We're out of Bort signs again

Klockan var kvart över sju lördag morgon. En lördag som den här veckan inföll kort efter en fredag, en fredag med sprit, poker och utköp (runner runner-flush är jättekul Lina) :)

Redan här befinner vi oss i det bisarras värld, eller som man säger på engelska - the realm of omfg.
Kvart över sju är ungefär tre timmar efter genomsnittlig gå och lägga sig-tid och dessutom olämpligt ur hålla sig i gasen hela dagen heja heja heja-synpunkt.

Hur som helst, klockjäveln var inte mycket, jag befann mig utanför Viking Lines terminal och kramades med en alltid lika varm och jovialisk, och tillika finsk väderpresentatör i smyg, Bengan som räcker mig någon form av biljett.
Jag kommer behöva den här lilla förhårdade pappersbiten för att ta mig ombord på pensionärsfästningen som officiellt är registrerad som M/S Amorella. Eller Ciderella eller Toblerone eller nåt sånt, nåt jävla skitnamn.

Några andra är redan där, övriga stövlar in med jämna mellanrum. Utom Phid då, som lilla kvarten innan avgång befinner sig i en taxi på skeppsbron - på väg mot Värtahamnen. Men även han kom med, till slut var vi sisådär 15 man från mongolidkollektivet Sviten, aka I en annan del av Stockholm, som bordade båten. Dessutom dök en vida omtalad kuf med smeknamnet, och tillika signalementet, Bollen upp och stökade till vår tillvaro.

Sällskapet hamnar relativt jättesnart nära en bar. I baren kan man köpa Young's Double Chocolate Stout på flaska (ihälld i glas) för fyrtiosex svenska kronor. Tydligen kunde man få ett glas av en sisådärig amerikansk ale samt en fyra Laphroaig (rättsavat?) för inte mycket mer. Så smart var inte jag.

Hur som helst, vi drack vår stärkande morgonöl och Slaskdanne kastar upp ett markerset. Någon har också en kortlek. Troligen är han att tacka även för det. Sällskapets senior, eller signora, löper nu amok vid bardisken. Jag menar klockren jävla galopperande sparka bakut och vråla-amok, ity mellanölen kostar 50 kronor och smutisga öre på det här etablissemanget. En femtilapp!
Det klagas, gormas och gnälls. Hon tycks oförtrötterlig. Blixtsnabbt införs därför ML-index (varför mellanöl blev ML vet exakt noll personer), och det står ganska tidigt klart att ML-index snart kommer ersätta Big Mag-index i alla möjliga makroekonomiska sammanhang. Vår initiala insats i att föra ML-indexets gospel är att spela en gryta med 50.50 i insats. Efter vadå...en timme?s spel mår jag sådär när jag hittar tredjeplatsen och pengarna tillbaka.
Därefter blir det kinapoker exakt hela resan.

Jag, Bengan, Bison och Rayrayrayrayrayray fiskebåt förlorar punkter fram och tillbaka. Insatsen är en femma punkten (highstakeskillarna spelar grytor om säkert 300-500 spänn per gång på bordet intill).
Jag varvar oflyt och ale med spontant fisande medan Storstockholms bästa kinaspelare Bengan (nu när Shahin är malmöit?) seglar iväg till en till synes ointaglig ledning relativt fort).
Det omöjliga sker dock till slut och Johan hämtar igen sitt monsterback och slutar en poäng före Bengis. Jag backar 60 punkter eller nåt - allt är som det ska.

Vi spolar fram tiden några timmar, klockan är nu 1500 lokal tid (nej, inte 1800, reseledarn) och turneringen har just börjat. Jag har ännu inte tagit min plats, då jag sitter på en sylta 150 meter bort och mumsar på en allt annat än god köttfärslimpa. Efter att ha taqgit den tredje sista (men i realiteten sista, Patricia ska tydligen stressa) går jag med sjumilakliv. Nej, vänta, det där lät helt sjukt. Säg att jag går med femtiometerskliv, i riktning mot casinot, och hittar strax min plats.

