We're out of Bort signs again

Jag älskar det faktum att jag fått lite kommentaror på youtubelistorna, det är långt mycket roligare att gräva upp låtar och klura när man får respons.

Den första kommentaren - i princip "tack för Go-Betweens" - känner jag själv starkt igen mig i. Jag menar, jag postade just det bandet för att dom är min senaste upptäckt. Tack P3 Pop för det.

Kommentar två handlar om den svåraste listartikeln hittills - nämligen bästa kvinnliga röst. Det är glädjande men föga förvånande att ingen anmärkt på Al Green som den manlige ännu, men icke desto mindre glädjande att mitt val av El Perro del Mar ger upphov till viss kontrovers. Att den goda Sarah Assbring (bäst efternamn, nånsin) norpade förstaplatsen var inte på något sätt oemotstritt i mitt huvud - det var helt och hållet dagsform som avgjorde. Ickesignaturen "Anonym" kom med tre andra förslag (med tanke på att det ena var Imogen Heap kan jag gissa vem som döljer sig bakom den kommentaren), varav Tori Amos självfallet var nära att bli mitt hjärtas ljus och förära plats 6 med sin närvaro.

Tori är inte bara top sjutton på listan det största som hänt mänskligheten, hon är också den mest sexuellt tilltalande varelse som någonsin trippat fram med 23 kilos tyngd på var fot över vår planets yta. Självklart är hon ständigt närvarande. För er där ute som är musikaliska idioter, men som följer den politiska aspekten av kulturdebatten på nära håll, så kan ni tänka er Åsa Linderborg med en musas röst.

Så klart.

Nu raskt över till det spännande med det här inlägget - Perros fem starkaste rivaler! (Ingen Tina Dico heller, nytt namn för övrigt, även om hon verkar trevlig). Fem artister med lika många låtar som förhoppningsvis plockar fram det bästa ur respektive röst. Jag ger er, i bokstavsordning (förnamnet, ldo):

Dusty Springfield - You Don't Have to Say You Love Me
Kate Bush - Wuthering Heights
Kim Deal (Pixies) - Gigantic
Nina Simone - My Baby Just Cares for Me
Tori Amos - Winter

Jag kommer försöka att inte göra de här inläggen allt för tätt, men så här i början tycks jag ha svårt att hålla mig.

6. Best female voice?
7. Best male voice?
8. Music type you find yourself listening to most?
9. What do you listen to, to hype you up?
10. What do you listen to when you want to calm down?

Hittade just ett långt frågeformulär om musik. En miljard frågor där läsaren får veta mer om sin älsklingsskribent. Astråkigt alltså. Men...men, inte om man läser mig. Jag ska nämligen svara på alla frågor med embeddade youtubevideor.

Jag ser SÅ mycket fram emot det här.

(det står i femton gånger pengarna att jag orkar göra hela formuläret).
Okej, bättre idé. Jag gör tio frågor på inlägg, så kan jag göra klart skiten undan för undan.

1. What are you listening to right now?
2. What song makes you sad?

3. What is the most annoying song in the world?
4. Your all time favorite band?
5. Your newly discovered band is?

Det går tydligen inte så bra att lägga in tio videos i samma inlägg, så vi gör det här fem låtar åt gången istället :)

Ni får ursäkta, jag tänker inte förklara rubriken omedelbums. Jag tänker först raska in i den tanke som slog mig då jag själv läste rubriken;

"Jason Alexander" är ett rätt roligt namn - om man är dum i huvudet. Varför? Jo, för min lilla halvbror, Alexander. Det blir liksom...alltså, det blir inte briljant, men han är en son också, liksom.

Ja, i varje fall. George Costanza. Jag hörde ett besvärande rykte i natt om att han dött i en hjärtattack. Dessbättre tycks det ryktet startat som någon form av pojkstreck - och personen hade inte ens haft vett att editera wikipedia så att folk under åtminstone några minuter hade kunnat tro honom.

Oh well, vidare till något viktigare, nämligen mig.

Jag tänkte mest spendera en kvart eller så med den kära bloggen idag och inte prata om något särskilt. Inte om mitt liv, bara om mina gladare tankar. En sak som slog mig nyss när jag läste igenom gamla inlägg var bristen på färg och bild.

- Ahahahaahaaaa säger du kanske, triumferande och nästan allitererande - en uppsjö av färgglada mspaintar?

Nej, så roligt ska vi inte ha det. Däremot en youtube-video, en bild är en bild är en bild är en bild.
Hmm...okej, vi slänger in en filmaffisch från igår också.





Så - bjärts dagbok.
Haha, den var faktiskt ganska dålig.

Okej, fuck den här bloggen nu. Jag kom just på något sjukt viktigt och roligt. Vad det är får ni se i nästa inlägg. Kommer förhoppningsvis inom en halvtimme!

Det börjar kännas löjligt nu.

