We're out of Bort signs again

Sånt man tänker på när man inte har något att läsa eller lyssna till på bussen.

Paniken över utflytt börjar bli allvarlig. Allt annat, nej välnta, mycket annat fungerar så bra just nu.
Pluggandet funkar bra, CSN är på väg in, pokern går bra, jag har underbara vänner osv.
Men...vart fan ska jag ta vägen? Och när ska jag börja må bra?

Helvetes fanskaps jävla blodsdrypande halvgam till cherokeeulk. Nåt jävla as har tagit min tvättid. Bara stulit den, rakt av. Så sinnessjukt fräckt.
Visst, jag var 20 minuter sen, men enligt reglerna kan ingen annan ta den förrän efter en timme.
Nåt jävla as med barnkläder var det också.

Ulla-Maj, du är en kantarell bland flugsvampar, en harpa bland digeridoos och en riddare i en tid som är svår.
Vad skulle jag göra utan dig?

Se bara på denna fantasivarelses senaste kreation, ett potpourri av lycka från flickornas besök i Tallinn i våras.

När jag skriver det här är det inte ännu offentliggjort vem som vann - Zlatan eller Sanna. Men, i en omröstning om vem som haft bäst idrottsår där Susanna Kallur placerar sig högre än Anja Pärson går inte att ta särskilt stort idrottsligt allvar.

Jag älskar Sanna som idrottare och människa lika mycket som någon annan, men hon är trots allt inte bäst i sin gren - hon blev trots allt inte bättre än fyra i VM. Vad ska hända om ett år - efter att hon tagit silver på OS? Exploderar två miljoner svenska huvuden då?

Anja Pärson krönte en snudd på misslyckad världscupsäsong med att ta medalj i fyra grenar på VM. Guld, guld, guld, miss, brons. En långt mer än remarkabel prestation - redan det första guldet var jättestort. Två guld var ofattbart. Tre guld saknar jag ännu ord för. Att hon sedan följer upp med medalj i slalom är bara löjligt.

Anja har nu - om mina uppgifter stämmer - sexton mästerskapsmedaljer. Det är vad jag förstår, delat näst flest (med Lasse Kjus, bakom Kjetil André Aamodt) genom alla tider. Man som kvinna.

Jag röstade på Anja men var på förhand kluven mellan henne och Zlatan.

Nu ska priset delas ut.

Jag klipper här.

Måste bara ha liiiiite pokerinnehåll

PokerStars No-Limit Hold'em Tourney, Big Blind is t30 (9 handed)

BB (t300)
UTG (t1240)
UTG+1 (t1470)
MP1 (t1470)
MP2 (t2540)
MP3 (t1970)
CO (t1470)
Chol (t1465)
SB (t1575)

Preflop: Chol is Button with As, Ad.
UTG raises to t90, 2 folds, MP2 raises to t240, 2 folds, Button raises to t1465, 1 fold, BB calls t270 (All-In), UTG calls t1150 (All-In), MP2 calls t1225.

Flop: (t4485) 6d, Jc, Ac (4 players, 2 all-in)

Turn: (t4485) 9h (4 players, 2 all-in)

River: (t4485) Kc (4 players, 2 all-in)

Final Pot: t4485
Main Pot: t1215 (t1215), between BB, UTG, MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t1215).
Pot 2: t2820 (t2820), between UTG, MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t2820).
Pot 3: t450 (t450), between MP2 and Chol. > Pot won by Chol (t450).

Results in white below:
BB has 6s 6c (three of a kind, sixes).
UTG has 9c 9s (three of a kind, nines).
MP2 has Kd Kh (three of a kind, kings).
Chol has As Ad (three of a kind, aces).
Outcome: Chol wins t4485.

