We're out of Bort signs again

Så sant som det är sagt!

Det är underbart.
Jag kan fortfarande bli förbannad när jag tänker på att det finns människor som Johan Norberg och Johan Staël von Holstein. Jag njuter av varje gång jag får sparka på den högerideolog som ligger ner. Det är sexigt att brinna, baby.

Klockan var kvart över sju lördag morgon. En lördag som den här veckan inföll kort efter en fredag, en fredag med sprit, poker och utköp (runner runner-flush är jättekul Lina) :)

Redan här befinner vi oss i det bisarras värld, eller som man säger på engelska - the realm of omfg.
Kvart över sju är ungefär tre timmar efter genomsnittlig gå och lägga sig-tid och dessutom olämpligt ur hålla sig i gasen hela dagen heja heja heja-synpunkt.

Hur som helst, klockjäveln var inte mycket, jag befann mig utanför Viking Lines terminal och kramades med en alltid lika varm och jovialisk, och tillika finsk väderpresentatör i smyg, Bengan som räcker mig någon form av biljett.
Jag kommer behöva den här lilla förhårdade pappersbiten för att ta mig ombord på pensionärsfästningen som officiellt är registrerad som M/S Amorella. Eller Ciderella eller Toblerone eller nåt sånt, nåt jävla skitnamn.

Några andra är redan där, övriga stövlar in med jämna mellanrum. Utom Phid då, som lilla kvarten innan avgång befinner sig i en taxi på skeppsbron - på väg mot Värtahamnen. Men även han kom med, till slut var vi sisådär 15 man från mongolidkollektivet Sviten, aka I en annan del av Stockholm, som bordade båten. Dessutom dök en vida omtalad kuf med smeknamnet, och tillika signalementet, Bollen upp och stökade till vår tillvaro.

Sällskapet hamnar relativt jättesnart nära en bar. I baren kan man köpa Young's Double Chocolate Stout på flaska (ihälld i glas) för fyrtiosex svenska kronor. Tydligen kunde man få ett glas av en sisådärig amerikansk ale samt en fyra Laphroaig (rättsavat?) för inte mycket mer. Så smart var inte jag.

Hur som helst, vi drack vår stärkande morgonöl och Slaskdanne kastar upp ett markerset. Någon har också en kortlek. Troligen är han att tacka även för det. Sällskapets senior, eller signora, löper nu amok vid bardisken. Jag menar klockren jävla galopperande sparka bakut och vråla-amok, ity mellanölen kostar 50 kronor och smutisga öre på det här etablissemanget. En femtilapp!
Det klagas, gormas och gnälls. Hon tycks oförtrötterlig. Blixtsnabbt införs därför ML-index (varför mellanöl blev ML vet exakt noll personer), och det står ganska tidigt klart att ML-index snart kommer ersätta Big Mag-index i alla möjliga makroekonomiska sammanhang. Vår initiala insats i att föra ML-indexets gospel är att spela en gryta med 50.50 i insats. Efter vadå...en timme?s spel mår jag sådär när jag hittar tredjeplatsen och pengarna tillbaka.
Därefter blir det kinapoker exakt hela resan.

Jag, Bengan, Bison och Rayrayrayrayrayray fiskebåt förlorar punkter fram och tillbaka. Insatsen är en femma punkten (highstakeskillarna spelar grytor om säkert 300-500 spänn per gång på bordet intill).
Jag varvar oflyt och ale med spontant fisande medan Storstockholms bästa kinaspelare Bengan (nu när Shahin är malmöit?) seglar iväg till en till synes ointaglig ledning relativt fort).
Det omöjliga sker dock till slut och Johan hämtar igen sitt monsterback och slutar en poäng före Bengis. Jag backar 60 punkter eller nåt - allt är som det ska.