Jag tänker inte gå in på några djupare detaljer, men den här gången kan skiten möjligtvis vara djupare än tidigare. I lördags skrev jag högskoleprovet för första gången på sex år. Provet var väl....ja, jag vet inte...det kändes lite som förskoleprovet på nåt vis. Jag vet inte...men alla var så unga och frågorna var så lätta, men skit i det. Provet gick bra och yeah yeah yeah, nästa anhalt var tåget upp till Gävle. Det var tänkt att bli en snabbvisit hos pappa, men...det ser ut att bli längre än så.

Jag tänker inte gå in på detaljer, men sedan i lördags har jag varit hemlös. Eller ja, åtminstone utan bostad i Stockholm. Hos min pappa (eller mamma, om det är så) i Gävle finns alltid plats. Men varje dag utan ett fast boende "hemma" börjar kännas jobbig.

Stressen just nu är över eventuell missad lektions/seminarietid och vad det kan leda till, förhoppningsvis kommer det stanna där. Förhoppningsvis kommer allt vara löst snart, men....det känns ju inte direkt sehr Toll.

 Mer följer, hoppas jag.

Men jag har väldigt många randiga tröjor (och strumpor).

Visst är det lite countrystuk på den rubriken? Jag har lyssnat mycket på countryrockarna Drive-by Truckers senaste skiva den senaste tiden, kanske har jag blivit påverkad. Konstigt vore det väl annars, Brighter Than Creation's Dark är en fantastisk skiva.

Just idag har refrängen till öppningsspåret - komplett med kör - ekat i mitt huvud.

Two daughters and a wife
Two daughters and a beautiful wife
Two daughters and a beautiful wife

Vid en första anblick kan det tyckas som ett uttryck för mina förhoppningar om framtiden (det är farligt nära), men gräver man lite djupare ser man att bakgrunden till låten är ett brutalt rånmord på musikern Bryan Harvey med familj. Rent skakande hur ofattbart mycket tyngre än det ursprungliga antagandet som ämnet faktiskt låg. Men å andra sidan, jag tycks vara exceptionellt känslig och empatisk nyligen. Är det fullmåne? Står jupiter i linje med andromedagalaxen?

Nånting är det. Någonting är fel. Eller rätt, kanske. Det här är kanske ett sannare sätt att vara. Jag har den senaste veckan vid flera tillfällen varit nära att gråta då jag läst löpsedlar om mamman från Arboga. Hon som vaknat upp efter nästan två veckor. Hon som ännu inte vet att hennes barn är döda. Eller historien om det döda spädbarnet som hittades i en förort för fem år sedan. Häromdagen hade en tidning en bild på barnets likkista. Då var det nära att brista för mig också. Likkistor ska inte vara så små, liksom.

Den här sårbarheten och känsligheten inför omvärlden verkar säga ganska mycket om mitt inre också. Jag har så mycket att glädjas över, egentligen. Jag har ett ordnat boende, en stadig (men mycket liten) inkomst, jag pluggar (hyfsat mycket) och framför allt, jag har så fantastiskt många vackra vänner. Jag har en känsla av att om jag var Torsten Flinck skulle jag sagt något i stil med att mina vänner har så mycket fitta och kuk. Han är rolig, Torsten. Han sa så i ett teveprogram för några år sedan. Det var då han hade ett band, Flincks flinka fingrar eller något sådant idiotiskt. Han sjöng en duett tror jag, i teveprogrammet, med någon sån här tjej som kanske varit med i Fame eller något liknande, och nu satsade på en legitim musikkarriär.

- Jenny är bra. Hon har mycket fitta

Nånting sånt. Jag tyckte det var hysteriskt roligt. och till viss del...rätt. Tror jag.

Nog om Torre nu, det är faktiskt jag som är stjärnan i den här showen.

Min ekonomi är nog den största boven i mitt självhat. Det är säkert till viss relaterat till att snart sagt alla mina vänner har jobb och därmed pengar. Själv försöker jag äta billigt och försöka lära mig tacka nej till att gå ut. Själv så försöker jag behålla fattningen när poker inte längre finns som en nödbuffert. Det är så jävla tungt, alltihop. Hur ska jag ha råd med sådant som Quarneval eller småskulder, eller - vågar jag säga det? - ny dator eller Las Vegas, när jag inte ens kan betala en räkning på två hundra?

Det är ofantligt jobbigt att vara en kronnolla och ett öresvin - sån tur då att jag åtminstone inte har några omedelbara bröstsmärtor i form av ett trasigt kärleksliv. Det känns ganska skönt att låta den delen av livet gå på tomgång. Särskilt som jag ändå lyckas känna mig omtyckt och åtrådd åtminstone ibland. Och...det kan ju bli så bra, nån gång.

Att jag dessutom är idiot efter alla konstens regler vad gäller att kunna hålla ihop ett vettigt socialt liv. Ni hemma i Gävle, och du GB...alla ni. Utom Simon, dig pratar jag ofta med, men ni andra...jag saknar er. Jag känner mig skygg, otrygg. Jag mår ibland bara sämre av vetskapen om att det finns några underbara tjejer så nära (ibland är ni till och med här i stan) som...som blir något av en outnyttjad resurs för mig. Jag förstår inte varför jag inte ger er mer av min tid...förlåt. Jag är bara så...trasig.

