En friidrottssommar att se fram emot
Friidrott hör alltid till höjdpunkterna under sommarens tv-sporttittande, men årets säsong - OS-år och allt, kan nog bli något alldeles extra.
Mest av allt vill jag prata om en ung tjej som kan vara den största och sjukaste idrottstalang jag skådat. Stora ord - javisst. Men häng med nu på en kortare resa till medeldistansens förlovade land. Häng med på en resa till det alltid så dramatiska 800 meter.
Jag ger er:
Pamela Jelimo, Kenya
För att förstå Pamelas storhet måste vi först förstå grenens historik. Världsrekordet är 25 år gammalt, ett typiskt öststatsrekord. Ett dopingrekord. Allmänt ansett som ett av friidrottens bästa rekord. Icke desto mindre skamfilat, så klart, men ett av de mest svårslagna rekorden. Jarmila Kratochvílovás (CZE) världsrekord lyder på 1:53.28. Några siffror utan sammanhang för de allra flesta kanske. Kanske kan man förstå rekordet genom att säga att det motsvarar åtta stycken 100 meterslopp i följd på 14.16. Kanske kan man förstå rekordets storhet då det inte slagits på 25 år. Kanske kan man förstå rekordet genom Maria Mutola.
Maria de Lurdes Mutola föddes år 1745 i Mocambique och ryktas fortfarande tävla. Inte riktigt så kanske, men Maria är vid 35 års ålder fortfarande att räkna med (även om det ska sägas att jag inte är helt säker på om hon satsar mot OS). Hon är också ofta omnämnd som den störste genom alla tider i sin gren, vilket dominansen de senaste 15 åren, med medföljande medaljer, starkt talar för. Ett guld och ett brons i OS, tre VM-guld samt smått osannolika sju inomhus VM-guld och ett afrikanskt rekord, är fullt tillräckligt för att omnämnas som en av sin generations stora. Vi kommer i framtiden att nämna Maria Mutola i samma andetag som Allen Johnson och Carolina Klüft.
Men, vad var då dealen med denne Pamela Jelimo? Jo, hon sänkte tidigare under säsongen juniorvärldsrekordet till 1:55.76 - en sänkning av det tidigare rekordet med 1.42. Det är naturligtvis en fantastisk prestation - men inte tillräckligt för att motivera ett inlägg dedikerat till sin storhet i den här bloggen. Självfallet inte. Det stora är att Pamela igår, vid 19 års ålder, förbättrade Maria Mutolas personbästa - och tillika afrikanska rekord - med två tiondelar. Det riktigt häftiga är att kenyanskan under sitt sista juniorrekord, har sprängt den 1:55-gräns som man får förmoda att Mutola alltid drömde om att slå.
Det nya rekordet lyder på 1:54.99 - eller drygt två sekunder bättre än en kvinna under 20 tidigare någonsin sprungit. Det ska sägas att det förra juniorrekordet hölls av en ung kinesiska, med en tid satt tidigt 90-tal. För er som kan sin idrottshistoria luktar det lika mycket doping om det som av DDR och åttiotal. Först knappa halvsekunden bakom hittar vi den första notering som i mina ögon känns legitim - signerad Maria Mutola.
Men nog om juniorrekord nu. Det är absolut intressant i sig, men att blicka uppåt längs historiens resultatlistor är kittlande. Upp emot det "omöjliga" världsrekordet.
Jelimo placerade sig igår på en sjätteplats över världens snabbaste över 800 meter. Visst låter det föga imponerande med en sjätteplats genom alla tider. Men betänk då att sist någon sprang under 1:55 var 1989. Det är ganska sjukt länge sedan, speciellt med tanke på friidrottens utveckling i de allra allra flesta grenar. Nationaliteten för de framförvarande på rankingen? Tjeckoslovakien, Sovjet, Kuba, Sovjet, Sovjet. Men vänta nu - Kuba. Förvisso ingen mysig plats att bo, men inget traditionellt dopingland.
Ana Quirot, med det charmiga mellannamnet Fidelia, har så vitt jag vet aldrig ertappats med doping. Men det har så klart inte många idrottare från 80-talet över huvud taget gjort. Jag har dock aldrig hört några anklagelser eller ens insinuationer mot Quirot - som var aktiv en bra bit in på nittiotalet med bland annat ett guld i Göteborgs-VM 95. Jag ser alltså henne som legitim - den rättmätige världsrekordinnehaverskan, i den mån det är meningsfullt att prata om sådant.
Många minns säkert Quirots speciella utseende som, om jag minns rätt, vittnade om en olycka med brännskador som följd.
Så, sammanfattningsvis är Pamela Jelimo helt jävla fantastisk. Jag ska ta varje chans jag får i sommar att se henne i aktion. Heja heja Pam, 1.71 ner till Kratochvilovás rekord (55 hundradelar ner till Quirot) och säkert 15 år att försöka.
Små notiser som hjälper till att skapa friidrottsfeber i min hjärna:
* Världsrekord på 100 meter är alltid roligt, även om det sker var och vartanant år. Det känns alltid lika stort.
* En sensationell säsongsdebut av Sanna Kallur, en missad start och ett par gul-och-blå-målade naglar ifrån Ludmilas rekord.