Vi spolar fram tiden några timmar, klockan är nu 1500 lokal tid (nej, inte 1800, reseledarn) och turneringen har just börjat. Jag har ännu inte tagit min plats, då jag sitter på en sylta 150 meter bort och mumsar på en allt annat än god köttfärslimpa. Efter att ha taqgit den tredje sista (men i realiteten sista, Patricia ska tydligen stressa) går jag med sjumilakliv. Nej, vänta, det där lät helt sjukt. Säg att jag går med femtiometerskliv, i riktning mot casinot, och hittar strax min plats.

Jag har Wiseguy på mitt bord och inget kunde vara mindre märkligt. Öl bärjas, Bengan slår sig ner två stolar till vänster och det känns som att vara hemma. There is no place like home, except for Mariehamn. Jag betar hem småpotter, viker mot Wiseguy så fort han bluffar ut mig ur någon medelstor pott, och har väl kanske lite drygt startstack när den första intressanta handen inträffar. Men först, lite grundläggande info om turneringen.

10.000 starstack, blindar börjar på 25/50 och nivåerna är 30 minuter långa. Rätt behagligt alltså. Inköpet är på ?100+10 och antalet platser är begränsat till 50. De ?5.000 i pris fördelas på platserna två till sex. Ettan får som pris åka till Warszawa och spela EPT i PAF:s kläder (PAF driver korvkiosken man kallar casino på Mariehamn) och behålla hälften av vinstpengarna. Det rådde viss oenighet om inköpet till turneringen i Polen, men nånstans mellan ?4k och ?8k ska det vara.

Hur som helst, rätt intressant hand:

Bengan höjer upp till 225, blindar fortfarande 25/50, från tidig position. En syn, jag synar KTo i sb. Flop QJ4r och jag checkar. Bengan betar, tror nånstans runt 500, den andra killen lägger sig. Jag synar, så klart (zomg stegdrag!!!!!ett). Turn är jättemysig, nämligen en smarrig dam. QQJ4 alltså. Hörde jag bluff?
Okej, jag kastar in 1200 i potten och Bengan, som den fisk han är (puss!), slår upp till 3500.
Nu har jag något av ett beslut. Ska jag vika ner mig eller ska jag slåss och dö som en hjälte?
Jag är ju slagen, så klart, men om jag degar in här måste jag se stark ut. Damen måste ju vara ett bra bluffkort.
Men ska jag åka ut innan det ens gått en halvtimme? Stek stek stek...fundera fundera fundera...I'm all in.
Min käre motståndare ser semiplågad ut, sekunderna går, sedan åker hans hand in i mucken.
En stund senare, kanske en timme eller så, berättar jag vad jag hade. Han blir så klart inte överlycklig och säger att han kastade KK.

Det hade för övrigt inte varit någon jättekatastrof om jag bustat i den handen. Jag menar, platsen som först ut från Svitengänget hade inmeddegen lagt beslag på sedan länge. Han skulle visst dega in med 7 hög utan drag på turn, mot Bollen som blixtsynar med AK på K-hög bräda.

Denne underbare man, och tillika vandrande stresshärd (tänk läkaren J-O i HippHipp!), spatserar sedan runt i den till yta begränsade lokalen, mumlandes för sig själv. Han spelar framför allt på slots (casinot har vare sig black jack eller roulette, det finns tydligen i någon annan lokal i närområdet). Då och då frågar han dessutom Wiseguy om tips på kusar att lägga in små vad på. Det är väldigt väldigt underhållande. Då och då fick jag vända mig om då ljudet från rasslande mynt från en enarmad bandit hintade om att den stressade gamblern hittat en score. Det överlägset roligaste är när jag och Bison letar upp inmeddegen och ser hur han samlar in mynt från två maskiner som simultant kastar ur sig pengaregn.
- Hämta flera hinkar! skanderar den här djupt skadade individen, vilket får oss andra att explodera i skratt.

