We're out of Bort signs again

Varför har jag så dålig kontakt med mig själv? Varför vet jag aldrig vad jag tycker eller varför jag tycker? Eller jo...jag vet vad jag tycker. Ofta. Jag tycker att "parallellogram" har för många "l", jag tycker att näsor är roliga. Jag tycker att det är jobbigt när jag blandar ihop Beatles producent med sångaren i Coldplay. Jag kanske inte vet vad jag känner, dock. Eller varför jag tycker, eller varför jag känner.

Det är lika bra att säga det med en gång: det här inlägget kommer inte vara särskilt läsbart.
Jag tänkte mest...skriva.

"tänkte att hon var ett säkert kort med tandställning och allt" är i varje fall dagens citat.
Jag älskar dig hårt.

Jag tror nånting är riktigt fel med mig. Det räcker oftast med en sån liten skitsak, eller en medelstor skitsak ibland, för att korthuset jag kallar sinnesro ska falla samman. Kanske inte så att om mina favoritbyxor går sönder så börjar jag hata min familj, men nästan.

Jag vet inte...jag är kanske bara jävligt trött på att vara outbildad och singel utan klara framtidsutsikter. Det har ofta känts hyfsat okej att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig. Fast det kanske bara har varit mitt sätt att ljuga för mig själv? Jag kanske alltid har mått dåligt av att aldrig vara på väg nånstans, jag vet inte.

Här om natten drömde jag att jag satt på en toalett som var så trång att den inte gick att stänga när jag skulle skita. Vad betyder det?

Hur som helst, om någon nu läser det här, och tycker det känns lite jobbigt att följa med - föreställ dig då hur det är att gå runt med den här billiga ursäktan till människohjärna för jämnan.

Det är sjukt hur mycket jag älskar Pixies. Var mest tvungen att säga det, fastän jag sagt det ungefär 25 gånger för ofta senaste åren. Men ibland kan jag tänka att livet aldrig kan bli värre än att ligga fastnaglad i ett kallt betonggolv medelst 20 tums-spik och pixies i lurarna. Alltså...just i en tortyrkammare väntandes på sin död så kanske man inte får lyssna på indierock, men...rent generellt i livet, även när det är pissigt, så har man tillgång till musik.
Det är tryggt.

Fast å andra sidan lite fattigt.
Vem är Alison Krauss?

Nå, åter till ämnet. Vad ämnet är har jag förvisso ingen som helst aning om. Men det känns bättre så länge jag skriver. Problemet är ju bara att jag känner mig tömd. Jag antar att det inte bra är vanliga fluktuationer inombords som spökar. Jag är givetvis nervös och förväntansfull och förvirrad över att komma hem. Fast det är ju inte allt.

Nej alltså...jag känner mig ensam. Också. Fast samtidigt...vill jag ens ha en kram? Ja, kanske. Av rätt person(er), definitivt. Jo det vill jag. Bra. Nu vet jag.
Det ska bli helt underbart att träffa mina vackra vänner på lördag och bila ner till det soliga västsverige (önsketankar månne?). Jag menar...en veckas flykt från verkligheten och vem och varför jag är, det är väl precis vad jag behöver? Kanske inte, men det blir säkert en spark i rätt riktning.

Åh. Nu mår jag bra. Jello Biafras spoken word "Running for Mayor", om när Dead Kennedys sångare ställer upp i San Franiscos borgmästarval. Har jag skrivit om det förr? Kanske. Det är helt makalöst.
"What if he wins?"

Jo...visst räknade jag upp hans valpunkter förr?

* Legalize squatting
* Ban the use of automobiles within the city limits
* Establish a set fee and rate for bribes of city officials
* Force all businessmen to wear clown suits between 0900 and 1700 weekdays

Sjukt roligt. Men samtidigt med en gnutta allvar, som alltid med honom.

Hur som helst, tillbaka till mig. Nej vänta...skit i det. Jag återkommer när (om) jag har något vettigt att skriva.
Varför jag publicerar det här fattar jag inte, men here goes.