Det kan mycket väl bli så att jag skriver mer senare idag, men jag måste nog klippa där.

På pestfronten intet nytt. Fuuuuuuuuuuuck.
Det börjar kännas nu.

Jag sitter och lyssnar på en av mina stora idoler, Phil Ochs.

Phil var en man som spelade gitarr och aldrig höll käften. Så länge käften säger något vettigt behövs sådana människor. Jag undrar bara, vem har den rollen idag? Idag när det finns lika mycket som någonsin förr amerikaner att vara kritiska mot sin ledning för.

Var finns dagens "I ain't marching any more"?

Borde inte följande textrad (eller hela låten, så klart) kunna anpassas för 2000-talet?

Here's to the land you tore out the heart of
Richard Nixon find yourself another country to be part of

Vote for change?
Knappast va?

Men någonstans måste det ju finnas.

Jag måste tänka på annat. Jag måste aktivera mig. Jag måste skärpa mig. Jag måste sluta. Allt blir bra snart.

Det må vara så att min hjärna inte gör många knop i vanliga fall, men i år tror jag vi kan prata om någon form av rekord. Jag har bara nyligen insett att jag faktiskt kommer behöva någon form av arbete i sommar. Jag menar, visst, det var fem år sedan jag senast hade ett sommarjobb - men det borde varit ganska blatantly jävla fucking uppenbart att behovet fanns.

Överallt annonseras efter vårdbiträden och säljare. Jaha? Då grindar jag hellre sit and gos femtio timmar i veckan.

I sådana fall ber jag dig att inte titta på den animerade gifbilden i slutet av det här inlägget.
För att säkerställa att ingen icke lämpad person tar skada av oavsiktlig exponering kommer jag därför att först posta en bild på något avlångt. Det blir antagligen en gurka eller Sverige.

Lyssnar på radiosporten, rösten som nu sjunger låter misstänkt lik Anders Glennmarks. Dessutom låter det nyinspelat. Har han redan avtjänat sitt straff för musikaliska brott mot mänskligheten? Hoppades han dömdes till livstids näringsförbud som musiker också...

För övrigt känner jag mig glad, förvirrad, omtyckt, otålig, nyfiken och förvirrad. Ja just det, förvirrad två gånger.

Jag vill först av allt börja med att påpeka att det här är lite fel forum för den här texten, men jag har inget intresse av att skriva i någon av de mer lämpade kanalerna av följande anledningar:

Aftonbladet - okej, här VILL jag skriva, men Aftonbladet tillåter mig inte logga in (min mailadress är redan registrerad så jag kan inte öppna ett nytt konto med den adressen, jag kan inte få inloggningsuppgifter skickade till mig eftersom inget konto finns registrerat på min mailadress)

Det stora forumet - det känns för tillfället inte som min plats på jorden. Jag kräks av tanken att behöva dela utrymme med en hatisk idiot som propagerar för postnatal abort upp i småbarnsåldern.

Det lilla forumet - såg ingen debatt i frågan på det stället, jag orkar inte blåsa igång något eget.

Det Geigertska forumet - jag heter inte Glenn.

Så, för att komma till saken. Jag läste nyss artikeln I mina ögon är det fusk av Aftonbladets krönikör/bloggare Lina Olofsson. Olofsson argumenterar en för oss insatta välbekant linje - nämligen den att hjälpmjukvara av typen Poker Tracker/Poker Office/Hold'em Manager (nämns inte i artikeln) är fusk. Hon får även medhåll av Birgitta Ländin och Svenska Spels kroniskt oinsatte VD Jesper Kärrbrink.

För den oinsatte kan ovanstående program enklast  förklaras som att det lagrar samtliga händer spelat på en viss pokersite i en gigantisk databas. Med "händer" menas här all information som finns tillgänglig för spelaren: Vilka kort har jag, vad är klockan, vem satsar och hur mycket, vem vann, samt, i de fall där det är känt, vilka kort hade motståndarna?

Denna information kan sedan presentera mer eller mindre rigorösa slutsatser om ditt spel för att kanske upptäcka vissa luckor i ditt spel, eller i andras spel. Det främsta användningsområdet är dock att med hjälp av antingen inbyggda extrafunktioner, eller genom externa tilläggsprogram, presentera valda delar av denna information i realtid i pokerklientens fönster. Dvs att placera ut små siffror bland pokergrafiken som snabbt ger en hygglig uppskattning av en motståndares spelstils grunddrag.

Att ha en kritisk hållning till den här typen av mjukvara är förståeligt - särskilt om man har livespel snarare än onlinespel som utgångspunkt för sin relation till poker. Informationen som används finns förvisso tillgänglig för oss som spelare, men det är klart att när databasen innehåller 50.000 motståndare så har den vissa fördelar gentemot ett mänskligt minne.

(Jag vill bara snabbt nämna en parentes här. Vissa siter ger också spelaren möjligheten att sk "datamina" (eng. data mine - gräva efter information), dvs att lagra information i databasen från observerade bord. En spelare ny på en site eller en viss nivå, kan alltså låta datorn stå och tugga och samla på sig massvis med information innan h*n ens sätter sig ned. Här är man ute på djupt vatten och jag stödjer gladeligen siter som inte tillåter detta.)