Pokern då? Jo, ur min synpunkt är allt jättemysigt. Efter trebetsbluffen mot Bengis spelar jag med självförtroende, och ja, kort, och känner mig ostoppbar. Men visst är jag nervös när Wiseguy steksynar min CRAI på turn någon timme in i turneringen. I normala fall ska kanske inte T9 stå mot en syn (han betar 2k in i något jag tror var kanske 3k, jag stoppar in drygt 11k med en checkraise) på brädan T87x, men när Sviten spelar mot Sviten kommer synen gärna från 76 :) Jag tror att det kanske låg en femma på bordet också, samt dubbla flushdrag.
Nej vänta, det där stämmer inte helt. Jag hade toppar och holk, han hade lägre par och något slags stegdrag. T9 mot 75 på T764 kanske?

Allt fortsätter spikrakt uppåt och jag leder bordet klart, när det är dags för middagspaus på köttfärslimpstället. Jag har 36k eller nåt och average är nog knappt halva det. En pasta och en öl senare är jag tillbaka i pokerstolen. Öl följs av öl, pott följs av pott, squeeze följs av floppat set, och min stack är någon gång uppe och vänder kring 100k.
Härligt, ska jag få åka till Polen och slaska bort ett dyrt inköp?

Kanske, jag når i varje fall finalbordet (nio spelare) med näst eller tredje största stack. 80k-90k nånstans bör det ha varit. Chipleader är en elva år gammal ålänning med keps och dimunitiv kroppshydda. Han sitter två till höger om mig, Bison däremellan. Rayrayrayrayrayray fiskebåt är också med ett hörn. Resten av spelarna vid bordet avskyr jag mer än tusen vitglödgade rostiga spikar rakt upp i mumindalen. Folk är alltså sanslöst irriterande. Fulla finnar vars världsuppfattning inte rymmer tanken om att alla människor kanske inte talar finska, små yngel som spelat poker i två veckor, osv osv. Särskilt ett glin var störande. Han var ungefär exakt lika ung som killen med många marker, fast han hade ytterligare ett karaktärsdrag som var allt annat än charmigt. Han satte sig nämligen framåtlutad med händerna för ansiktet så fort han degade in och väntade på motståndarens beslut. Han hade väl tydligen börjat spela poker väldigt nyligen och var väl nervös som Wiseguy utan någon sport att beta på, men ffs, om uttrycket "släpp sargen ditt granatäpple" är befogat så är det i beskrivningen av den här killen.

Givetvis blir han min jättenemesis. Först har jag JJ mot hans QQ, och senare har jag 88 mot hans QQ, båda gånger i situationer där degen alltid kommer åka in. Helt plötsligt hade jag kvar mina sista korvören, som hastigt åkte in. En skithand får ju aldrig stå i en trevägspott, så naturligtvis var jag ute. Sexa, sista pengaplats alltså. Kommer tydligen få in ?450 på mitt PAFkonto under nästa vecka, vilket naturligtvis är trevligt.

Men lite irriterad över missad polenresa var jag ju. Eller lite är väl en underdrift. Jag var nog snarare så infernaliskt förbannad att jag gjorde mig ovän med hälten av motståndet på finalbordet. Lite synd, jag tror jag uppfattades som en trevlig filur med yvigt skägg och präktig ölmage dittills. Men efter en kvarts fylleelokvens var jag snarare the bad boy of Ålandish poker.

Kvällen blir inte så värst mycket längre för min del. Det är mer än lite synd, då jag tydligen missar efterfest med både vattenpipa och avancerad motorboating. Jag får väl intala mig själv att det var väldigt smart av mig att hålla igen med efterfestandet igår, jag menar...jag har ju en mindre uppsats att författa nu ikväll. Planering, käre Watson, planering!

Kort rapport från hemresan:

Hittade plusset i kina, käkade konstiga cannelonis, var med i det vinnande laget i en frågetävling, samt myntade tydligen en massa odödliga citat. Jag vet inte det jag, vad är det som är så konstigt med att det finns flera ställen som heter Hammarby, liksom?

