We're out of Bort signs again

Just nu lattjar jag mest runt med olika tjänster som konverterar bilder till ASCII-grafik.


Ascii-generator.com är bäst hittills.

®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËË®ËÆËËËËË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®ÆÊÉþHHÃÄÆ©ËËËË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËËÆÄþÄÃÃɧÂÉþHÃHˮƮ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ÆÆÆÄÅÂÃþBÿØÁÁØÁþÉÅ©ÆÆË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®É©ÊÈÉÂØBBB¾¼¥¾@EÀاɩʮ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËÂHHEÁÁÜÐðäÛæüýæ¼ÂÁ@À§ÅÆË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËþÅÀBBåøQDqbßüëÕ¾QýäAÁØÄÄ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ÆþÁÀÿ¥øÕÕûS4ùûýéÓûÇÛ¼ÿÀBÅË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®§NÁÜÐýqáéSYòìóL±Ý$ÕÖ¼ØBMË®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®ÆÆþN¼æâÔSÌo3¤¬cllOõZãåØØÆæ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËÆËÅÀÿmÛPÎóiììi]ioC±ÝâæÿØ©©®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Õ©HE¾æÕâÓóJízìlIîòùÝâãÐÅ©Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë¾ÆþÁ#ÞÔûúJ¤ªª;<>;uCèGüðW§®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë©ÅØWÁÜüÕôn[í+i]ICÍݾå¾ÐAØ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®M§ÐÞÖÞßÖÿØøÙPSÙBÿÄ©ÄKýäþ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËÂÃðÛZãáó4ÚYRõïÖ4ÕüÛÚYGÞE¾BÂÆ®®®®Ë®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®ËÈÆM¾ß8uv+¤YTÕûuÐTùónÍéÚ¾BßÕÛÐð¾BÁØ©®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®ËÉØ#åý§ÂÿÐÒùù89ÛÕãÝvâßÖÞÓÝÚæðøÛFRßâßßqãø¾Bî®®®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®Ë®©À¼mÖââßãâÊÐæøøÖãñmsµûnmZ¼A¾AödäqßZ%8Ý9ÝÝZÔÔãÞæÁÄ®®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®Ë®Ë®®®®Ë®Â¾¥ãÕßGÝûêÓGÕÁpæÿÜþØBÛ¼mSA¾BÔÕÁÛÐTé8ÎSTS9ù±O&ôSTûÔå¾Ê®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®À¼ÖdÕÝÝÓúÎùÓÝèSùÅåæØöYDåi<¿êÞ£9BÀÿTïuùT4õú2unòzCJJC±õÛæØ®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®®®§øã6Tú±OÍÍOòÌ&ùçεéý@§ÛôTçRæpâÚÝÇØÄïúGôÎóèïOnClììt]iìîòµêæÀ®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®ËNøüZïuîvvlzuCnòÌô6&ôÎÝþ©ä4uCòvÌÎÝÂÔùùGèûó4ïSêzÍIccì1tíozòùöý@®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®þ¾ãûÎózlíitluCOÎTù8ÝTZÓñÕßɼûPÝéãéµïúúÍïnòùn9ôó[íì]ìjîîtîÌOõñÞB®®®®®®®®® ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®ËÁÁêúYÍîztoívuS%4ïÓS5õµïéûÎõÝÝYëúàYïá±ùÌõÎzîc0nîníoìtîJoîzòóYôöäÀ®®®®®®®® ®®®®®®®®®Ë®®®®®ËËÀ½ÝGôòn3CJîóÎÒùûÓZYÎùÍ2±Í9ïýGüdÝÞµÍ4ÓTPúÍÌuuóvulvoíjvnzJînòòOúÒվ®®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®Ë®ËËðãûSÎsOzuOÌïóôS8ïnóïîzñõTPYînOßêòóué8îùÝPÌzùtzÌvlCîtYsYòuÍósòôÝßÖÿË®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®ËË®ÉÖÚÓôY±sOÍOôóCóï%îzuLòLù±TôõuYÝuñ0ÚÔSûëlÌe5oCJOlzvJóÍadôóÍò±ÌïùèûüKþ®®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®ËÁÖñéúùÎïóÍÓ8ïòYLïYO±öÝuùoS5óÍÎÝÓñGßôY6ÎíÝuLïíì]í1jîuùöåóòòuïò±SSZdøÁË®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®Ë®@ãZé0Sï±Luüéóónózíjn2óv±ùuSçèTöûB¾¥ÖSGô2ìíCz[ítìîCO4áÛÙóònòÌ5ÎùSZÕü¼W®®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®HðýöGÓTéùÍÎåÓù±ùùòunJìJJòvôuZPßúÕÔFúüönYntrîii3íCóéâÚå§êY2òCóòOsúÝÚßæ¾Å®®®® ®®®®®®®®®®®®®®®ÿÖâßZéSô±ÌùØRâPZéï±CiY¢í;ì±óYâÙß4ÚÓRÝGßÝñt]rj[ìI4SÓqåÁ©ÆGÎóÍ5ÌLôùéâbÖ¾Á®®®® ®®®®®®®®®®®®®®©¾ÞÚÇG%ùsYó5öÁܼëâÕ%YnzluíiúeµÒüRêòÝßmüêdî2lív3òóÎùß޾î®ÆêùYóóYs4êÙÞmÐBÅ®®® ®®®®®®®®®®®®®®EåÛdÔÝTùYòòYõ§@ÁÀãTÚnèì[ví9âáñßFYÌòùÇÖRÿmðÝOOÍoïîñÝâ¾ÄÆ®®®ËÔú±ùïõÓÙâmæBÿH®®® ®®®®®®®®®®®®®®À¼üpâÝúLÌCnùÚþ¾NÀ¼mûôéJÒÓTâX¾¾ßöÓuìnÍÓßðÐÿÞÐRÞTTòêÞðþ§®®®®®ËÚÒõéÓêÔýÐоÁ§Ë®® ®®®®®®®®®®®®®ËBÜøÕÙàúúYYôûÂËÁNÿÂBæýäÚõpå@ÞÖâYÌJí¢¢tíi3îeùÛ¾ÁÂBÀØHäܧ®®®®®®ÅbÚößãø楾ÁÀØÆ®® ®®®®®®®®®®®®®ÆBÐQýdñÒÒùùÚý®®Â@QÐÐÁÃÀØؼÖTncí[¢;¢¢i¿i¢¤íílJuͱéÚßü¼ÁþË®®®®Ë®Øýýë½må¾ðÿÁØÅ®® ®®®®®®Ë®ËË®®®ÊÀÿ¾mÞÔâÙßßÛ®®®§ÜäÖÞqÕâöݱ&utoíi¤+¤;¤¢¢¢iiìooCuYÝÓâåÜBÅË®ËË®®®®ÿ¥äåÐäQ¾BÿØþ®® ®®®®®®®®®®®®ËÈÁÿÜmÛßÔÙÕýЮ®ËÉðýßÕæãñéùÍ2îoì]i]r[¢i¢[ic1ìz3JCò8GüååNË®®®®®®®®®ÀA¾¾äø¥ÐÿEÉË® ®®®®®Ë®®®®®®ËÉÁÁæqbdbßãÐË®®®ÂøâbÔöëßöÓ0YCJvociciîíclt1otznzÍôÝÚâ¾E§®®®®®®®®®®EÜÐæåÖ¾¾ÿØÄ®® ®®®®®®®®®®Ë®®þØ@äãmAãämBË®®®ÂðãÚÇýýd6ÓùÎóÌCuJìIíìotíztzîCîÍÍaõÇÞØEÅ®Ëˮˮ®Ë®Á¾ÐæмæðÿNÉÆ®® ®®®Ë®®®®®®®®®HÿBÐÞÞããÞÞ¾þË®®W¾ÕdÚßÖüÙZèèèY53JJíIltozzîlnunOùúûq#ÂØˮˮˮˮ®Ø¾¼æëÖÞåðÿÂÆ®®® ®®®®®®®®®®®®®ÆWÿ¾äæÞÞpdãÞ¾®Ë¾pâÕÛüãÚßÝÓSùuuu3jììvî3tzzCÌnOôGßåÿþWË®®®®®®®À¾åÞÖýýäAB©®®®® ®®®®®®®Ë®®®®®®ËÂÿÐåÖããâãRæÐËM@ýüÙßdqÕâáÒùúòóÌu3zoC2ónòîòOúúÝGýÁÂØÊ®®®®®®ËÁAæÞýpÖåæBÂË®®®®® ®Ë®®Ë®®®Ë®®®®®®®ÂÿÐæÖÛüÚdÞæ¥BÀAåÕñÇÙÔdßGÒPTúsòYòÍY±ÚôÎsõ4éáÚÖÐBÁÂË®®®®®®N¾äÛpÕýÞÜ@ÂË®®®®®® ®®®®®®®®®Ë®®®®Ë®®ÊÀðÞdÕâÔÕãâå¾ÁAÞÙßÓ$ÔÝêbPSSéÝÓÝ9ûGáZõÝéÙÚq½Rãæ¾Ñ®®Ë®Ë®ÀÐýÞüüýÖABþËËË®®®®® ®®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®ÃBæãÕßÙÚÙâÞååÐÛßõÝÓú±LïúTõÝÒößüêRæãÚüGöÒÚüÛæÁÊËË®®©Á¥RqÕããÐAØƮˮ®®®®®® Ë®®®®®®Ë®®ËË®®®ËˮˮËØAÐæüÚüÙâqãæ¼¾ûñZúÒúôÎTûÙýðÿNÀÀÿØÿëûñÚmÖåÿÑÆÅ®®ÃAýÕÛÖâåðNþæpëÖåÞ¼ÉËË® Ë®®®®®®®®®®®®®Ë®®Ë®®®®®ÂÁܼdÛÕdÛãøã¾ÞÙê6Òaá0LãÿAøS$ÝûöÔââFm¾ÁÆË©þ®ËÁåÛââãdæBÃÉqÕÛÞÞÖýÞÖåå¾ ®®®®®®Ë®®®®®®®®®®®Ë®®®®®®ÉÂÜæpÚÕbööåæÉÆÄÁØÿæßÛnúöáÂÁçÿëðmÕ©ÆØËHÆËÿãÚÚñüæÁØÊ®ËÔÑË®æÅÊÁð¼¼A Ë®®®®ËË®®®®®®®Ë®®®Ëˮˮ®®®®Æ§ÿæÖâûÌSW¼B¾ûujzÙÃáJ±ãÈþþØTòâÐ8ÒÛBðÀBÞÔôGöã¾þ©ZÕ®®æõ®®øîËæÅ®® ®®®®ËË®®®®®®®®Ë®®®Ë®®®®®Ë®ËHËËȧÜdóBþ¥ðßÌôáBqÞúóôæÅ©Ë@òÌÞØôJ2òúã@äunÓøÁþ®Ë®Ýâ®Àª®®åE®Øø®®Â ®®®®Ë®®®®®Ë®®®®®®®®®Ë®®®®®ÑËË©ÆÆÆþÕÿɼØØоâGéÕuÍòÀÑØÆÁT8LÕûãÿÛöÁÀdôÒ¾ÉË®ËË®b¿Ë®âÆ®ä®BÖË®À ®Æ®®®ËË®®®®Ë®®®®®®Ë®®Ë®®Ë®ËÊÊÄ©ËHËÑ©ØÆØNEÁ¾ÐäABÖÄÃÂÿʵOöúbdÞ@ÀÀ¾ÐBÑÆË®®®ËËÁ+§®æW®æÉ®@ð®§A ®®Ë®®®Ë®©®ËËË®®Ë®®®®®®®®®®©Æ©ÊÄ©©©ÃÄÈMÁEÈ©Èȧþ§ÿÁþHÿ©ÈÆÆÆÆ©ËÆÆÑËÆÉËË©Æˮˮ®®ßq®¼À®mËËðÊ®ÁÁ Ë®®®®®®®®®®®®®®®Ë®Ë®Ë®®®®®ÆÆÊÅHÅÑÊÅHÅÑÅHÉMË®©ÊËÄÆÆ©ËËÅÊÊÈÉÅÉÉÄÆÆÆÃÆÆÆÆË®®®®®ÖR®¥ØÊÜ®Âÿ®Ãÿ® ®®®®®®®®®®®®®®®®®®ËËËË®®®ËÆËÆÊ©ØÆÆØÄ©§ÑþÅËËË®ËËÆËËˮˮÊÈÈÅþÅÉÄÉËËÆËËÆÆÆ®®®Ë®½R®æÊE¾®Ø¾®ÀØË ®®®®®®®®®®®®®®®®®®Ë®®®®®ËÅËÆËËËÆËËÆË®ÊÆ®ËËËËËËËˮˮˮ®ËÆËË®ËËËËËÆÆ®ËÆ©ËË®®®ËæmÀ¾åÀ¾®NHþÀ®þ ®®®®®Ë®®®®®Ë®®®®®®Ë®®®®®Ë©©ÆÊÄÆÆÆÊÄþØÁËËËËË®®ËË®®®Ë®Ë®Ë®ËÆÆÆÊHÆÆÈÆÆÑÆË®ËËËËÁæþBð®ÀÀÂBØÀ§ËN ®®®®®Ë®Ë®®®®®®®®®®®®ËËÆËÆÆÑþ§ÄËÆË©ËÆ©Ä©©ÆËËËË®®ËË®®ËËËËËË®ÂþÑÀÉWØÄÆ©Ë©Ëþ®®ËÂAEØÄÆ@®ÂÁÑÀÀÃÀ ®®Ë®®®®Ë®®®ËË®®®®®®®Ë®ËËÆÆÊ©ÊÄÆÉÊÆHÊÆÉÆÊØÁm¾ÃBÀ¾WþÅþÊÊ©ÄŮʩƩËþ©©ÆÊÊÆÆÆË®®®Ë®®®®®®®ËWÀË§Ë ®®®®®®Ë®Ë®®®ËËË®®Ë®®®®ËÆÆÊÑÄÄÄÄÆÆÆÉÄÆÆËÆËËËËËËËËˮˮËÆÆ©©ÆÊ©ÆËÆÅÊÆÑÆÆÆËË®®®Ë®®®Ë®®Ë®®Ë®ÊØ® ®Ë®Ë®®®®®®®®®Ë®Ë®®®®®ÊËÆËÆÊÑÅÊÑÆÈÆÆÆÆÆÊËˮˮ®®®®®®®Ë®®®®ÆÆÆË©ÆÆÑÆÊÄÆ©ÆËË©®®Ë®®®®®®®®®®®®ËÆ ®®®®®®®ËË®®®Ë®®ËË®®®ËËËÆÆÄË©ÆËËËÆË®©®ËÆ®®®®®®®®®Ë®®Ë®Ë®®ÆÆˮˮˮ˩ÉÉÑÆËÆ®®®®®Ë®®®®®®®®®Ë®® ®®®®®®®®®Ë®®®®®®®Ë®®ÑÆÊÄ©ËËËÆÆËËËË®ÆËËÆ®®®®®®®®Ë®®Ë®®®®®ÆËˮˮÆË®ËË®ÆÆ®®Ë®®Ë®®®®®®®®®®®®®® ®®®®®®®®®ËËË®®®®®®®ËËËËËËËÆ©ÆÆ©ÑËËËÆËËÆË®®®®ËËË®®®®®®Ë®®ËËËËˮƮËÆËÆÆËËÆˮˮˮˮ®®®®®®®®®Ë ®®®®®®®®®Ë®®®®®®®®®ËÆËËËËÑÊÑÊ©ÆÄÆÅÆÃÅÆÆ®®®®®®®®ËË®®®®®®ËËË©ÅÆÑÅÆÊþÄÆÆÊËËË®®Ë®®®®®®®®®®Ë®®Ë
Till sist, en klassiker - ASCII-porr

