Käraste A_W
Det här inlägget är väl egentligen inte riktat åt dig, men, jag har dig i tankarna.
Jag har egentligen inte så mycket att säga min med- och motvärld än att jag genom tillbakablickens lins känner mig så...sorglig. Inte som i en stor scen ur la vita e bella eller som den bittra undertonen i Beatles "Girl", nej sorglig som i ett centrumsträvande människovrak som har slutat leta efter lösningar.
Riktigt så är det väl inte, men herresatan, jag känner mig nästan bipolär när jag läser tillbaka.
Visst mår jag skit idag med, men idag har jag i varje fall något slags bromsar.
Jag borde kanske inte exponera alla jag känner för mina innersta och minst charmiga sidor?
Det tål i varje fall att tänkas på.
Äh, koncentrationen tryter något extremt nu. Jag tänkte skriva lite till, men det var nog inte exceptionellt viktigt. Det är hur som helst omöjligt att tänka något vettigt i allt detta larm. Jag är hemma hos mamma ännu. Mamma har tydligen grannar som tycker att the Darkness "I Believe in a Thing Called Love" är det bästa som hänt både människosläktet och 400 wattsförstärkaren.
Må den dömande ha överseende.
Men jo, jag har tänkt på det ni skrivit, båda två. Jag ska tänka mer. Kanske kan det bli människa av mig med, till slut.
Jag har egentligen inte så mycket att säga min med- och motvärld än att jag genom tillbakablickens lins känner mig så...sorglig. Inte som i en stor scen ur la vita e bella eller som den bittra undertonen i Beatles "Girl", nej sorglig som i ett centrumsträvande människovrak som har slutat leta efter lösningar.
Riktigt så är det väl inte, men herresatan, jag känner mig nästan bipolär när jag läser tillbaka.
Visst mår jag skit idag med, men idag har jag i varje fall något slags bromsar.
Jag borde kanske inte exponera alla jag känner för mina innersta och minst charmiga sidor?
Det tål i varje fall att tänkas på.
Äh, koncentrationen tryter något extremt nu. Jag tänkte skriva lite till, men det var nog inte exceptionellt viktigt. Det är hur som helst omöjligt att tänka något vettigt i allt detta larm. Jag är hemma hos mamma ännu. Mamma har tydligen grannar som tycker att the Darkness "I Believe in a Thing Called Love" är det bästa som hänt både människosläktet och 400 wattsförstärkaren.
Må den dömande ha överseende.
Men jo, jag har tänkt på det ni skrivit, båda två. Jag ska tänka mer. Kanske kan det bli människa av mig med, till slut.
Kommentarer
Trackback