Tack så länge för mig, jag hade mer än lovligt skoj. Rimligtvis glömde jag en massa roliga detaljer, men det vore inte riktigt likt mig att minnas alla detaljer. Särskilt inte när jag skriver under sträng tidsnöd. Tack alla ni som var med på resan, det var fantastiskt roligt. Fantastiskt.

Sånt man tänker på när man inte har något att läsa eller lyssna till på bussen.

Paniken över utflytt börjar bli allvarlig. Allt annat, nej välnta, mycket annat fungerar så bra just nu.
Pluggandet funkar bra, CSN är på väg in, pokern går bra, jag har underbara vänner osv.
Men...vart fan ska jag ta vägen? Och när ska jag börja må bra?

Helvetes fanskaps jävla blodsdrypande halvgam till cherokeeulk. Nåt jävla as har tagit min tvättid. Bara stulit den, rakt av. Så sinnessjukt fräckt.
Visst, jag var 20 minuter sen, men enligt reglerna kan ingen annan ta den förrän efter en timme.
Nåt jävla as med barnkläder var det också.

Ulla-Maj, du är en kantarell bland flugsvampar, en harpa bland digeridoos och en riddare i en tid som är svår.
Vad skulle jag göra utan dig?

Se bara på denna fantasivarelses senaste kreation, ett potpourri av lycka från flickornas besök i Tallinn i våras.

När jag skriver det här är det inte ännu offentliggjort vem som vann - Zlatan eller Sanna. Men, i en omröstning om vem som haft bäst idrottsår där Susanna Kallur placerar sig högre än Anja Pärson går inte att ta särskilt stort idrottsligt allvar.

Jag älskar Sanna som idrottare och människa lika mycket som någon annan, men hon är trots allt inte bäst i sin gren - hon blev trots allt inte bättre än fyra i VM. Vad ska hända om ett år - efter att hon tagit silver på OS? Exploderar två miljoner svenska huvuden då?

Anja Pärson krönte en snudd på misslyckad världscupsäsong med att ta medalj i fyra grenar på VM. Guld, guld, guld, miss, brons. En långt mer än remarkabel prestation - redan det första guldet var jättestort. Två guld var ofattbart. Tre guld saknar jag ännu ord för. Att hon sedan följer upp med medalj i slalom är bara löjligt.

Anja har nu - om mina uppgifter stämmer - sexton mästerskapsmedaljer. Det är vad jag förstår, delat näst flest (med Lasse Kjus, bakom Kjetil André Aamodt) genom alla tider. Man som kvinna.

Jag röstade på Anja men var på förhand kluven mellan henne och Zlatan.

Nu ska priset delas ut.

Jag klipper här.

Måste bara ha liiiiite pokerinnehåll

PokerStars No-Limit Hold'em Tourney, Big Blind is t30 (9 handed)

BB (t300)
UTG (t1240)
UTG+1 (t1470)
MP1 (t1470)
MP2 (t2540)
MP3 (t1970)
CO (t1470)
Chol (t1465)
SB (t1575)

Preflop: Chol is Button with As, Ad.
UTG raises to t90, 2 folds, MP2 raises to t240, 2 folds, Button raises to t1465, 1 fold, BB calls t270 (All-In), UTG calls t1150 (All-In), MP2 calls t1225.

Flop: (t4485) 6d, Jc, Ac (4 players, 2 all-in)

Turn: (t4485) 9h (4 players, 2 all-in)

River: (t4485) Kc (4 players, 2 all-in)

Final Pot: t4485
Main Pot: t1215 (t1215), between BB, UTG, MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t1215).
Pot 2: t2820 (t2820), between UTG, MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t2820).
Pot 3: t450 (t450), between MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t450).

Results in white below:
BB has 6s 6c (three of a kind, sixes).
UTG has 9c 9s (three of a kind, nines).
MP2 has Kd Kh (three of a kind, kings).
Chol has As Ad (three of a kind, aces).
Outcome: Chol wins t4485.