Ett sms med replik

- Jag såg just skylten "bh upp till k-kupa" Wtf?
- Jag skulle nästan gå in

Hela det här inlägget är en enda ursäkt för att få posta en fantastisk låt, så ni som läser mig enkom för att bildas från prehistoriska musikdinosaurier till fullfjädrade popmonster kan skippa direkt till botten.

Låten jag blev så sugen på att dela med mig av framförs av en av mina absoluta favoritstämmor - Hope Sandoval. Känns det bekant? Om inte så väntar en hel värld på dig. Det var Yahoos Launchcast som presenterade oss för några år sedan, men Andy Pandy har nog sin del i att mitt intresse för kvinnan och bandet intensifierades. Om jag minns rätt.



Är hon inte vacker så säg! Hon påminner lite om min gamle fyllopolare Liljan - undrar vad Liljan gör just nu. Kanske roar hon sig i sin trädgård - Liljanskogen - eller så gör hon också onödiga saker istället för att packa, flyttstäda, skriva uppsats och diska.

Jag vet inte riktigt varför jag är så kär i just den här låten. Refrängen känns väldigt banal vad gäller texten - they say every man goes blind in his heart - och sen något mer. Det är ju inte direkt nobelprisklass på det, men det känns viktigt (lol italicboldunderlinaments) när Hope sjunger orden. Är jag galen eller är hennes röst magisk?

Jag har ju funderat mycket på hennes namn också - så klart. Det är ett sånt där namn som rungar av utanförskap, arbetarklass och blir lätt tragiskt på ett vackert sätt, eller om det nu är vackert på ett tragiskt sätt. Hujjne vad besviken jag vore om det visar sig att hon kommer från en advokatfamilj - men jag vet i varje fall att hon är amerikansk-mexikanska.

Shit, när jag skrivit så här långt så inser jag att det inte finns någon embedkod till youtubevideon =(

Haha - psyched! Klart det finns. Och det dummaste är, jag kommer ju inte skriva så mycket mer än så här, så ni som läser det här ser troligen hur youtubefönstret lockar strax härunder. Jag är troligen tidernas sämsta präcktikal jåukare.

Okej...jag ska försöka tänka ut en vits. Sen är det färdigskrivet för den här gången. Hmmm. Hmmmm. Ärkehmmm. Okej. Vilken är belgarnas favoritgrönsak?

...


...


Brysselkål! Hahahahhahhhahahahaha!

Jag ger er Mazzy Star - Flowers in December

Eller tja...i varje fall förstå sig på namnet till min blogg

Med tvätt i maskinen (om vi ska vara helt noga så var en tredjedel av tvätten kvar i tvättkorgen av anledningar som inte kommer att diskuteras i denna text) styrde jag mina steg i rask takt utmed Ringvägen - det skulle banne mig lunchas.

Klockan är kanske kvart över ett och jag uppdaterar mig om vad som hänt i omvärlden genom att plöja igenom dagens punkt ess e. Medan jag går där, som den av tidning halvblinde gångtrafikfara jag är, så noterar jag en anakronism. Jag hittar, i Stockholm city år 2008 eKr en allmän bänk. En sittplats där man helt gratis får vila sin lekamen och för ett ögonblick undvika omvärldens jäkt och stress. En plats att i lugn och ro (förutom den tunga biltrafiken tre meter framför) avnjuta sin gratistidning. Jag trivs redan innanför tullarna!

När jag sedan, väl uppdaterad om nyhetsläget, styr mina steg vidare längs gatan passerar jag ställen som det etiopiska Abyssinia (eller något sådant) - verkar intressant men har inte lunchöppet. Samt en kvarterskrog som Hayden Christensen tagit sig besväret att teleportera hit från Skövde - 91:an. Smaka på det namnet!

Jag förbryllas över att folk faktiskt på fullaste allvar lunchar på ett ställe uppkallat efter Rudolf Petterssons blåklädde beväring (eller om det kanske var efter bussen jag alltid åkte med under min barndom) och stegar vidare. VId det här laget är jag fullständigt belägrad, besegrad, befruktad och benprotes - nej vänta, det blev fel, en massa ord som börjar på "be" i varje fall - av hunger. Jag måste alltså stanna på nästa ställe.

En asiat, någon form av wookställe med take away-nischning, men det finns möjlighet att äta på stället också - perfekt! Dagens meny erbjuder fläsk och asienjunk, kyckling och asienjunk samt asienjunk.
Jag faller för fläsket då det blivit mycket kyckling på sistone. Det enda problemet är maträttens namn - "Wok Mee". Hur uttalar jag det? Som ett engelskt "me"? Vet personalen ens själva? Kommer det att låta som ett försök att säga "fuck me" på engrish? Frågorna hopar sig i takt med svettdropparna.

Väl framme vid disken möts jag efter blott några sekunders väntan av en välvillig kvinnas dikt.
- Jaaa?
- Jag tar en sån där...wåkk mi
- Wåkk mi...okej, äta här eller ta med?
- Äta här

Sedan minns jag inte riktigt vad som sägs. Jag är nämligen allt för fascinerad av kortläsaren för att registera dialogen. Kortläsaren är nämligen av en modell som jag sett på exakt fyra platser - på tre asiatiska restauranger i Stockholm, samt på en asiatisk restaurang i....*drumroll*....Tallinn. Okej, fullt normalt. Själva kortläsaren är väl inte speciellt jobbig (förutom att den innehåller en liten plastpuckel som skymmer displayen lite) och dess mest utmärkande egenskap är att man stoppar in kortet rakt framifrån så att den läser av chippet i stället för magnetremsan. Möjligen används just den här modellen på allsköns ställen runt om i världen, men för mig är den stängt kopplad till wokpannor och den där jävla blomkålen. Samt rostad lök då, så klart.