Jag har Wiseguy på mitt bord och inget kunde vara mindre märkligt. Öl bärjas, Bengan slår sig ner två stolar till vänster och det känns som att vara hemma. There is no place like home, except for Mariehamn. Jag betar hem småpotter, viker mot Wiseguy så fort han bluffar ut mig ur någon medelstor pott, och har väl kanske lite drygt startstack när den första intressanta handen inträffar. Men först, lite grundläggande info om turneringen.

10.000 starstack, blindar börjar på 25/50 och nivåerna är 30 minuter långa. Rätt behagligt alltså. Inköpet är på ?100+10 och antalet platser är begränsat till 50. De ?5.000 i pris fördelas på platserna två till sex. Ettan får som pris åka till Warszawa och spela EPT i PAF:s kläder (PAF driver korvkiosken man kallar casino på Mariehamn) och behålla hälften av vinstpengarna. Det rådde viss oenighet om inköpet till turneringen i Polen, men nånstans mellan ?4k och ?8k ska det vara.

Hur som helst, rätt intressant hand:

Bengan höjer upp till 225, blindar fortfarande 25/50, från tidig position. En syn, jag synar KTo i sb. Flop QJ4r och jag checkar. Bengan betar, tror nånstans runt 500, den andra killen lägger sig. Jag synar, så klart (zomg stegdrag!!!!!ett). Turn är jättemysig, nämligen en smarrig dam. QQJ4 alltså. Hörde jag bluff?
Okej, jag kastar in 1200 i potten och Bengan, som den fisk han är (puss!), slår upp till 3500.
Nu har jag något av ett beslut. Ska jag vika ner mig eller ska jag slåss och dö som en hjälte?
Jag är ju slagen, så klart, men om jag degar in här måste jag se stark ut. Damen måste ju vara ett bra bluffkort.
Men ska jag åka ut innan det ens gått en halvtimme? Stek stek stek...fundera fundera fundera...I'm all in.
Min käre motståndare ser semiplågad ut, sekunderna går, sedan åker hans hand in i mucken.
En stund senare, kanske en timme eller så, berättar jag vad jag hade. Han blir så klart inte överlycklig och säger att han kastade KK.

Det hade för övrigt inte varit någon jättekatastrof om jag bustat i den handen. Jag menar, platsen som först ut från Svitengänget hade inmeddegen lagt beslag på sedan länge. Han skulle visst dega in med 7 hög utan drag på turn, mot Bollen som blixtsynar med AK på K-hög bräda.

Denne underbare man, och tillika vandrande stresshärd (tänk läkaren J-O i HippHipp!), spatserar sedan runt i den till yta begränsade lokalen, mumlandes för sig själv. Han spelar framför allt på slots (casinot har vare sig black jack eller roulette, det finns tydligen i någon annan lokal i närområdet). Då och då frågar han dessutom Wiseguy om tips på kusar att lägga in små vad på. Det är väldigt väldigt underhållande. Då och då fick jag vända mig om då ljudet från rasslande mynt från en enarmad bandit hintade om att den stressade gamblern hittat en score. Det överlägset roligaste är när jag och Bison letar upp inmeddegen och ser hur han samlar in mynt från två maskiner som simultant kastar ur sig pengaregn.
- Hämta flera hinkar! skanderar den här djupt skadade individen, vilket får oss andra att explodera i skratt.

Pokern då? Jo, ur min synpunkt är allt jättemysigt. Efter trebetsbluffen mot Bengis spelar jag med självförtroende, och ja, kort, och känner mig ostoppbar. Men visst är jag nervös när Wiseguy steksynar min CRAI på turn någon timme in i turneringen. I normala fall ska kanske inte T9 stå mot en syn (han betar 2k in i något jag tror var kanske 3k, jag stoppar in drygt 11k med en checkraise) på brädan T87x, men när Sviten spelar mot Sviten kommer synen gärna från 76 :) Jag tror att det kanske låg en femma på bordet också, samt dubbla flushdrag.
Nej vänta, det där stämmer inte helt. Jag hade toppar och holk, han hade lägre par och något slags stegdrag. T9 mot 75 på T764 kanske?