Jag tänkte hur som helst inte ge mig in i debatten för eller emot Poker Tracker (som är marknadsledande), jag nöjer mig med att konstatera att jag ser att det finns vissa argument mot användandet av dylika lösningar. Vad är det då jag vänder mig mot? Jo, osakligheten och oförståelsen som genomsyrar kommentater från alla tre ovanstående personer. Det är möjligt att uttalandena inte fullt ut representerar personerna i frågas genomtänkta hållning, någon kan ha blviit felciterad osv, men jag koncentrerar mig på den information som presenteras för läsaren.

Först ut är Olofsson som jämför med Backgammonprogrammet Snowie. Med risk för att exponeras som en total BG-novis, men ursäkta? Snowie är vad jag förstår dels ett verktyg för att träna och utveckla sitt spel, men också mjukvara som spelar bättre än någon levande människa. Jag är ganska säker på att anledningen till att Snowie inte tillåts inte var att användaren kunde träna på fritiden - utan att h*n kunde låta ett datorprogram sköta spelandet och på vis ha en fördel mot alla ickefuskare. Analogt i pokervärlden är inte trackerprogram utan sk botar - dvs datorer som antingen spelar korten själv, eller som kommer med tips på hur man bör spela. Botar är i den stora majoriteten nätspelares samt alla siters ögon erkända som fusk. Och då skall ändå sägas att pokerbotar inte är i närheten så bra pokerseplare som Snowie är Back Gammonspelare. Ett trackerprogram däremot, presenterar endast befintlig information - spelaren måste sedan själv välja sin strategi.

Ländins kommentar om att "Det är en tråkig utveckling med alla hjälpprogram som har granskat alla spelare. Se det som fusk." är svårbedömd utan ett fötydligande. Menar hon med "alla spelare" sk datamining så är det sannerligen beklagligt, men knappast något som drabbar alla - då många siter inte stödjer detta. Ländins generalla kritiska hållning gentemot trackerprogram tänker jag dock som sagt inte närmare bemöta.

Kärrbrink visar sedan vilja att uttala sig, ignorans på området till trots - "Vi får titta på det, om man tekniskt kan bygga in stopp mot hjälpprogram. För annars blir det väl så att de med bästa programmet vinner."
Det här är alltså lika fel ute som kommentarer om Snowie. Visst sker hela tiden små förbättringar i Trackerprogrammens presentering av statistik, men det är ingenting som faktiskt får spelare att spela bättre.

Det är inte utan att jag undrar om det kanske fanns någon resonlig röst tillgänglig på den sk Svenska Pokerakademin i lördags?

Just nu lattjar jag mest runt med olika tjänster som konverterar bilder till ASCII-grafik.


Ascii-generator.com är bäst hittills.

