Min litterära dröm
Jag vaknade i morse, eller tja, mitt på dagen, med sprängande huvudvärk och illamående.
Satte mig vid datorn en stund, men det var ohållbart. Lade mig som så ofta förr ner i sängen för att sova av mig bakfyllan, stärkt med färskt kallt vatten. Den här gången upplevde jag det som så många andra pratat om - det var omöjligt att somna. Jag vände på mig, gnydde, gnällde, suckade. Efter en lång tids kämpande lyckades jag dock somna. När jag sedan vaknade hade jag drömt något, jag minns nu inte vad. Jag somnade kort därefter om, och vaknade inte förrän nyss. Den här drömmen minns jag ganska detaljerat.
En medelålders man dyker upp utanför ett hus där en jämngammal man bor med sin familj. Han besväras och plågas över vilket intryck han ska göra. Dels är han inte alls lika framgångsrik och välartad som mannen han ska besöka, men mest av allt skäms han över sin bil. När så mannen, med familj, möter honom uppe på gatan står det klart att männen känner varandra sedan gammalt. Troligen är de skolkamrater eller liknande. Man märker att personerna håller av varandra djupt, men att de inte hörts av på lång tid.
Det är nu man förstår varför bilen var en så stark källa till oro. Plötsligt slår motorn igång av sig själv, och bilen varvar sin motor, frustar, framför den plågade mannen och den chockerade familjen. Bilen tycks ha eget liv, varför är det ingen som vet. Inte heller väljer min dröm att fokusera på det här.
Det som däremot får fokus är mannens ärende. Han har något att berätta, men vad? Han har tydligen kontaktat sin gamle vän några dagar tidigare, för att han behöver dennes hjälp. Med vad kan vi bara gissa, men det lär framgå under den stundande middagen. Den plågade mannen tycks dock helt plötsligt tjugo år äldre, hans steg in mot huset ter sig vacklande, och familjens dotter fattar tag i hans arm. Det är som om han fruktar att han är död innan steken placerats på middagsbordet. Frågan är bara, varför?
Under den korta promenaden mot huset sker så något oväntat, men som ändå ter sig logiskt i drömmen, mannen blir blind! Hans promenad in mot huset blir nu en kamp mot chocken och förtvivlan, en kamp mot att nå in i hallen på huset, där han kan slå sig ner och lätta sitt hjärta. Det finns här inga tvivel, synen kommer inte komma tillbaka.
Det är som om...någon, vill hindra mannen. Någon som kan styra över smärta, mörker, maskiner och mycket annat.
Jag får dock aldrig veta vad som händer väl inne i huset, och vilket mannens ärende är. När alla väl har äntrat huset byts min dröm ut mot rent nonsens. Familjen, inte besökaren, befinner sig plötsligt i en öken, omgärdad av dinosaurier. Med en blick upp mot "himlen" inser dottern att man befinner sig på ytan av den jordglob som står på köksbordet.
Varför familjen har en jordglob lär jag aldrig få veta.
Det som slår mig som intressant här är var kommer allt detta ifrån? Om vi plockar bort Christine och Jurassic Park så blir historien väldigt intressant. Liknanar det här något?
Satte mig vid datorn en stund, men det var ohållbart. Lade mig som så ofta förr ner i sängen för att sova av mig bakfyllan, stärkt med färskt kallt vatten. Den här gången upplevde jag det som så många andra pratat om - det var omöjligt att somna. Jag vände på mig, gnydde, gnällde, suckade. Efter en lång tids kämpande lyckades jag dock somna. När jag sedan vaknade hade jag drömt något, jag minns nu inte vad. Jag somnade kort därefter om, och vaknade inte förrän nyss. Den här drömmen minns jag ganska detaljerat.
En medelålders man dyker upp utanför ett hus där en jämngammal man bor med sin familj. Han besväras och plågas över vilket intryck han ska göra. Dels är han inte alls lika framgångsrik och välartad som mannen han ska besöka, men mest av allt skäms han över sin bil. När så mannen, med familj, möter honom uppe på gatan står det klart att männen känner varandra sedan gammalt. Troligen är de skolkamrater eller liknande. Man märker att personerna håller av varandra djupt, men att de inte hörts av på lång tid.
Det är nu man förstår varför bilen var en så stark källa till oro. Plötsligt slår motorn igång av sig själv, och bilen varvar sin motor, frustar, framför den plågade mannen och den chockerade familjen. Bilen tycks ha eget liv, varför är det ingen som vet. Inte heller väljer min dröm att fokusera på det här.
Det som däremot får fokus är mannens ärende. Han har något att berätta, men vad? Han har tydligen kontaktat sin gamle vän några dagar tidigare, för att han behöver dennes hjälp. Med vad kan vi bara gissa, men det lär framgå under den stundande middagen. Den plågade mannen tycks dock helt plötsligt tjugo år äldre, hans steg in mot huset ter sig vacklande, och familjens dotter fattar tag i hans arm. Det är som om han fruktar att han är död innan steken placerats på middagsbordet. Frågan är bara, varför?
Under den korta promenaden mot huset sker så något oväntat, men som ändå ter sig logiskt i drömmen, mannen blir blind! Hans promenad in mot huset blir nu en kamp mot chocken och förtvivlan, en kamp mot att nå in i hallen på huset, där han kan slå sig ner och lätta sitt hjärta. Det finns här inga tvivel, synen kommer inte komma tillbaka.
Det är som om...någon, vill hindra mannen. Någon som kan styra över smärta, mörker, maskiner och mycket annat.
Jag får dock aldrig veta vad som händer väl inne i huset, och vilket mannens ärende är. När alla väl har äntrat huset byts min dröm ut mot rent nonsens. Familjen, inte besökaren, befinner sig plötsligt i en öken, omgärdad av dinosaurier. Med en blick upp mot "himlen" inser dottern att man befinner sig på ytan av den jordglob som står på köksbordet.
Varför familjen har en jordglob lär jag aldrig få veta.
Det som slår mig som intressant här är var kommer allt detta ifrån? Om vi plockar bort Christine och Jurassic Park så blir historien väldigt intressant. Liknanar det här något?
Kommentarer
Postat av: random besökare
Låter som du har sett för mycket David Lynch-filmer senaste tiden. Intressant.
Trackback