Jag har spenderat ganska mycket tid med att leta efter en låt jag älskar.
Simon visade mig låten, han var på sedvanligt manér försiktigt inställd till om jag skulle gilla den (Varför? Vår smak överlappar till 90%!), men den fastnade från första stund.
Långt senare - efter många misslyckade försök att hitta låten - hade han med introt till låten i en introtävling.
Musikintrotävlingar är ett helt eget kapitel jag borde beröra någon annan gång, men i varje fall, jag hade inte hört låten på länge men visste att det var den jag hörde. Då byggdes så klart saknaden upp, en ny jakt inleddes - utan resultat.

För några minuter sedan insåg jag varför - jag hade alltid stavat förnamnet fel.

Exakt samma misstag som jag retat en vän för förr (kärleksfullt, ska sägas) - hon envisades med att skriva "Janice Joplin" och jag gick ömt och vänskapligt i taket.

Men nu - jag då?

Janice Ian. Vem? Janis Ian, så klart!

Här är den - At Seventeen

Ett gäng pokerspelare i Las Vegas har ingått i ett vad som går ut på att en av personerna ska spendera en hel månad i badrummet på sitt hotell Bellagio.
Det mesta av förhållningsregler och villkor är kända, såsom:

Han får inte ha med sig någon dator - den enda tillgängliga elektroniken är en portabel dvd-spelare, belysningen samt en mobiltelefon. Telefonen får dock max användas i 400 minuter under hela månaden. Jag är lite osäker på hur man gör med sms, jag tolkade nämligen 400 minuter som taltid, men själva kärnan i det hela är att hans kontakt med omvärlden ska vara minimal.
De enda personer förutom han själv som tillåts besöka rummet är room service. Han står för alla matkostnader själv. Alkohol är förbjudet. Behöver han något annat får han skicka dit en vän. Han får dock inte under några som helst omständigheter tala med vännen.
Room service får max utnyttjas fyra gånger per 24 timmar.

Än så länge är summan man slagit vad om hemlig, men förhoppningsvis blir det officiellt snart.
Det som dock är känt är att förloraren betalar hotellnotan. Det, i kombinationen med att personen i vanliga fall försörjer sig på pokerspel på hyfsat hög nivå (stor förlorad arbetsinkomst) pekar på en riktigt stor summa.

Avslutningsvis - länken!

Här finns en webcam som filmar badrumsdörrens utsida, det är rejält tråkigt att titta på, men hey, room serive-personalen kanske ser bra ut?

BellagioJay

Jag spenderade säkert en kvart med din blogg, mixtrandes, trixandes och svärandes över kommtarsfunktionen och blogg.se:s förmåga att inte alls fungera när man vill, innan jag lyfte blicken och blickade nedåt. Nedåt till ord som var riktade mot mig.

Jag är egentligen trött på att trötta ut mina vänner med min låga tillvaro och dåliga självkänsla, men det här är något annat. Jag är på något slags bra humör. Eller - jag ler i varje fall. Jag lyssnar på Israel (insert omöjligt polynesiskt efternamn som slutar på 'olo) på repeat, men jag log redan innan. Jag ska förresten plugga in den externa hårddisken med alla Aimee Mann-skivorna sen också.

Att läsa det där...det kändes mer som katarsis (vilken tur att jag ändå gick på rätt många lektioner under litteraturvetenskapen HT 04) att staka sig fram genom orden. Det var som att...det som borde varit sorg, förtvivlan och ångest genom gråt blev till ett leende. För grät det gjorde jag, jag kan inte minnas sist jag kunde släppa ut allt som nyss...du vet, sådär när det nästan svider lite om kinderna efter att alla tårar torkat ut huden?