Jag har spenderat ganska mycket tid med att leta efter en låt jag älskar.
Simon visade mig låten, han var på sedvanligt manér försiktigt inställd till om jag skulle gilla den (Varför? Vår smak överlappar till 90%!), men den fastnade från första stund.
Långt senare - efter många misslyckade försök att hitta låten - hade han med introt till låten i en introtävling.
Musikintrotävlingar är ett helt eget kapitel jag borde beröra någon annan gång, men i varje fall, jag hade inte hört låten på länge men visste att det var den jag hörde. Då byggdes så klart saknaden upp, en ny jakt inleddes - utan resultat.

För några minuter sedan insåg jag varför - jag hade alltid stavat förnamnet fel.

Exakt samma misstag som jag retat en vän för förr (kärleksfullt, ska sägas) - hon envisades med att skriva "Janice Joplin" och jag gick ömt och vänskapligt i taket.

Men nu - jag då?

Janice Ian. Vem? Janis Ian, så klart!

Här är den - At Seventeen

Ett gäng pokerspelare i Las Vegas har ingått i ett vad som går ut på att en av personerna ska spendera en hel månad i badrummet på sitt hotell Bellagio.
Det mesta av förhållningsregler och villkor är kända, såsom:

Han får inte ha med sig någon dator - den enda tillgängliga elektroniken är en portabel dvd-spelare, belysningen samt en mobiltelefon. Telefonen får dock max användas i 400 minuter under hela månaden. Jag är lite osäker på hur man gör med sms, jag tolkade nämligen 400 minuter som taltid, men själva kärnan i det hela är att hans kontakt med omvärlden ska vara minimal.
De enda personer förutom han själv som tillåts besöka rummet är room service. Han står för alla matkostnader själv. Alkohol är förbjudet. Behöver han något annat får han skicka dit en vän. Han får dock inte under några som helst omständigheter tala med vännen.
Room service får max utnyttjas fyra gånger per 24 timmar.

Än så länge är summan man slagit vad om hemlig, men förhoppningsvis blir det officiellt snart.
Det som dock är känt är att förloraren betalar hotellnotan. Det, i kombinationen med att personen i vanliga fall försörjer sig på pokerspel på hyfsat hög nivå (stor förlorad arbetsinkomst) pekar på en riktigt stor summa.

Avslutningsvis - länken!

Här finns en webcam som filmar badrumsdörrens utsida, det är rejält tråkigt att titta på, men hey, room serive-personalen kanske ser bra ut?

BellagioJay

Jag spenderade säkert en kvart med din blogg, mixtrandes, trixandes och svärandes över kommtarsfunktionen och blogg.se:s förmåga att inte alls fungera när man vill, innan jag lyfte blicken och blickade nedåt. Nedåt till ord som var riktade mot mig.

Jag är egentligen trött på att trötta ut mina vänner med min låga tillvaro och dåliga självkänsla, men det här är något annat. Jag är på något slags bra humör. Eller - jag ler i varje fall. Jag lyssnar på Israel (insert omöjligt polynesiskt efternamn som slutar på 'olo) på repeat, men jag log redan innan. Jag ska förresten plugga in den externa hårddisken med alla Aimee Mann-skivorna sen också.

Att läsa det där...det kändes mer som katarsis (vilken tur att jag ändå gick på rätt många lektioner under litteraturvetenskapen HT 04) att staka sig fram genom orden. Det var som att...det som borde varit sorg, förtvivlan och ångest genom gråt blev till ett leende. För grät det gjorde jag, jag kan inte minnas sist jag kunde släppa ut allt som nyss...du vet, sådär när det nästan svider lite om kinderna efter att alla tårar torkat ut huden?

Jag förstår inte riktigt varför jag reagerade så kraftigt, eller jo, så här.
Jag mådde väldigt dåligt innan, jag hade känt ögonen tårats strax innan framför teven, när jag sedan satte mig vid datorn så var min första impuls att se efter hur du har haft det. Och så fanns du där, och hade tänkt på mig.
Det var precis det jag behövde just då.
Det kanske inte behövs mer än så för att man ska må bättre, någon som är hård men kärleksfull.

