Jag blir så jävla förbannad!
Eller, "Jeg blir så jevle foribannet", som vi på högstadiet inbillade oss att vår SO-lärare Nisse sa. Nisse var från Norge. Vilket för oss in på det första som stör mig - utlänningar. Nu menar jag inte grönsakshandlare eller folk som säljer biljetter i Stockholms tunnelbana, nej, jag menar framför allt finnjävlarna som invaderar Tallinn i parti och minut. Det här gäller dessutom alla andra snedbenta jävla idioter med kass engelska.
Det hela är mycket enkelt:
Är din engelska kass, så försök, för den heliga treenigheten, Bambi och Krösamajas skull, inte skämta på engelska. Det går inte. Det blir fel. Som det där kulmagade aset med mustasch och rakad skalle idag till exempel, eller ja, i natt rent tekniskt, han snackade engelska som min mormor hoppar fallskärm - men gubbjäveln hade vett nog att inte försöka vitsa. Jag skulle tusen gånger hellre spendera en evighet i en skärseldsvarm sauna med honom än det vidriga aset på min andra sida som inte bara försökte vitsa, han skulle dessutom gnälla i tjugo minuter om en hand vi spelade. Tjugo minuter! Dvs, ganska exakt tio gånger så länge som det tog för honom att som fjärde man syna sig all-in på flop i Omaha. Med toppset. Utan stege eller flush på bordet. Dö. Dö. Drunkna i en spann av stål, ditt as.
Jag kan så smått förnimma att jag tidigare under kvällen varit fö...just i helvete. Nu minns jag. Den där jävla fyraåringen. Buuuhuuuhuuu. Ja. Det är sjukt tragiskt att ett litet barn rövas bort från sina föräldrar. I Portugal. Kanske var man på semester, vem vet? Men varför, är varje känt ansikte så ända in i Teutates rövhål angeläget att hjälpa just den här flickans föräldrar? Klart det är synd om packet, men...vänta nu, skulle inte alla tårfyllda supportansikten efter nummer en miljon kunna riktas mot några andra av de tiotusentals människor som kidnappas varje år? Bara en tanke liksom.
Nästa grej att bli förbannad över är nog borgarna. Få se nu, vad har vi åstadkommit...vi jävlas med anställningstrygghet, arbetslösa, pensionärer, förtidspensionärer och skolbarn, vad kan vara nästa detalj på agendan? Jo minsann, städhjälp åt hängrövade familjer i övre medelklassen verkar vara ett stort samhällsproblem! Det känns som att nån behöver käka bly.
Ja just det, givetvis stort tack till Åsa och PorrMatte för bloggens titel, wherever you are.
Det var ett tag sedan jag hade en dagens låt, och givetvis minns jag inte vad som redan figurerat här och vad som inte, men vad sägs om följande?
Pink Floyd - Comfortably Numb
Det hela är mycket enkelt:
Är din engelska kass, så försök, för den heliga treenigheten, Bambi och Krösamajas skull, inte skämta på engelska. Det går inte. Det blir fel. Som det där kulmagade aset med mustasch och rakad skalle idag till exempel, eller ja, i natt rent tekniskt, han snackade engelska som min mormor hoppar fallskärm - men gubbjäveln hade vett nog att inte försöka vitsa. Jag skulle tusen gånger hellre spendera en evighet i en skärseldsvarm sauna med honom än det vidriga aset på min andra sida som inte bara försökte vitsa, han skulle dessutom gnälla i tjugo minuter om en hand vi spelade. Tjugo minuter! Dvs, ganska exakt tio gånger så länge som det tog för honom att som fjärde man syna sig all-in på flop i Omaha. Med toppset. Utan stege eller flush på bordet. Dö. Dö. Drunkna i en spann av stål, ditt as.
Jag kan så smått förnimma att jag tidigare under kvällen varit fö...just i helvete. Nu minns jag. Den där jävla fyraåringen. Buuuhuuuhuuu. Ja. Det är sjukt tragiskt att ett litet barn rövas bort från sina föräldrar. I Portugal. Kanske var man på semester, vem vet? Men varför, är varje känt ansikte så ända in i Teutates rövhål angeläget att hjälpa just den här flickans föräldrar? Klart det är synd om packet, men...vänta nu, skulle inte alla tårfyllda supportansikten efter nummer en miljon kunna riktas mot några andra av de tiotusentals människor som kidnappas varje år? Bara en tanke liksom.
Nästa grej att bli förbannad över är nog borgarna. Få se nu, vad har vi åstadkommit...vi jävlas med anställningstrygghet, arbetslösa, pensionärer, förtidspensionärer och skolbarn, vad kan vara nästa detalj på agendan? Jo minsann, städhjälp åt hängrövade familjer i övre medelklassen verkar vara ett stort samhällsproblem! Det känns som att nån behöver käka bly.
Ja just det, givetvis stort tack till Åsa och PorrMatte för bloggens titel, wherever you are.
Det var ett tag sedan jag hade en dagens låt, och givetvis minns jag inte vad som redan figurerat här och vad som inte, men vad sägs om följande?
Pink Floyd - Comfortably Numb
Kommentarer
Trackback
