We're out of Bort signs again

Utrikiska länder är så jävla konstiga.

Under mina många och långa resor runt det västra halvklotet har jag råkat på många egenheter. När ska folk lära sig att leva som svenskar?

Jag har redan noterat att:

• I Tyskland äter man curryketchup. Alltid. Till allt. Möjligen med undantag för klassisk schnitzel med sauerkraut som UNESCO lyckades rädda ur curryträsket genom att sätta upp den på sin världsarvslista
• I Storbritannien ser alla flickor ut som påtända mumier. Alla utom Lily Allen
• I Danmark faller inte flickorna för avancerade raggningsrepliker som "Du er otrolig smog, vill du bolle med mig?"
• I Estland är tandkrämen gul

Ja, ni läste rätt. Tandkrämsmotherfuckerjäveln jag köpte häromdagen är gul. Gul ketchup var kul, undrar om mamma fortfarande har kvar flaskan jag köpte för länge sedan förresten. Mannen med den gula hatten verkar också vara en rolig prick. Men min tandkräm ska fanimig vara vit. Eller röd/vit/blå (tralallalalaa vive le France!).

Det var med stora nypor skräck och en liten studsig klick nyfikenhet som jag förde in den solkigt drabbade tandborsten i min mun häromkvällen. Jag brukar inte vara rädd för att prova på nytt, men har alltid varit lite försiktig med vad jag stoppar i min mun (jag är ju heterosexuell, t.ex). Så här några tandborstningar senare kan jag förvisso känna att det går ganska bra. Men jag kan ändå inte komma ifrån att det känns lite grann som att borsta tänderna med äggula. Dessutom ger det gula en märklig visuell smak.

Mer nytt och stött och blött och vått och torrt senare.