Nu tänker du så här "rostad lök - är du dum i huvudet?". Det gör du helt rätt i. Men på det här fashionabla stället serveras den på hårstråtunna nudlar tillreda grytan toppad med rostad lök, som om den vore en chorizo för tjugofem jävla spänn - fan vad arg jag blir - hur kan korv vara så jävla dyrt? Jag hann knappt äta upp min pizzasallad (!!!!!!!) innan den norrlländsk/kantonesiska delikatessen landar på mitt bord.

Har jag missat något, eller ska det vara så här?

För övrigt så är jag lycklig och älskad och stabil och allt sånt. Det känns fint. Jag tänkte avrunda med en fantastiskt vacker låt:

Det är ju lite roligt. Dags att gå upp i nivå kanske?

...men cirka en halv ppm av jordens befolkning förstår den

Av dessa få tusen människor kommer kanske en eller två hålla med mig om att det är tidernas roligaste bild, men i stort sett alla håller med om att den är fucking hilarious. Tror jag.

Så sant som det är sagt!

Det är underbart.
Jag kan fortfarande bli förbannad när jag tänker på att det finns människor som Johan Norberg och Johan Staël von Holstein. Jag njuter av varje gång jag får sparka på den högerideolog som ligger ner. Det är sexigt att brinna, baby.

Klockan var kvart över sju lördag morgon. En lördag som den här veckan inföll kort efter en fredag, en fredag med sprit, poker och utköp (runner runner-flush är jättekul Lina) :)

Redan här befinner vi oss i det bisarras värld, eller som man säger på engelska - the realm of omfg.
Kvart över sju är ungefär tre timmar efter genomsnittlig gå och lägga sig-tid och dessutom olämpligt ur hålla sig i gasen hela dagen heja heja heja-synpunkt.

Hur som helst, klockjäveln var inte mycket, jag befann mig utanför Viking Lines terminal och kramades med en alltid lika varm och jovialisk, och tillika finsk väderpresentatör i smyg, Bengan som räcker mig någon form av biljett.
Jag kommer behöva den här lilla förhårdade pappersbiten för att ta mig ombord på pensionärsfästningen som officiellt är registrerad som M/S Amorella. Eller Ciderella eller Toblerone eller nåt sånt, nåt jävla skitnamn.

Några andra är redan där, övriga stövlar in med jämna mellanrum. Utom Phid då, som lilla kvarten innan avgång befinner sig i en taxi på skeppsbron - på väg mot Värtahamnen. Men även han kom med, till slut var vi sisådär 15 man från mongolidkollektivet Sviten, aka I en annan del av Stockholm, som bordade båten. Dessutom dök en vida omtalad kuf med smeknamnet, och tillika signalementet, Bollen upp och stökade till vår tillvaro.

Sällskapet hamnar relativt jättesnart nära en bar. I baren kan man köpa Young's Double Chocolate Stout på flaska (ihälld i glas) för fyrtiosex svenska kronor. Tydligen kunde man få ett glas av en sisådärig amerikansk ale samt en fyra Laphroaig (rättsavat?) för inte mycket mer. Så smart var inte jag.

Hur som helst, vi drack vår stärkande morgonöl och Slaskdanne kastar upp ett markerset. Någon har också en kortlek. Troligen är han att tacka även för det. Sällskapets senior, eller signora, löper nu amok vid bardisken. Jag menar klockren jävla galopperande sparka bakut och vråla-amok, ity mellanölen kostar 50 kronor och smutisga öre på det här etablissemanget. En femtilapp!
Det klagas, gormas och gnälls. Hon tycks oförtrötterlig. Blixtsnabbt införs därför ML-index (varför mellanöl blev ML vet exakt noll personer), och det står ganska tidigt klart att ML-index snart kommer ersätta Big Mag-index i alla möjliga makroekonomiska sammanhang. Vår initiala insats i att föra ML-indexets gospel är att spela en gryta med 50.50 i insats. Efter vadå...en timme?s spel mår jag sådär när jag hittar tredjeplatsen och pengarna tillbaka.
Därefter blir det kinapoker exakt hela resan.