®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËË®ËÆËËËËË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®ÆÊÉþHHÃÄÆ©ËËËË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËËÆÄþÄÃÃɧÂÉþHÃHˮƮ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ÆÆÆÄÅÂÃþBÿØÁÁØÁþÉÅ©ÆÆË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®É©ÊÈÉÂØBBB¾¼¥¾@EÀاɩʮ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËÂHHEÁÁÜÐðäÛæüýæ¼ÂÁ@À§ÅÆË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËþÅÀBBåøQDqbßüëÕ¾QýäAÁØÄÄ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ÆþÁÀÿ¥øÕÕûS4ùûýéÓûÇÛ¼ÿÀBÅË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®§NÁÜÐýqáéSYòìóL±Ý$ÕÖ¼ØBMË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®ÆÆþN¼æâÔSÌo3¤¬cllOõZãåØØÆæ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËÆËÅÀÿmÛPÎóiììi]ioC±ÝâæÿØ©©®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Õ©HE¾æÕâÓóJízìlIîòùÝâãÐÅ©Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë¾ÆþÁ#ÞÔûúJ¤ªª;<>;uCèGüðW§®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë©ÅØWÁÜüÕôn[í+i]ICÍݾå¾ÐAØ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®M§ÐÞÖÞßÖÿØøÙPSÙBÿÄ©ÄKýäþ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËÂÃðÛZãáó4ÚYRõïÖ4ÕüÛÚYGÞE¾BÂÆ®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®ËÈÆM¾ß8uv+¤YTÕûuÐTùónÍéÚ¾BßÕÛÐð¾BÁØ©®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®ËÉØ#åý§ÂÿÐÒùù89ÛÕãÝvâßÖÞÓÝÚæðøÛFRßâßßqãø¾Bî®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®Ë®©À¼mÖââßãâÊÐæøøÖãñmsµûnmZ¼A¾AödäqßZ%8Ý9ÝÝZÔÔãÞæÁÄ®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®Ë®Ë®®®®Ë®Â¾¥ãÕßGÝûêÓGÕÁpæÿÜþØBÛ¼mSA¾BÔÕÁÛÐTé8ÎSTS9ù±O&ôSTûÔå¾Ê®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®À¼ÖdÕÝÝÓúÎùÓÝèSùÅåæØöYDåi<¿êÞ£9BÀÿTïuùT4õú2unòzCJJC±õÛæØ®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®§øã6Tú±OÍÍOòÌ&ùçεéý@§ÛôTçRæpâÚÝÇØÄïúGôÎóèïOnClììt]iìîòµêæÀ®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®ËNøüZïuîvvlzuCnòÌô6&ôÎÝþ©ä4uCòvÌÎÝÂÔùùGèûó4ïSêzÍIccì1tíozòùöý@®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®þ¾ãûÎózlíitluCOÎTù8ÝTZÓñÕßɼûPÝéãéµïúúÍïnòùn9ôó[íì]ìjîîtîÌOõñÞB®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®ËÁÁêúYÍîztoívuS%4ïÓS5õµïéûÎõÝÝYëúàYïá±ùÌõÎzîc0nîníoìtîJoîzòóYôöäÀ®®®®®®®® ®®®®®®®®®Ë®®®®®ËËÀ½ÝGôòn3CJîóÎÒùûÓZYÎùÍ2±Í9ïýGüdÝÞµÍ4ÓTPúÍÌuuóvulvoíjvnzJînòòOúÒվ®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®Ë®ËËðãûSÎsOzuOÌïóôS8ïnóïîzñõTPYînOßêòóué8îùÝPÌzùtzÌvlCîtYsYòuÍósòôÝßÖÿË®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®ËË®ÉÖÚÓôY±sOÍOôóCóï%îzuLòLù±TôõuYÝuñ0ÚÔSûëlÌe5oCJOlzvJóÍadôóÍò±ÌïùèûüKþ®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®ËÁÖñéúùÎïóÍÓ8ïòYLïYO±öÝuùoS5óÍÎÝÓñGßôY6ÎíÝuLïíì]í1jîuùöåóòòuïò±SSZdøÁË®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®Ë®@ãZé0Sï±Luüéóónózíjn2óv±ùuSçèTöûB¾¥ÖSGô2ìíCz[ítìîCO4áÛÙóònòÌ5ÎùSZÕü¼W®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®HðýöGÓTéùÍÎåÓù±ùùòunJìJJòvôuZPßúÕÔFúüönYntrîii3íCóéâÚå§êY2òCóòOsúÝÚßæ¾Å®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®ÿÖâßZéSô±ÌùØRâPZéï±CiY¢í;ì±óYâÙß4ÚÓRÝGßÝñt]rj[ìI4SÓqåÁ©ÆGÎóÍ5ÌLôùéâbÖ¾Á®®®® ®®®®®®®®®®®®®®©¾ÞÚÇG%ùsYó5öÁܼëâÕ%YnzluíiúeµÒüRêòÝßmüêdî2lív3òóÎùß޾î®ÆêùYóóYs4êÙÞmÐBÅ®®® ®®®®®®®®®®®®®®EåÛdÔÝTùYòòYõ§@ÁÀãTÚnèì[ví9âáñßFYÌòùÇÖRÿmðÝOOÍoïîñÝâ¾ÄÆ®®®ËÔú±ùïõÓÙâmæBÿH®®® ®®®®®®®®®®®®®®À¼üpâÝúLÌCnùÚþ¾NÀ¼mûôéJÒÓTâX¾¾ßöÓuìnÍÓßðÐÿÞÐRÞTTòêÞðþ§®®®®®ËÚÒõéÓêÔýÐоÁ§Ë®® ®®®®®®®®®®®®®ËBÜøÕÙàúúYYôûÂËÁNÿÂBæýäÚõpå@ÞÖâYÌJí¢¢tíi3îeùÛ¾ÁÂBÀØHäܧ®®®®®®ÅbÚößãø楾ÁÀØÆ®® ®®®®®®®®®®®®®ÆBÐQýdñÒÒùùÚý®®Â@QÐÐÁÃÀØؼÖTncí[¢;¢¢i¿i¢¤íílJuͱéÚßü¼ÁþË®®®®Ë®Øýýë½må¾ðÿÁØÅ®® ®®®®®®Ë®ËË®®®ÊÀÿ¾mÞÔâÙßßÛ®®®§ÜäÖÞqÕâöݱ&utoíi¤+¤;¤¢¢¢iiìooCuYÝÓâåÜBÅË®ËË®®®®ÿ¥äåÐäQ¾BÿØþ®® ®®®®®®®®®®®®ËÈÁÿÜmÛßÔÙÕýЮ®ËÉðýßÕæãñéùÍ2îoì]i]r[¢i¢[ic1ìz3JCò8GüååNË®®®®®®®®®ÀA¾¾äø¥ÐÿEÉË® ®®®®®Ë®®®®®®ËÉÁÁæqbdbßãÐË®®®ÂøâbÔöëßöÓ0YCJvociciîíclt1otznzÍôÝÚâ¾E§®®®®®®®®®®EÜÐæåÖ¾¾ÿØÄ®® ®®®®®®®®®®Ë®®þØ@äãmAãämBË®®®ÂðãÚÇýýd6ÓùÎóÌCuJìIíìotíztzîCîÍÍaõÇÞØEÅ®Ëˮˮ®Ë®Á¾ÐæмæðÿNÉÆ®® ®®®Ë®®®®®®®®®HÿBÐÞÞããÞÞ¾þË®®W¾ÕdÚßÖüÙZèèèY53JJíIltozzîlnunOùúûq#ÂØˮˮˮˮ®Ø¾¼æëÖÞåðÿÂÆ®®® ®®®®®®®®®®®®®ÆWÿ¾äæÞÞpdãÞ¾®Ë¾pâÕÛüãÚßÝÓSùuuu3jììvî3tzzCÌnOôGßåÿþWË®®®®®®®À¾åÞÖýýäAB©®®®® ®®®®®®®Ë®®®®®®ËÂÿÐåÖããâãRæÐËM@ýüÙßdqÕâáÒùúòóÌu3zoC2ónòîòOúúÝGýÁÂØÊ®®®®®®ËÁAæÞýpÖåæBÂË®®®®® ®Ë®®Ë®®®Ë®®®®®®®ÂÿÐæÖÛüÚdÞæ¥BÀAåÕñÇÙÔdßGÒPTúsòYòÍY±ÚôÎsõ4éáÚÖÐBÁÂË®®®®®®N¾äÛpÕýÞÜ@ÂË®®®®®® ®®®®®®®®®Ë®®®®Ë®®ÊÀðÞdÕâÔÕãâå¾ÁAÞÙßÓ$ÔÝêbPSSéÝÓÝ9ûGáZõÝéÙÚq½Rãæ¾Ñ®®Ë®Ë®ÀÐýÞüüýÖABþËËË®®®®® ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®ÃBæãÕßÙÚÙâÞååÐÛßõÝÓú±LïúTõÝÒößüêRæãÚüGöÒÚüÛæÁÊËË®®©Á¥RqÕããÐAØƮˮ®®®®®® Ë®®®®®®Ë®®ËË®®®ËˮˮËØAÐæüÚüÙâqãæ¼¾ûñZúÒúôÎTûÙýðÿNÀÀÿØÿëûñÚmÖåÿÑÆÅ®®ÃAýÕÛÖâåðNþæpëÖåÞ¼ÉËË® Ë®®®®®®®®®®®®®Ë®®Ë®®®®®ÂÁܼdÛÕdÛãøã¾ÞÙê6Òaá0LãÿAøS$ÝûöÔââFm¾ÁÆË©þ®ËÁåÛââãdæBÃÉqÕÛÞÞÖýÞÖåå¾ ®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®Ë®®®®®®ÉÂÜæpÚÕbööåæÉÆÄÁØÿæßÛnúöáÂÁçÿëðmÕ©ÆØËHÆËÿãÚÚñüæÁØÊ®ËÔÑË®æÅÊÁð¼¼A Ë®®®®ËË®®®®®®®Ë®®®Ëˮˮ®®®®Æ§ÿæÖâûÌSW¼B¾ûujzÙÃáJ±ãÈþþØTòâÐ8ÒÛBðÀBÞÔôGöã¾þ©ZÕ®®æõ®®øîËæÅ®® ®®®®ËË®®®®®®®®Ë®®®Ë®®®®®Ë®ËHËËȧÜdóBþ¥ðßÌôáBqÞúóôæÅ©Ë@òÌÞØôJ2òúã@äunÓøÁþ®Ë®Ýâ®Àª®®åE®Øø®®Â ®®®®Ë®®®®®Ë®®®®®®®®®Ë®®®®®ÑËË©ÆÆÆþÕÿɼØØоâGéÕuÍòÀÑØÆÁT8LÕûãÿÛöÁÀdôÒ¾ÉË®ËË®b¿Ë®âÆ®ä®BÖË®À ®Æ®®®ËË®®®®Ë®®®®®®Ë®®Ë®®Ë®ËÊÊÄ©ËHËÑ©ØÆØNEÁ¾ÐäABÖÄÃÂÿʵOöúbdÞ@ÀÀ¾ÐBÑÆË®®®ËËÁ+§®æW®æÉ®@ð®§A ®®Ë®®®Ë®©®ËËË®®Ë®®®®®®®®®®©Æ©ÊÄ©©©ÃÄÈMÁEÈ©Èȧþ§ÿÁþHÿ©ÈÆÆÆÆ©ËÆÆÑËÆÉËË©Æˮˮ®®ßq®¼À®mËËðÊ®ÁÁ Ë®®®®®®®®®®®®®®®Ë®Ë®Ë®®®®®ÆÆÊÅHÅÑÊÅHÅÑÅHÉMË®©ÊËÄÆÆ©ËËÅÊÊÈÉÅÉÉÄÆÆÆÃÆÆÆÆË®®®®®ÖR®¥ØÊÜ®Âÿ®Ãÿ® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËËË®®®ËÆËÆÊ©ØÆÆØÄ©§ÑþÅËËË®ËËÆËËˮˮÊÈÈÅþÅÉÄÉËËÆËËÆÆÆ®®®Ë®½R®æÊE¾®Ø¾®ÀØË ®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®ËÅËÆËËËÆËËÆË®ÊÆ®ËËËËËËËˮˮˮ®ËÆËË®ËËËËËÆÆ®ËÆ©ËË®®®ËæmÀ¾åÀ¾®NHþÀ®þ ®®®®®Ë®®®®®Ë®®®®®®Ë®®®®®Ë©©ÆÊÄÆÆÆÊÄþØÁËËËËË®®ËË®®®Ë®Ë®Ë®ËÆÆÆÊHÆÆÈÆÆÑÆË®ËËËËÁæþBð®ÀÀÂBØÀ§ËN ®®®®®Ë®Ë®®®®®®®®®®®®ËËÆËÆÆÑþ§ÄËÆË©ËÆ©Ä©©ÆËËËË®®ËË®®ËËËËËË®ÂþÑÀÉWØÄÆ©Ë©Ëþ®®ËÂAEØÄÆ@®ÂÁÑÀÀÃÀ ®®Ë®®®®Ë®®®ËË®®®®®®®Ë®ËËÆÆÊ©ÊÄÆÉÊÆHÊÆÉÆÊØÁm¾ÃBÀ¾WþÅþÊÊ©ÄŮʩƩËþ©©ÆÊÊÆÆÆË®®®Ë®®®®®®®ËWÀË§Ë ®®®®®®Ë®Ë®®®ËËË®®Ë®®®®ËÆÆÊÑÄÄÄÄÆÆÆÉÄÆÆËÆËËËËËËËËˮˮËÆÆ©©ÆÊ©ÆËÆÅÊÆÑÆÆÆËË®®®Ë®®®Ë®®Ë®®Ë®ÊØ® ®Ë®Ë®®®®®®®®®Ë®Ë®®®®®ÊËÆËÆÊÑÅÊÑÆÈÆÆÆÆÆÊËˮˮ®®®®®®®Ë®®®®ÆÆÆË©ÆÆÑÆÊÄÆ©ÆËË©®®Ë®®®®®®®®®®®®ËÆ ®®®®®®®ËË®®®Ë®®ËË®®®ËËËÆÆÄË©ÆËËËÆË®©®ËÆ®®®®®®®®®Ë®®Ë®Ë®®ÆÆˮˮˮ˩ÉÉÑÆËÆ®®®®®Ë®®®®®®®®®Ë®® ®®®®®®®®®Ë®®®®®®®Ë®®ÑÆÊÄ©ËËËÆÆËËËË®ÆËËÆ®®®®®®®®Ë®®Ë®®®®®ÆËˮˮÆË®ËË®ÆÆ®®Ë®®Ë®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®ËËË®®®®®®®ËËËËËËËÆ©ÆÆ©ÑËËËÆËËÆË®®®®ËËË®®®®®®Ë®®ËËËËˮƮËÆËÆÆËËÆˮˮˮˮ®®®®®®®®®Ë ®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®ËÆËËËËÑÊÑÊ©ÆÄÆÅÆÃÅÆÆ®®®®®®®®ËË®®®®®®ËËË©ÅÆÑÅÆÊþÄÆÆÊËËË®®Ë®®®®®®®®®®Ë®®Ë
Till sist, en klassiker - ASCII-porr

