We're out of Bort signs again

Sitter just nu och skriver på ett kanonsegt tangentbord från helvetet, folk har antagligen spillt Burger King-cola över det. Dagligen.

Jag sitter nämligen på sånt här jävla sunk-Sidewalk Express. Hyr en dator i 93 minuter för 29 spänn.
Varför? Jo, jag har lyckats med bedriften att lämna lägenheten utan nyckeln. Utan mobiltelefon också för den delen.
Utelåst alltså. Eller heter det utlåst?

Just idag av alla jävla dagar.
Vaknar med tidernas ångest. Bakfull var jag också, efter fjärde raka natten med livepoker och sprit.
Och hungrig, fan vad hungrig jag kände mig.
Men ångesten var värst, fy fan. Frågan är om jag nånsin mått sämre.
Försöker slemma mig ner till pizzerian. Det fick bli Hasses pizzeria den här gången, inte Stugan.
När jag nästan är framme inser jag mitt misstag.
En tröst är dock att jag hittade en lax i fickan. Tyckte väl att det saknades marker från igår.
Varför marker i fickan? Hade tydligen inte tid att växla in igår.
Blä.  Vi klipper där, orkar inte tänka mer än så.

Jag kan ju ändå konstatera att det kunde vara värre. Jag kunde vara hemlös, eller död eller heroinist.

Varför inte avsluta med en låt som gått från bra till livsnödvändig senaste dagarna?

Ställ inte varma plåtar på plast.

Jag har inte haft någon tvättstugenyckel på väldigt länge.
På väldigt väldigt länge.

Vanligtvis har jag löst det genom att

a) Köpa nya kläder
b) Bo i Estland, där man har tvättmaskin hemma
c) Hälsa på hos mamma eller pappa ofta
d) Handtvätta
e) Hoppas på att dörren till tvättstugan står öppen

Idag har det hänt två stora saker som för mig närmare att faktiskt tvätta hemma i min egen fastighet:

1) Jag skickade ett mail till styrelsen och vädjade om hjälp. Det ryktas att man kan få pröjsa nya nycklar.
Faktum är att jag faktiskt ringde till ordföranden igår, men fick inget svar.

2) När jag kom in genom porten efter ett besök på Ica stod dörren öppen!

Glatt skuttar jag in i tvättstugekorridoren och inspekterar bokningstavlan.
Attsingen! Jag hade glömt min cylinder i bokningsmojängen. Undrar hur länge den suttit där?
Folk är säkert arga.
Men vänta...var exakt sitter den? Är det sant? Klonk!
Den 25:e klockan 17-21. Kunde det bli bättre? Ja, men inte mycket.
Återstår bara att hitta dörren öppen igår. Kanske borde smyga runt nere i trapphuset runt 17 som en annan skummis?

Två saker.

Först och främst, det här är för dig Linus:



Och kanske viktigast av allt. Det heter tydligen förhyrd, inte förhyrd.
Jag är chockad.
Du är en pärla, Gia.

Jag är ganska stolt. Svingla. Vilket ord! I lördags så svinglade jag definitivt.
Det är liksom en blandning mellan swing och vingla, fast det har inget med partnerbyten att göra utan är mer någon form av fylletillstånd. Det är dessutom ett anagram på vinglas och ytterst likt ordet svingla', alltså att vara jävligt glad.
Det är en funktion i funktionen - när man svinglar så är man svingla'.

Tvära kast för mitt sköra stackars psyke på sistone.

Vi var ett gäng som åkte ut till HeFos föräldrars furstepalats i Upplands skogsmarker. Vi var ett gäng på huvudsakligen kollegor från 24h samt några respektiven, nån gammal kompis till värdinnan, en halvvalpig boxerhane samt Fantomens varghund Devil.

Jag har lite svårt att direkt översätta minnena och glädjen från helgen till ord, jag hade helt enkelt fullständigt aproligt. Vad jag minns. Minnena är lite halvsuddiga från natten, som sig bör.
Det jag säkert vet är att jag suttit till bords och ätit rostbiff och potatissallad (båda med etiketten "gourmet", Charlies var mer reguljär) medan övriga radade upp kräftlik på tallrikarna likt sin kambodjanske chefsidelog.

Det blir verkligen jobbigare och jobbigare för varje år...

Hur som helst, dessutom har jag med största säkerhet spelat bordshockey.
Det var ett gammalt och ramsnett spel med Kanada och Sovjet på planen.
Självklart valde jag att spela Sovjet (som pga spelarbrist fick låna in en svensk).
Anton fick finna sig med att vara Kanada.
Jag tror jag förklarade för honom att hans laguppställning var följande:

Roy
Coffey Borque
Lemieux Gretzky Yzerman

Störtlöjligt, och självfallet ingen match för följande:

Tretjak
Fetisov Kasatonov
Larionov Sandström Krutov

Dock misskötte sig Sandström något fruktansvärt i rollen som center och hitman, och en rockad resulterade i följande femma framför Tretjak:

Fetisov Eldebrink
Larionov Makarov Krutov

Den första femman spelade 1-0 (Fetisov) och den andra spelade 0-3, trots detta är jag klart mer nöjd med Eldebrinks insats vad gäller svenskarna.

Som tur var satsades inga pengar.

Pengar satsades däremot på att Leonard Cohen skrivit "I just don't know what to do with myself".
Jag är dum i huvudet och insåg morgonen efter att det var Burt Bacharach. Nåväl, Anton kan säkert behöva en hundring.

Det hanns med en del annat under kvällen också, såsom nubbevisor och jacuzzibad. Tydligen skulle man klä på sig efter badandet. Jag tycker själv att det borde ses som en härlig, frisk, fläkt att någon springer omkring endast iförd ett par blöta boxershorts medan munnen går i ett.
Märkligt.