Allt fortsätter spikrakt uppåt och jag leder bordet klart, när det är dags för middagspaus på köttfärslimpstället. Jag har 36k eller nåt och average är nog knappt halva det. En pasta och en öl senare är jag tillbaka i pokerstolen. Öl följs av öl, pott följs av pott, squeeze följs av floppat set, och min stack är någon gång uppe och vänder kring 100k.
Härligt, ska jag få åka till Polen och slaska bort ett dyrt inköp?

Kanske, jag når i varje fall finalbordet (nio spelare) med näst eller tredje största stack. 80k-90k nånstans bör det ha varit. Chipleader är en elva år gammal ålänning med keps och dimunitiv kroppshydda. Han sitter två till höger om mig, Bison däremellan. Rayrayrayrayrayray fiskebåt är också med ett hörn. Resten av spelarna vid bordet avskyr jag mer än tusen vitglödgade rostiga spikar rakt upp i mumindalen. Folk är alltså sanslöst irriterande. Fulla finnar vars världsuppfattning inte rymmer tanken om att alla människor kanske inte talar finska, små yngel som spelat poker i två veckor, osv osv. Särskilt ett glin var störande. Han var ungefär exakt lika ung som killen med många marker, fast han hade ytterligare ett karaktärsdrag som var allt annat än charmigt. Han satte sig nämligen framåtlutad med händerna för ansiktet så fort han degade in och väntade på motståndarens beslut. Han hade väl tydligen börjat spela poker väldigt nyligen och var väl nervös som Wiseguy utan någon sport att beta på, men ffs, om uttrycket "släpp sargen ditt granatäpple" är befogat så är det i beskrivningen av den här killen.

Givetvis blir han min jättenemesis. Först har jag JJ mot hans QQ, och senare har jag 88 mot hans QQ, båda gånger i situationer där degen alltid kommer åka in. Helt plötsligt hade jag kvar mina sista korvören, som hastigt åkte in. En skithand får ju aldrig stå i en trevägspott, så naturligtvis var jag ute. Sexa, sista pengaplats alltså. Kommer tydligen få in ?450 på mitt PAFkonto under nästa vecka, vilket naturligtvis är trevligt.

Men lite irriterad över missad polenresa var jag ju. Eller lite är väl en underdrift. Jag var nog snarare så infernaliskt förbannad att jag gjorde mig ovän med hälten av motståndet på finalbordet. Lite synd, jag tror jag uppfattades som en trevlig filur med yvigt skägg och präktig ölmage dittills. Men efter en kvarts fylleelokvens var jag snarare the bad boy of Ålandish poker.

Kvällen blir inte så värst mycket längre för min del. Det är mer än lite synd, då jag tydligen missar efterfest med både vattenpipa och avancerad motorboating. Jag får väl intala mig själv att det var väldigt smart av mig att hålla igen med efterfestandet igår, jag menar...jag har ju en mindre uppsats att författa nu ikväll. Planering, käre Watson, planering!

Kort rapport från hemresan:

Hittade plusset i kina, käkade konstiga cannelonis, var med i det vinnande laget i en frågetävling, samt myntade tydligen en massa odödliga citat. Jag vet inte det jag, vad är det som är så konstigt med att det finns flera ställen som heter Hammarby, liksom?

Tack så länge för mig, jag hade mer än lovligt skoj. Rimligtvis glömde jag en massa roliga detaljer, men det vore inte riktigt likt mig att minnas alla detaljer. Särskilt inte när jag skriver under sträng tidsnöd. Tack alla ni som var med på resan, det var fantastiskt roligt. Fantastiskt.