Jag ska väl säga att det finns mycket av det du skrev som jag inte känner igen mig i, det är nog dels saker som
du missförstått / inte gissat rätt baserat på knapp information, men också sånt som jag kanske inte ser hos mig själv ännu. Det stora övergripande, dock, träffade helt rätt. Bulls eye in one, albatriss i ess och femetta på en gång.

Minns du när jag lämnade ifrån mig texten till den här refrängen i din blogg förresten?

Okej, det tråkiga innehållet i det här inlägget är att jag blir hemlös den 29/2.
Det är lite taskig timing, nu när det känns som att jag äntligen börjar få ordning på livet.
Men...det är väl bara att börja leta bostad.

Mer om bostadsjakten senare, jag har lite tankar om hur det ska lösas och är inte speciellt orolig.

Det positiva är att någon påminde mig om det enda positiva Emma Andersson bidragit med till människosläktet, samt det senast riktigt bra som Fredrik och Filip gjort - nämligen SM i Nazireferens.

Taaaaaadaaaaaaaaa!

En ny form av huvudvärk, en jag inte riktigt känt förr.
Tidigare kände jag den som något långsmalt och svagt. Inbillade mig att den var blodkärlsformad, det innebär naturlgitvis en aneurysm i hjärnan.
Nu känns värken lite annorlunda, mer utspridd - dock fortfarande av helt okänd typ.
Tumörrisken känns överhängande.

Det här inlägget är väl egentligen inte riktat åt dig, men, jag har dig i tankarna.
Jag har egentligen inte så mycket att säga min med- och motvärld än att jag genom tillbakablickens lins känner mig så...sorglig. Inte som i en stor scen ur la vita e bella eller som den bittra undertonen i Beatles "Girl", nej sorglig som i ett centrumsträvande människovrak som har slutat leta efter lösningar.
Riktigt så är det väl inte, men herresatan, jag känner mig nästan bipolär när jag läser tillbaka.
Visst mår jag skit idag med, men idag har jag i varje fall något slags bromsar.
Jag borde kanske inte exponera alla jag känner för mina innersta och minst charmiga sidor?
Det tål i varje fall att tänkas på.

Äh, koncentrationen tryter något extremt nu. Jag tänkte skriva lite till, men det var nog inte exceptionellt viktigt. Det är hur som helst omöjligt att tänka något vettigt i allt detta larm. Jag är hemma hos mamma ännu. Mamma har tydligen grannar som tycker att the Darkness "I Believe in a Thing Called Love" är det bästa som hänt både människosläktet och 400 wattsförstärkaren.

Må den dömande ha överseende.

Men jo, jag har tänkt på det ni skrivit, båda två. Jag ska tänka mer. Kanske kan det bli människa av mig med, till slut.

...har föreslagit terapi för mig.

Ska jag ge upp?
Alltså.

Jag vill inte så mycket, jag kräver inte så mycket från omvärlden.
Jag vill nog mest veta varför man aldrig träffar mig en andra gång.
Det är ganska exakt så.
Ska terapi hjälpa där?

All tystnad mullrar så högt.
Fan.
Klockan är bara drygt tolv. Jag vill ju sova.

Allt kanske bara är en gissningslek.
Livet kanske bara ska vara en massa stolpe ut, gissa vad som gick fel, gå lite längre, ribba ut. Tänk lite extra. Aha! Lösning! Bara temporärt visar det sig, stolpe ut. Rince repeat. Eller?

Jag

fattar

inte

Tänk vad hemskt om jag skulle få veta vad som är fel på mig.

Jag menar...då kanske jag skulle må bra. Hemska tanke!

Fortsätt fråga hur jag mår.
Det kommer göra susen.

Äh vad fan...det är ju inte som att det spelar roll.

Nej men....visst.
Ingen behöver höra av sig.
Alla vinner.

God natt!