Ett sms med replik

- Jag såg just skylten "bh upp till k-kupa" Wtf?
- Jag skulle nästan gå in

Hela det här inlägget är en enda ursäkt för att få posta en fantastisk låt, så ni som läser mig enkom för att bildas från prehistoriska musikdinosaurier till fullfjädrade popmonster kan skippa direkt till botten.

Låten jag blev så sugen på att dela med mig av framförs av en av mina absoluta favoritstämmor - Hope Sandoval. Känns det bekant? Om inte så väntar en hel värld på dig. Det var Yahoos Launchcast som presenterade oss för några år sedan, men Andy Pandy har nog sin del i att mitt intresse för kvinnan och bandet intensifierades. Om jag minns rätt.



Är hon inte vacker så säg! Hon påminner lite om min gamle fyllopolare Liljan - undrar vad Liljan gör just nu. Kanske roar hon sig i sin trädgård - Liljanskogen - eller så gör hon också onödiga saker istället för att packa, flyttstäda, skriva uppsats och diska.

Jag vet inte riktigt varför jag är så kär i just den här låten. Refrängen känns väldigt banal vad gäller texten - they say every man goes blind in his heart - och sen något mer. Det är ju inte direkt nobelprisklass på det, men det känns viktigt (lol italicboldunderlinaments) när Hope sjunger orden. Är jag galen eller är hennes röst magisk?

Jag har ju funderat mycket på hennes namn också - så klart. Det är ett sånt där namn som rungar av utanförskap, arbetarklass och blir lätt tragiskt på ett vackert sätt, eller om det nu är vackert på ett tragiskt sätt. Hujjne vad besviken jag vore om det visar sig att hon kommer från en advokatfamilj - men jag vet i varje fall att hon är amerikansk-mexikanska.

