Annalkande världsdominans...meh
Och så en axelryckning på det.
Min blogg har inte slagit igenom på bred front så som jag hade hoppats. Jag har inte sett den omnämnd i kvällspressen ännu (ser ni nåt så hojta till!) och jag har inte fått in så värst många begäran om översättningar till andra språk än (någon som kan hebreiska?). Jag trodde givetvis att min musikbild från häromdagen skulle göra susen. Men nej.
Och inte har jag fått svar på klagomailet jag skrev till nån nisse på Sportbladet heller. Vilken jävla inledning på veckan.
Jag brukar klaga på journalister, främst på Aftonbladet. Oftast för att dom använder anglocismer som gör det uppenbart att dom inte tänkt en tanke själva under "skrivandet" av artikeln. Det är sällan dom svarar. Är jag som en sån där gammal tant som skickar brev till Sveriges Radio och klagar på att dom spelar jazz och andra nymodigheter nu? Jag hoppas inte.
Det här inlägget författas för övrigt under hög mental stress, press och hmm nej inte tristess, långt ifrån, måste hitta något mer rimord...hmmm fäbless? Inte helt pricksäkert, men det känns alltid skönt att i varje fall SÄGA att man börjat veckan fabulöst. Tror jag. Eller så föll man under någon metrosexuell klyscha då, lite osäker.
Den här bloggen behöver en katt.
Så.
Vi avrundar med lite svensk indie.
Honey is Cool - Nach Heart
Karin Dreijer är så sjukt mycket the first lady of Swedish music. Och vilken snygg frisyr hon hade då!
Min blogg har inte slagit igenom på bred front så som jag hade hoppats. Jag har inte sett den omnämnd i kvällspressen ännu (ser ni nåt så hojta till!) och jag har inte fått in så värst många begäran om översättningar till andra språk än (någon som kan hebreiska?). Jag trodde givetvis att min musikbild från häromdagen skulle göra susen. Men nej.
Och inte har jag fått svar på klagomailet jag skrev till nån nisse på Sportbladet heller. Vilken jävla inledning på veckan.
Jag brukar klaga på journalister, främst på Aftonbladet. Oftast för att dom använder anglocismer som gör det uppenbart att dom inte tänkt en tanke själva under "skrivandet" av artikeln. Det är sällan dom svarar. Är jag som en sån där gammal tant som skickar brev till Sveriges Radio och klagar på att dom spelar jazz och andra nymodigheter nu? Jag hoppas inte.
Det här inlägget författas för övrigt under hög mental stress, press och hmm nej inte tristess, långt ifrån, måste hitta något mer rimord...hmmm fäbless? Inte helt pricksäkert, men det känns alltid skönt att i varje fall SÄGA att man börjat veckan fabulöst. Tror jag. Eller så föll man under någon metrosexuell klyscha då, lite osäker.
Den här bloggen behöver en katt.
Så.
Vi avrundar med lite svensk indie.
Honey is Cool - Nach Heart
Karin Dreijer är så sjukt mycket the first lady of Swedish music. Och vilken snygg frisyr hon hade då!
Kommentarer
Trackback
