på minnesfrågor <------- Oväntat bra
19/20 på relationsfrågor <------ Ska jag starta en sexspalt? Eller en humorblogg?
20/20 på matematik <------ ldo

Någon annan som vill göra testet?

Just det, om jag kom åt youtube så skulle dagens låt vara Depeche Mode - Blasphemous Rumours

Jag skulle egentligen kunna (borde?) skriva om helgen som varit. Om hur jag fick besök av mamma och syrran. Om hur vi åt gott och mycket, om hur vi trotsade väder och vind för att se stan. Om kaninsteken. Om whiskyn och parfymen jag begåvades med.

Men jag känner mer för att prata om ord. Ekorre till exempel.
Vad fan?



I jul vill jag ha en sak, en enda sak. Ett etymologiskt uppslagsverk. Gärna för engelska, men helst för svenska.

Jag funderade på vad moderater bjuder på till fest idag. Jag är lite osäker, men följande känns tänkbart:

Borgarsvin


Kapitalisterband


Tjänstefolköl


Bankir


Inte så roligt kanske, men jag har det ganska tråkigt.

Åh! Nu vet jag! Jag ska...om jag orkar fullfölja det hela, presentera någon form av lista under natten. Då får jag lite att göra. Sedan framöver får jag sluta upp med dumheterna att bara skriva inlägg på jobbet - jag vill ju inte att min blogg ska dö om 1,5 vecka =)

Får nog döpa om bloggen vid hemflytten, förslag?

Oh well, hörs snart igen!

Jag känner mig faktiskt ganska stolt över min senaste kreation.

Vad tycks?

På pokerforum.nu (jag kan tydligen inte hålla mig borta) fördes en otroligt ointressant diskussion om olika kampsporter, och om vilken morgonrocksnisse som var bättre än vem.

Sedan började folk referera till tråden på 2+2 där man diskuterade människa mot chimpans - helt plötsligt blev tråden läsvärd!

Det absolut roligaste var när en av forumets i särklass största degskallar, Psykologen, började prata om hur han vid flera fall överfallits av apor. Jag tycker det är så sjukt roligt. Jag tänker mig en skäggig Freudwannabe som strosar runt i djungelns utkanter och helt plötsligt blir påhoppad en besvansad liten krabat. Sjukt kul.
Sen tänkte jag lite till, med följande resultat: (Psykologens avatar på forumet är den lilla katten i ruta tre)


1. Psykologen satt en varm julidag och chillade med ett glas chablis utanför sitt sommarställe i Dalsland.
2. Plötsligt så dyker från ingenstans en jättelik gibbonapa upp!
3. Beväpnad med erfarenhet och dumdristigt mod kastar sig Psykologen upp i stridsställning, fullt medveten om att gibbonapan kommer försöka sig på en skenattack.
4. Men föga anade att det inte alls var någon gibbonapa, utan ett svart mördartroll som slugt nog klätt ut sig till en ofarlig primat för att lättare komma åt sitt offer!

Dock är det så att med en vettig svensk akademi skulle DISKA varit utbytt mot DILDO, roligare så.

Jag skulle kommentera ett inlägg i min blogg, och ni vet den där koden man måste fylla i för att kommentaren ska publiceras? Jag vann nästan:



Jag är ingen Star Wards-nörd, mind you, men jag känner igen rolig slump när jag ser den.

Känslomässig uppdatering: Det känns fortfarande förnedrande att arbeta här.

Idag har det så slutligen hänt - youtube har blivit blockat på jobbet.
Återstår bara att se vad mer som blockats, när jag öppnar munnen för att skratta kanske det förblir tyst, och jag slår vad om att toalettpapperet är utbytt mot nåt mögligt gammalt Krustjevpapper.

Jag undrar lite vad man vill uppnå.

"Det räcker inte med att vi övervakar varje musklick som våra kontorsråttor gör, har 100% koll på vem som gör vad och hur mycket, hänger ut anställda som gör misstag via regelbundna mailutskick till hela kontoret, vi ska se till att allesammans dör av uttråkning så fort någon, gud förbjude, inte har något att göra också."

Jävla dagismetoder.
Jag hatar mitt liv.
Jag känner mig så viktig.

Jag har ritat en sketch över ett drömscenario för den ansvarige, det involverar Eiffeltornet och en elefant:



Antagligen mer whine senare under dagen.

Dagens ord: Negerbörd
Dagens icke-whine: Fick igår reda på att jag vann förra veckans HH-jackpott (igen)
Dagens låt: Nej just det, kommer inte åt youtube. Äckliga slemhinnebeklädda portvinssnobbar till möglig fladdermusavkomma, det är vad ni är.