Jag, Bengan, Bison och Rayrayrayrayrayray fiskebåt förlorar punkter fram och tillbaka. Insatsen är en femma punkten (highstakeskillarna spelar grytor om säkert 300-500 spänn per gång på bordet intill).
Jag varvar oflyt och ale med spontant fisande medan Storstockholms bästa kinaspelare Bengan (nu när Shahin är malmöit?) seglar iväg till en till synes ointaglig ledning relativt fort).
Det omöjliga sker dock till slut och Johan hämtar igen sitt monsterback och slutar en poäng före Bengis. Jag backar 60 punkter eller nåt - allt är som det ska.

Vi spolar fram tiden några timmar, klockan är nu 1500 lokal tid (nej, inte 1800, reseledarn) och turneringen har just börjat. Jag har ännu inte tagit min plats, då jag sitter på en sylta 150 meter bort och mumsar på en allt annat än god köttfärslimpa. Efter att ha taqgit den tredje sista (men i realiteten sista, Patricia ska tydligen stressa) går jag med sjumilakliv. Nej, vänta, det där lät helt sjukt. Säg att jag går med femtiometerskliv, i riktning mot casinot, och hittar strax min plats.

Jag har Wiseguy på mitt bord och inget kunde vara mindre märkligt. Öl bärjas, Bengan slår sig ner två stolar till vänster och det känns som att vara hemma. There is no place like home, except for Mariehamn. Jag betar hem småpotter, viker mot Wiseguy så fort han bluffar ut mig ur någon medelstor pott, och har väl kanske lite drygt startstack när den första intressanta handen inträffar. Men först, lite grundläggande info om turneringen.

10.000 starstack, blindar börjar på 25/50 och nivåerna är 30 minuter långa. Rätt behagligt alltså. Inköpet är på ?100+10 och antalet platser är begränsat till 50. De ?5.000 i pris fördelas på platserna två till sex. Ettan får som pris åka till Warszawa och spela EPT i PAF:s kläder (PAF driver korvkiosken man kallar casino på Mariehamn) och behålla hälften av vinstpengarna. Det rådde viss oenighet om inköpet till turneringen i Polen, men nånstans mellan ?4k och ?8k ska det vara.

Hur som helst, rätt intressant hand:

Bengan höjer upp till 225, blindar fortfarande 25/50, från tidig position. En syn, jag synar KTo i sb. Flop QJ4r och jag checkar. Bengan betar, tror nånstans runt 500, den andra killen lägger sig. Jag synar, så klart (zomg stegdrag!!!!!ett). Turn är jättemysig, nämligen en smarrig dam. QQJ4 alltså. Hörde jag bluff?
Okej, jag kastar in 1200 i potten och Bengan, som den fisk han är (puss!), slår upp till 3500.
Nu har jag något av ett beslut. Ska jag vika ner mig eller ska jag slåss och dö som en hjälte?
Jag är ju slagen, så klart, men om jag degar in här måste jag se stark ut. Damen måste ju vara ett bra bluffkort.
Men ska jag åka ut innan det ens gått en halvtimme? Stek stek stek...fundera fundera fundera...I'm all in.
Min käre motståndare ser semiplågad ut, sekunderna går, sedan åker hans hand in i mucken.
En stund senare, kanske en timme eller så, berättar jag vad jag hade. Han blir så klart inte överlycklig och säger att han kastade KK.

Det hade för övrigt inte varit någon jättekatastrof om jag bustat i den handen. Jag menar, platsen som först ut från Svitengänget hade inmeddegen lagt beslag på sedan länge. Han skulle visst dega in med 7 hög utan drag på turn, mot Bollen som blixtsynar med AK på K-hög bräda.

Denne underbare man, och tillika vandrande stresshärd (tänk läkaren J-O i HippHipp!), spatserar sedan runt i den till yta begränsade lokalen, mumlandes för sig själv. Han spelar framför allt på slots (casinot har vare sig black jack eller roulette, det finns tydligen i någon annan lokal i närområdet). Då och då frågar han dessutom Wiseguy om tips på kusar att lägga in små vad på. Det är väldigt väldigt underhållande. Då och då fick jag vända mig om då ljudet från rasslande mynt från en enarmad bandit hintade om att den stressade gamblern hittat en score. Det överlägset roligaste är när jag och Bison letar upp inmeddegen och ser hur han samlar in mynt från två maskiner som simultant kastar ur sig pengaregn.
- Hämta flera hinkar! skanderar den här djupt skadade individen, vilket får oss andra att explodera i skratt.

