Kanada är så mycket mer än Bryan Adams
Kanada har länge varit någon av en musikalisk öken för mig.
Lite så här:
Visst fanns undantag till Bryan Adams och Celine Dion-dyngan.
Kanske framför allt den här mannen:
Men så i höstas blev jag tipsad om det här gänget:
Vansinnigt mycket bilder nu, jag vet. Bilden föreställer the New Pornographers i varje fall. Vars tredje skiva "Twin Cinema", har blivit något av en monsterfavorit hos mig. Skivan har gått på jätterepeat länge nu. Jag tror förresten inte att alla bandmedlemmar är med på bilden. Gruppen verkar rätt löst sammansatt (ungefär som ett av mina bloginlägg), och började som någon form av hobbyprojekt för vad som närmast kan beskrivas som Kanadas indieelit.
Det fantastiska med det här är att alla medlemmar alltså har sin egen bakgrund, sidoprojekt, huvudprojekt, solokarriärer osv. Att upptäcka ett band har alltså fått mig att upptäcka ett gäng till. Eller i vart fall ett par stycken.
Just nu sitter jag och lyssnar in mig på Daniel Bejars band/soloprojekt/jag vet inte, Destroyer. Jag får en känsla av att Bejar är den i bandet som sover i en hängmatta i taket och imiterar Gollum på förfester.
Han verkar märklig, men musiken är riktigt mysig och hans röst liknar inget annat. Vilket är tur, jag skulle bli oerhört nervös på att behöva umgås med fler människor som låter så. Jag misstänker därför att det är han som är uppovsman till knarkade TNP-titlar som "Jackie, Dressed in Cobras" och "Falling Through Your Clothes".
Om det visar sig att han är oskyldig det lovar jag dock att skriva en lång biktande uppsats till blogginlägsjävel om hur fel jag hade.
Nå, cliff notes:
Kanada verkade ointressant, förutom Neil Young.
The New Pornographers är asbra
Destroyer verkar bra
Men, nu kommer det viktiga.
Ni ser den lilla godsaken som sitter och är sexuellt tillgänglig i mitten? Den rödhåriga slickepotten till hormonfrestarinna? Den...ja, ni fattar. The cat is out of the rat, eller vad man säger. Jag gillar rödhåriga flickor, snygga sådana. Dessutom gillar jag talangfulla kvinnor, och jag älskar kvinnor som sjunger.
Neko Case är så fruktansvärt jävla talangfull att hon nästan får mig att tänka på Tori. Att så mycket röst får plats i ett så litet och sött paket är skrämmande välplanerat av någon högre makt. Alternativt ett stycke intressant slump.
Så. Jag har bloggat på rätt länge nu, men lyckades hålla hormonstinn ytlighet borta, ända tills nu.
Jag tänkte spalta upp mitt försvar på punktform, så tror jag ni förstår:
Kolla upp henne genast.
Här kommer dagens låt, den innehåller eventuellt lite Neko:
Neko Case - Maybe Sparrow
Lite så här:
Visst fanns undantag till Bryan Adams och Celine Dion-dyngan.
Kanske framför allt den här mannen:
Men så i höstas blev jag tipsad om det här gänget:
Vansinnigt mycket bilder nu, jag vet. Bilden föreställer the New Pornographers i varje fall. Vars tredje skiva "Twin Cinema", har blivit något av en monsterfavorit hos mig. Skivan har gått på jätterepeat länge nu. Jag tror förresten inte att alla bandmedlemmar är med på bilden. Gruppen verkar rätt löst sammansatt (ungefär som ett av mina bloginlägg), och började som någon form av hobbyprojekt för vad som närmast kan beskrivas som Kanadas indieelit.
Det fantastiska med det här är att alla medlemmar alltså har sin egen bakgrund, sidoprojekt, huvudprojekt, solokarriärer osv. Att upptäcka ett band har alltså fått mig att upptäcka ett gäng till. Eller i vart fall ett par stycken.
Just nu sitter jag och lyssnar in mig på Daniel Bejars band/soloprojekt/jag vet inte, Destroyer. Jag får en känsla av att Bejar är den i bandet som sover i en hängmatta i taket och imiterar Gollum på förfester.
Han verkar märklig, men musiken är riktigt mysig och hans röst liknar inget annat. Vilket är tur, jag skulle bli oerhört nervös på att behöva umgås med fler människor som låter så. Jag misstänker därför att det är han som är uppovsman till knarkade TNP-titlar som "Jackie, Dressed in Cobras" och "Falling Through Your Clothes".
Om det visar sig att han är oskyldig det lovar jag dock att skriva en lång biktande uppsats till blogginlägsjävel om hur fel jag hade.
Nå, cliff notes:
Kanada verkade ointressant, förutom Neil Young.
The New Pornographers är asbra
Destroyer verkar bra
Men, nu kommer det viktiga.
Ni ser den lilla godsaken som sitter och är sexuellt tillgänglig i mitten? Den rödhåriga slickepotten till hormonfrestarinna? Den...ja, ni fattar. The cat is out of the rat, eller vad man säger. Jag gillar rödhåriga flickor, snygga sådana. Dessutom gillar jag talangfulla kvinnor, och jag älskar kvinnor som sjunger.
Neko Case är så fruktansvärt jävla talangfull att hon nästan får mig att tänka på Tori. Att så mycket röst får plats i ett så litet och sött paket är skrämmande välplanerat av någon högre makt. Alternativt ett stycke intressant slump.
Så. Jag har bloggat på rätt länge nu, men lyckades hålla hormonstinn ytlighet borta, ända tills nu.
Jag tänkte spalta upp mitt försvar på punktform, så tror jag ni förstår:
- Jag googlade just henne och såg hennes bröst
Kolla upp henne genast.
Här kommer dagens låt, den innehåller eventuellt lite Neko:
Neko Case - Maybe Sparrow
Kommentarer
Postat av: Cristian
Hur kan du inte länka till bilden då.... Din hormonstinna halvest.
Postat av: Jag bara Jag
Men hur svårt ska det vara att göra en bildsökning på google din gamla pundare? :)
Postat av: Cristian
Jag orkar inte...
Postat av: Cristian
Korrektion... Jag orkade visst. Jag undviker en annan sak just nu tills det blir för sent så jag hittade lite ork.
DAMN!
Postat av: Andypandy
Hej hej bloggen. Hittade hit idag, tänkte skriva någon form av musikrelaterad kommentar helt utan dregel (jo, jag tror att det går), men insåg att det nog mest uppfattast som störande mitt i denna din TNP-onanifantasi. Jag tror jag lämnar dig och Neko ensam igen.
Postat av: Jag bara Jag
Hej hej och välkommen.
Ja, till slut blev det bloggande för mig med, men inte för dig?
Nånå, vist av dig att inte störa mig och Neko allt för mycket ;)
Trackback