Shit, när jag skrivit så här långt så inser jag att det inte finns någon embedkod till youtubevideon =(

Haha - psyched! Klart det finns. Och det dummaste är, jag kommer ju inte skriva så mycket mer än så här, så ni som läser det här ser troligen hur youtubefönstret lockar strax härunder. Jag är troligen tidernas sämsta präcktikal jåukare.

Okej...jag ska försöka tänka ut en vits. Sen är det färdigskrivet för den här gången. Hmmm. Hmmmm. Ärkehmmm. Okej. Vilken är belgarnas favoritgrönsak?

...


...


Brysselkål! Hahahahhahhhahahahaha!

Jag ger er Mazzy Star - Flowers in December

Eller tja...i varje fall förstå sig på namnet till min blogg

Med tvätt i maskinen (om vi ska vara helt noga så var en tredjedel av tvätten kvar i tvättkorgen av anledningar som inte kommer att diskuteras i denna text) styrde jag mina steg i rask takt utmed Ringvägen - det skulle banne mig lunchas.

Klockan är kanske kvart över ett och jag uppdaterar mig om vad som hänt i omvärlden genom att plöja igenom dagens punkt ess e. Medan jag går där, som den av tidning halvblinde gångtrafikfara jag är, så noterar jag en anakronism. Jag hittar, i Stockholm city år 2008 eKr en allmän bänk. En sittplats där man helt gratis får vila sin lekamen och för ett ögonblick undvika omvärldens jäkt och stress. En plats att i lugn och ro (förutom den tunga biltrafiken tre meter framför) avnjuta sin gratistidning. Jag trivs redan innanför tullarna!

När jag sedan, väl uppdaterad om nyhetsläget, styr mina steg vidare längs gatan passerar jag ställen som det etiopiska Abyssinia (eller något sådant) - verkar intressant men har inte lunchöppet. Samt en kvarterskrog som Hayden Christensen tagit sig besväret att teleportera hit från Skövde - 91:an. Smaka på det namnet!

Jag förbryllas över att folk faktiskt på fullaste allvar lunchar på ett ställe uppkallat efter Rudolf Petterssons blåklädde beväring (eller om det kanske var efter bussen jag alltid åkte med under min barndom) och stegar vidare. VId det här laget är jag fullständigt belägrad, besegrad, befruktad och benprotes - nej vänta, det blev fel, en massa ord som börjar på "be" i varje fall - av hunger. Jag måste alltså stanna på nästa ställe.

En asiat, någon form av wookställe med take away-nischning, men det finns möjlighet att äta på stället också - perfekt! Dagens meny erbjuder fläsk och asienjunk, kyckling och asienjunk samt asienjunk.
Jag faller för fläsket då det blivit mycket kyckling på sistone. Det enda problemet är maträttens namn - "Wok Mee". Hur uttalar jag det? Som ett engelskt "me"? Vet personalen ens själva? Kommer det att låta som ett försök att säga "fuck me" på engrish? Frågorna hopar sig i takt med svettdropparna.

Väl framme vid disken möts jag efter blott några sekunders väntan av en välvillig kvinnas dikt.
- Jaaa?
- Jag tar en sån där...wåkk mi
- Wåkk mi...okej, äta här eller ta med?
- Äta här

Sedan minns jag inte riktigt vad som sägs. Jag är nämligen allt för fascinerad av kortläsaren för att registera dialogen. Kortläsaren är nämligen av en modell som jag sett på exakt fyra platser - på tre asiatiska restauranger i Stockholm, samt på en asiatisk restaurang i....*drumroll*....Tallinn. Okej, fullt normalt. Själva kortläsaren är väl inte speciellt jobbig (förutom att den innehåller en liten plastpuckel som skymmer displayen lite) och dess mest utmärkande egenskap är att man stoppar in kortet rakt framifrån så att den läser av chippet i stället för magnetremsan. Möjligen används just den här modellen på allsköns ställen runt om i världen, men för mig är den stängt kopplad till wokpannor och den där jävla blomkålen. Samt rostad lök då, så klart.

Nu tänker du så här "rostad lök - är du dum i huvudet?". Det gör du helt rätt i. Men på det här fashionabla stället serveras den på hårstråtunna nudlar tillreda grytan toppad med rostad lök, som om den vore en chorizo för tjugofem jävla spänn - fan vad arg jag blir - hur kan korv vara så jävla dyrt? Jag hann knappt äta upp min pizzasallad (!!!!!!!) innan den norrlländsk/kantonesiska delikatessen landar på mitt bord.

Har jag missat något, eller ska det vara så här?

För övrigt så är jag lycklig och älskad och stabil och allt sånt. Det känns fint. Jag tänkte avrunda med en fantastiskt vacker låt:

Det är ju lite roligt. Dags att gå upp i nivå kanske?

...men cirka en halv ppm av jordens befolkning förstår den

Av dessa få tusen människor kommer kanske en eller två hålla med mig om att det är tidernas roligaste bild, men i stort sett alla håller med om att den är fucking hilarious. Tror jag.