Jag väntar spänt på att se massor av bilder från eventet. Eller så längtar jag inte.
Jag vet inte, lite kluven är jag nog allt.

Fick nyligen den här kommentaren i bloggen

Hej!! testa den här poker sidan gumman.
Costa del poker, har en community oxå

Tomt som i avsaknad av substans, inte som en landplätt.
Jag kommer knappast bli husägare, så nej, det kommer aldrig vara den typen av tomt.

Jag har alltid trott att när det känns som tyngst, så är det Smiths jag kramar om.
Då är det Morrisseys stämma jag lutar mot.

Men att det skulle vara en kroknäst gullfjant, så androgyn det går att vara i skägg, det hade jag haft svårt att tro. Tills nu. Men ikväll är Di Leva min vän.

Jag undrar om nån ser
Undrar om nån ser
Att clownen inte ler

Exakt så är det väl kanske inte jag känner. Ärligt talat så vet jag inte exakt vad det är som känns just nu. Det är väl det som är grejen, allt känns så poänglöst. Jag är så oerhört oengagerad i vänner, framtid, nutid, kärlek, intressen - allt.
Det känns som att varje dag är en väntan på nästa dag. Som i sin tur kanske är dagen innan något roligt ska hända, en fest eller så. Det känns så jävla fattigt, torrt. Det är väl lite där clownen kommer in.
Jag är väl kanske inte klassens clown eller så, eller...jag kan väl. Jag kan vara en munter och rolig typ i mina bästa stunder. Det är det enda konkreta jag kan komma på att jag bidrar med. Om jag inte känner mig allt för introvert så antar jag att jag är en tillgång vid sociala tillställningar.
Det är bra. Något konkret. Något slags poäng med att kliva upp.

Herrefan, det här låter bara dystert. Det är väl kanske lite dystert också. Jag förstår bara inte. Det kom så plötsligt. För 5-6 timmar sedan tror jag att allt kändes bra. Kanske för att jag inte känt efter
Men ååååh, jag kan inte ens stava till "känt" längre. Fan vad jag hatar att behöva kolla upp stavning på simpla jävla ord. Jag kan inte över huvud taget minnas att jag gjorde det förr.
Jag förfaller mentalt också.

Jag blir bara dummare, fulare, mer insnöad, världsfrånvänd för varje dag. Varje år. Det känns som att åren går förbi som veckor. Och nej, det här handlar inte om någon fånig jävla ålderskris. Det är lite annat.

Äh helvete. Insåg just att folk säkert ser ett nytt inlägg och läser det i hopp om att det ska vara något kul. En lustig bild kanske. Fan. Nej, inte den här gången.

Men hmm. Skit samma, jag orkar ändå inte bara fläka ut allt här. I vart fall inte nu. Jag får kanske dra igång en systerblogg. chol.blogg.se/angest kanske? Njae, angest är ju ett anagram på Gnesta. Det funkar inte.

Måste bara inflika en sak innan jag glömmer det. Jag pratade om mig själv i "man-form" idag. Vad fan heter det egentligen? Det har jag kunnat. Ännu ett tecken på mitt förfall. Äh, två tecken. Tre tecken om man räknar med att jag räknade fel.

Men. Ett emodoftande bloggnamn vars anagram istället är en cool plats, är det för mycket begärt?
Det är givetvis lönlöst eftersom jag absolut inte tänker skaffa en till bloggjävel, men det är kul att klura på.

Jahaja, skrivkramp också. Antar att det var det sista tecknet på att det är dags för en uppryckning.

"fan skaffa en ny hjärna. de säljer säkert sånna på e-bay. jävla kuk"

Så länge jag kan minnas har det varit ett återkommande störningsmoment i grannskapet att fanskapshelvetet till misärporträtt som bor intill mig gillar att borra i väggarna. Den här veckan slår dock alla förbannade jävla rekord.
Hela förmiddagen och halva eftermiddagen igår.

Idag, idag idag, har den infernaliske lille illbattingen till invertebrata horunge hållit på sedan klockan nio. Eller så. Nåt sånt. Den första halvtimmen låg jag bara och kved i min av måttliga mängder alkohol semisargade tillvaro. Jag kastade mig fram och tillbaka som en vådaskjuten Stasi-fånge medan borrandet bara fortgick.

Hur många hål kan man behöva?
Är grannhelvetet kvalitetskontrollant för borrmaskiner?

Det här kan fanimig alltså inte hända.
Grannens väggar lär ha fler hål än en moderat ministers beskrivning av sitt förflutna vid det här laget.

Eller kanske Alla vägrar Bertil rom. Stackarn, rom som är så gott.
Gärna en lagrad osnobbig variant, typ Havana Club, och så lite is. Och cola. Kanske lime.
Men Bertil får inget.

Stackarn.

Det händer inte så mycket just nu, och det speglas väl i bloggen misstänker jag.

Dock så upptäckte jag idag att man kan köra embed på youtube-videos på wsop-forumet.
Det har varit jävligt kul hittills.
Återstår bara att se på hur omvärlden reagerar.

Just fan., vem var det där aset? Jag var ute och snurrade nån dag, och nån person nämnde något om att spela i Leksand. Varpå jag frågade initierat om hur det var att lira med Belfour, då gick han. Vem var han? När var det här?
Helvete, vilken snobb.

Belone, Beltwo, Belthree, Belfour. Hahahahhaahahhaa. Bella fiore? Kanske Bello?
Äsch, jag bara svamlar. Inget nytt under solen alltså.
Inget nytt under Solan heller, vad jag vet. Bara appropå.

Ska vi leka youtubeleken?