Jag förstår inte riktigt varför jag reagerade så kraftigt, eller jo, så här.
Jag mådde väldigt dåligt innan, jag hade känt ögonen tårats strax innan framför teven, när jag sedan satte mig vid datorn så var min första impuls att se efter hur du har haft det. Och så fanns du där, och hade tänkt på mig.
Det var precis det jag behövde just då.
Det kanske inte behövs mer än så för att man ska må bättre, någon som är hård men kärleksfull.

Jag ska väl säga att det finns mycket av det du skrev som jag inte känner igen mig i, det är nog dels saker som
du missförstått / inte gissat rätt baserat på knapp information, men också sånt som jag kanske inte ser hos mig själv ännu. Det stora övergripande, dock, träffade helt rätt. Bulls eye in one, albatriss i ess och femetta på en gång.

Minns du när jag lämnade ifrån mig texten till den här refrängen i din blogg förresten?

Okej, det tråkiga innehållet i det här inlägget är att jag blir hemlös den 29/2.
Det är lite taskig timing, nu när det känns som att jag äntligen börjar få ordning på livet.
Men...det är väl bara att börja leta bostad.

Mer om bostadsjakten senare, jag har lite tankar om hur det ska lösas och är inte speciellt orolig.

Det positiva är att någon påminde mig om det enda positiva Emma Andersson bidragit med till människosläktet, samt det senast riktigt bra som Fredrik och Filip gjort - nämligen SM i Nazireferens.

Taaaaaadaaaaaaaaa!

En ny form av huvudvärk, en jag inte riktigt känt förr.
Tidigare kände jag den som något långsmalt och svagt. Inbillade mig att den var blodkärlsformad, det innebär naturlgitvis en aneurysm i hjärnan.
Nu känns värken lite annorlunda, mer utspridd - dock fortfarande av helt okänd typ.
Tumörrisken känns överhängande.

Det här inlägget är väl egentligen inte riktat åt dig, men, jag har dig i tankarna.
Jag har egentligen inte så mycket att säga min med- och motvärld än att jag genom tillbakablickens lins känner mig så...sorglig. Inte som i en stor scen ur la vita e bella eller som den bittra undertonen i Beatles "Girl", nej sorglig som i ett centrumsträvande människovrak som har slutat leta efter lösningar.
Riktigt så är det väl inte, men herresatan, jag känner mig nästan bipolär när jag läser tillbaka.
Visst mår jag skit idag med, men idag har jag i varje fall något slags bromsar.
Jag borde kanske inte exponera alla jag känner för mina innersta och minst charmiga sidor?
Det tål i varje fall att tänkas på.

Äh, koncentrationen tryter något extremt nu. Jag tänkte skriva lite till, men det var nog inte exceptionellt viktigt. Det är hur som helst omöjligt att tänka något vettigt i allt detta larm. Jag är hemma hos mamma ännu. Mamma har tydligen grannar som tycker att the Darkness "I Believe in a Thing Called Love" är det bästa som hänt både människosläktet och 400 wattsförstärkaren.

Må den dömande ha överseende.

Men jo, jag har tänkt på det ni skrivit, båda två. Jag ska tänka mer. Kanske kan det bli människa av mig med, till slut.

...har föreslagit terapi för mig.

Ska jag ge upp?
Alltså.

Jag vill inte så mycket, jag kräver inte så mycket från omvärlden.
Jag vill nog mest veta varför man aldrig träffar mig en andra gång.
Det är ganska exakt så.
Ska terapi hjälpa där?

All tystnad mullrar så högt.
Fan.
Klockan är bara drygt tolv. Jag vill ju sova.

Allt kanske bara är en gissningslek.
Livet kanske bara ska vara en massa stolpe ut, gissa vad som gick fel, gå lite längre, ribba ut. Tänk lite extra. Aha! Lösning! Bara temporärt visar det sig, stolpe ut. Rince repeat. Eller?

Jag

fattar

inte

Tänk vad hemskt om jag skulle få veta vad som är fel på mig.

Jag menar...då kanske jag skulle må bra. Hemska tanke!

Fortsätt fråga hur jag mår.
Det kommer göra susen.