Mest av allt vill jag prata om en ung tjej som kan vara den största och sjukaste idrottstalang jag skådat. Stora ord - javisst. Men häng med nu på en kortare resa till medeldistansens förlovade land. Häng med på en resa till det alltid så dramatiska 800 meter.
Jag ger er:
Pamela Jelimo, Kenya
För att förstå Pamelas storhet måste vi först förstå grenens historik. Världsrekordet är 25 år gammalt, ett typiskt öststatsrekord. Ett dopingrekord. Allmänt ansett som ett av friidrottens bästa rekord. Icke desto mindre skamfilat, så klart, men ett av de mest svårslagna rekorden. Jarmila Kratochvílovás (CZE) världsrekord lyder på 1:53.28. Några siffror utan sammanhang för de allra flesta kanske. Kanske kan man förstå rekordet genom att säga att det motsvarar åtta stycken 100 meterslopp i följd på 14.16. Kanske kan man förstå rekordets storhet då det inte slagits på 25 år. Kanske kan man förstå rekordet genom Maria Mutola.
Maria de Lurdes Mutola föddes år 1745 i Mocambique och ryktas fortfarande tävla. Inte riktigt så kanske, men Maria är vid 35 års ålder fortfarande att räkna med (även om det ska sägas att jag inte är helt säker på om hon satsar mot OS). Hon är också ofta omnämnd som den störste genom alla tider i sin gren, vilket dominansen de senaste 15 åren, med medföljande medaljer, starkt talar för. Ett guld och ett brons i OS, tre VM-guld samt smått osannolika sju inomhus VM-guld och ett afrikanskt rekord, är fullt tillräckligt för att omnämnas som en av sin generations stora. Vi kommer i framtiden att nämna Maria Mutola i samma andetag som Allen Johnson och Carolina Klüft.
Men, vad var då dealen med denne Pamela Jelimo? Jo, hon sänkte tidigare under säsongen juniorvärldsrekordet till 1:55.76 - en sänkning av det tidigare rekordet med 1.42. Det är naturligtvis en fantastisk prestation - men inte tillräckligt för att motivera ett inlägg dedikerat till sin storhet i den här bloggen. Självfallet inte. Det stora är att Pamela igår, vid 19 års ålder, förbättrade Maria Mutolas personbästa - och tillika afrikanska rekord - med två tiondelar. Det riktigt häftiga är att kenyanskan under sitt sista juniorrekord, har sprängt den 1:55-gräns som man får förmoda att Mutola alltid drömde om att slå.
Det nya rekordet lyder på 1:54.99 - eller drygt två sekunder bättre än en kvinna under 20 tidigare någonsin sprungit. Det ska sägas att det förra juniorrekordet hölls av en ung kinesiska, med en tid satt tidigt 90-tal. För er som kan sin idrottshistoria luktar det lika mycket doping om det som av DDR och åttiotal. Först knappa halvsekunden bakom hittar vi den första notering som i mina ögon känns legitim - signerad Maria Mutola.
Men nog om juniorrekord nu. Det är absolut intressant i sig, men att blicka uppåt längs historiens resultatlistor är kittlande. Upp emot det "omöjliga" världsrekordet.
Jelimo placerade sig igår på en sjätteplats över världens snabbaste över 800 meter. Visst låter det föga imponerande med en sjätteplats genom alla tider. Men betänk då att sist någon sprang under 1:55 var 1989. Det är ganska sjukt länge sedan, speciellt med tanke på friidrottens utveckling i de allra allra flesta grenar. Nationaliteten för de framförvarande på rankingen? Tjeckoslovakien, Sovjet, Kuba, Sovjet, Sovjet. Men vänta nu - Kuba. Förvisso ingen mysig plats att bo, men inget traditionellt dopingland.
Ana Quirot, med det charmiga mellannamnet Fidelia, har så vitt jag vet aldrig ertappats med doping. Men det har så klart inte många idrottare från 80-talet över huvud taget gjort. Jag har dock aldrig hört några anklagelser eller ens insinuationer mot Quirot - som var aktiv en bra bit in på nittiotalet med bland annat ett guld i Göteborgs-VM 95. Jag ser alltså henne som legitim - den rättmätige världsrekordinnehaverskan, i den mån det är meningsfullt att prata om sådant.
Många minns säkert Quirots speciella utseende som, om jag minns rätt, vittnade om en olycka med brännskador som följd.
Så, sammanfattningsvis är Pamela Jelimo helt jävla fantastisk. Jag ska ta varje chans jag får i sommar att se henne i aktion. Heja heja Pam, 1.71 ner till Kratochvilovás rekord (55 hundradelar ner till Quirot) och säkert 15 år att försöka.
Små notiser som hjälper till att skapa friidrottsfeber i min hjärna:
* Världsrekord på 100 meter är alltid roligt, även om det sker var och vartanant år. Det känns alltid lika stort.
* En sensationell säsongsdebut av Sanna Kallur, en missad start och ett par gul-och-blå-målade naglar ifrån Ludmilas rekord.
Kommentarer
Postat av: Valterego
applåder. Jag älskar kalenderbitande. Roky är för övrigt nummer två på min lista över rocklegender som fått alldeles för lite cred, efter Zevon.
Trackback