Pokern då? Jo, ur min synpunkt är allt jättemysigt. Efter trebetsbluffen mot Bengis spelar jag med självförtroende, och ja, kort, och känner mig ostoppbar. Men visst är jag nervös när Wiseguy steksynar min CRAI på turn någon timme in i turneringen. I normala fall ska kanske inte T9 stå mot en syn (han betar 2k in i något jag tror var kanske 3k, jag stoppar in drygt 11k med en checkraise) på brädan T87x, men när Sviten spelar mot Sviten kommer synen gärna från 76 :) Jag tror att det kanske låg en femma på bordet också, samt dubbla flushdrag.
Nej vänta, det där stämmer inte helt. Jag hade toppar och holk, han hade lägre par och något slags stegdrag. T9 mot 75 på T764 kanske?

Allt fortsätter spikrakt uppåt och jag leder bordet klart, när det är dags för middagspaus på köttfärslimpstället. Jag har 36k eller nåt och average är nog knappt halva det. En pasta och en öl senare är jag tillbaka i pokerstolen. Öl följs av öl, pott följs av pott, squeeze följs av floppat set, och min stack är någon gång uppe och vänder kring 100k.
Härligt, ska jag få åka till Polen och slaska bort ett dyrt inköp?

Kanske, jag når i varje fall finalbordet (nio spelare) med näst eller tredje största stack. 80k-90k nånstans bör det ha varit. Chipleader är en elva år gammal ålänning med keps och dimunitiv kroppshydda. Han sitter två till höger om mig, Bison däremellan. Rayrayrayrayrayray fiskebåt är också med ett hörn. Resten av spelarna vid bordet avskyr jag mer än tusen vitglödgade rostiga spikar rakt upp i mumindalen. Folk är alltså sanslöst irriterande. Fulla finnar vars världsuppfattning inte rymmer tanken om att alla människor kanske inte talar finska, små yngel som spelat poker i två veckor, osv osv. Särskilt ett glin var störande. Han var ungefär exakt lika ung som killen med många marker, fast han hade ytterligare ett karaktärsdrag som var allt annat än charmigt. Han satte sig nämligen framåtlutad med händerna för ansiktet så fort han degade in och väntade på motståndarens beslut. Han hade väl tydligen börjat spela poker väldigt nyligen och var väl nervös som Wiseguy utan någon sport att beta på, men ffs, om uttrycket "släpp sargen ditt granatäpple" är befogat så är det i beskrivningen av den här killen.

Givetvis blir han min jättenemesis. Först har jag JJ mot hans QQ, och senare har jag 88 mot hans QQ, båda gånger i situationer där degen alltid kommer åka in. Helt plötsligt hade jag kvar mina sista korvören, som hastigt åkte in. En skithand får ju aldrig stå i en trevägspott, så naturligtvis var jag ute. Sexa, sista pengaplats alltså. Kommer tydligen få in ?450 på mitt PAFkonto under nästa vecka, vilket naturligtvis är trevligt.

Men lite irriterad över missad polenresa var jag ju. Eller lite är väl en underdrift. Jag var nog snarare så infernaliskt förbannad att jag gjorde mig ovän med hälten av motståndet på finalbordet. Lite synd, jag tror jag uppfattades som en trevlig filur med yvigt skägg och präktig ölmage dittills. Men efter en kvarts fylleelokvens var jag snarare the bad boy of Ålandish poker.

Kvällen blir inte så värst mycket längre för min del. Det är mer än lite synd, då jag tydligen missar efterfest med både vattenpipa och avancerad motorboating. Jag får väl intala mig själv att det var väldigt smart av mig att hålla igen med efterfestandet igår, jag menar...jag har ju en mindre uppsats att författa nu ikväll. Planering, käre Watson, planering!

Kort rapport från hemresan:

Hittade plusset i kina, käkade konstiga cannelonis, var med i det vinnande laget i en frågetävling, samt myntade tydligen en massa odödliga citat. Jag vet inte det jag, vad är det som är så konstigt med att det finns flera ställen som heter Hammarby, liksom?

Tack så länge för mig, jag hade mer än lovligt skoj. Rimligtvis glömde jag en massa roliga detaljer, men det vore inte riktigt likt mig att minnas alla detaljer. Särskilt inte när jag skriver under sträng tidsnöd. Tack alla ni som var med på resan, det var fantastiskt roligt. Fantastiskt.