Nästa steg

Sitter och lyssnar på "Stop me if you think that you've heard this one before" och känner mig sådär lagom produktiv.

Undrar lite vad jag ska göra efter jobbet idag. Äta kött i min ensamhet, bli full på casinot? Somna ensam?
Lite av varje, antagligen.

Varför är jag så miserabel?
Jag lyckas inte ens med friidrottshumor. Jag funderade på hur jag skulle kunna kommentera spjutolyckan från Rom på ett vettigt sätt. Men mina försök att painta en spjutkastare som genomborras av en längdhoppare var futila.
Kan väl säga att det var tur att det inte skedde under VM iaf, det hade Osakat långt större uppståndelse då.

Just nu skulle "sudda sudda bort" passa strålande i min playlist, men launchcast verkar inte ha den. Jävla jänkare.

Just ja, glömde berätta för Indi hur bra det var att han hade spelat "Lazy" av alla Suedelåtar i sin blogg.
Den är verkligen fantastisk. Tidernas bästa låt på fyra bokstäver?

Dagens ord: komihågregel

Jag blir helt dagens engelska ord (flabbergasted) över det. Vilket ord! Svenska kan vara så vackert.

En dag skulle jag vilja gå runt och bara kommunicera med folk genom att skrika.
Det vore asroligt.

- HEJ! GÅR DEN HÄR BUSSEN FÖRBI FORUM?

- URSÄKTA HAR DU ELD?

- DU FÅR KÖRA TILLBAKA SAMMA VÄG DU KOM, SEN TAR DU ANDRA TILL HÖGER, KÖR MOT VÄRDSHUSET, DET ÄR SKYLTAT!

Ja, det ser roligt ut när jag föreställer mig det i varje fall. Och det är allt som räknas. Lite som Linus på linjen, kanske.

Usch vad mycket jag skriver om lite idag.

Jag börjar röka igen

Det är inte så illa.
Jag behöver det.

Bra, hej. Jag är rökare.

Uppdatering:

Puls 170

Kan jag börja sluta snart?

En idiots klagosång

Varför har jag så dålig kontakt med mig själv? Varför vet jag aldrig vad jag tycker eller varför jag tycker? Eller jo...jag vet vad jag tycker. Ofta. Jag tycker att "parallellogram" har för många "l", jag tycker att näsor är roliga. Jag tycker att det är jobbigt när jag blandar ihop Beatles producent med sångaren i Coldplay. Jag kanske inte vet vad jag känner, dock. Eller varför jag tycker, eller varför jag känner.

Det är lika bra att säga det med en gång: det här inlägget kommer inte vara särskilt läsbart.
Jag tänkte mest...skriva.

"tänkte att hon var ett säkert kort med tandställning och allt" är i varje fall dagens citat.
Jag älskar dig hårt.

Jag tror nånting är riktigt fel med mig. Det räcker oftast med en sån liten skitsak, eller en medelstor skitsak ibland, för att korthuset jag kallar sinnesro ska falla samman. Kanske inte så att om mina favoritbyxor går sönder så börjar jag hata min familj, men nästan.

Jag vet inte...jag är kanske bara jävligt trött på att vara outbildad och singel utan klara framtidsutsikter. Det har ofta känts hyfsat okej att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig. Fast det kanske bara har varit mitt sätt att ljuga för mig själv? Jag kanske alltid har mått dåligt av att aldrig vara på väg nånstans, jag vet inte.

Här om natten drömde jag att jag satt på en toalett som var så trång att den inte gick att stänga när jag skulle skita. Vad betyder det?

Hur som helst, om någon nu läser det här, och tycker det känns lite jobbigt att följa med - föreställ dig då hur det är att gå runt med den här billiga ursäktan till människohjärna för jämnan.

Det är sjukt hur mycket jag älskar Pixies. Var mest tvungen att säga det, fastän jag sagt det ungefär 25 gånger för ofta senaste åren. Men ibland kan jag tänka att livet aldrig kan bli värre än att ligga fastnaglad i ett kallt betonggolv medelst 20 tums-spik och pixies i lurarna. Alltså...just i en tortyrkammare väntandes på sin död så kanske man inte får lyssna på indierock, men...rent generellt i livet, även när det är pissigt, så har man tillgång till musik.
Det är tryggt.

Fast å andra sidan lite fattigt.
Vem är Alison Krauss?

Nå, åter till ämnet. Vad ämnet är har jag förvisso ingen som helst aning om. Men det känns bättre så länge jag skriver. Problemet är ju bara att jag känner mig tömd. Jag antar att det inte bra är vanliga fluktuationer inombords som spökar. Jag är givetvis nervös och förväntansfull och förvirrad över att komma hem. Fast det är ju inte allt.

Nej alltså...jag känner mig ensam. Också. Fast samtidigt...vill jag ens ha en kram? Ja, kanske. Av rätt person(er), definitivt. Jo det vill jag. Bra. Nu vet jag.
Det ska bli helt underbart att träffa mina vackra vänner på lördag och bila ner till det soliga västsverige (önsketankar månne?). Jag menar...en veckas flykt från verkligheten och vem och varför jag är, det är väl precis vad jag behöver? Kanske inte, men det blir säkert en spark i rätt riktning.

Åh. Nu mår jag bra. Jello Biafras spoken word "Running for Mayor", om när Dead Kennedys sångare ställer upp i San Franiscos borgmästarval. Har jag skrivit om det förr? Kanske. Det är helt makalöst.
"What if he wins?"

Jo...visst räknade jag upp hans valpunkter förr?

* Legalize squatting
* Ban the use of automobiles within the city limits
* Establish a set fee and rate for bribes of city officials
* Force all businessmen to wear clown suits between 0900 and 1700 weekdays

Sjukt roligt. Men samtidigt med en gnutta allvar, som alltid med honom.

Hur som helst, tillbaka till mig. Nej vänta...skit i det. Jag återkommer när (om) jag har något vettigt att skriva.
Varför jag publicerar det här fattar jag inte, men here goes.

Min litterära dröm

Jag vaknade i morse, eller tja, mitt på dagen, med sprängande huvudvärk och illamående.

Satte mig vid datorn en stund, men det var ohållbart. Lade mig som så ofta förr ner i sängen för att sova av mig bakfyllan, stärkt med färskt kallt vatten. Den här gången upplevde jag det som så många andra pratat om - det var omöjligt att somna. Jag vände på mig, gnydde, gnällde, suckade. Efter en lång tids kämpande lyckades jag dock somna. När jag sedan vaknade hade jag drömt något, jag minns nu inte vad. Jag somnade kort därefter om, och vaknade inte förrän nyss. Den här drömmen minns jag ganska detaljerat.

En medelålders man dyker upp utanför ett hus där en jämngammal man bor med sin familj. Han besväras och plågas över vilket intryck han ska göra. Dels är han inte alls lika framgångsrik och välartad som mannen han ska besöka, men mest av allt skäms han över sin bil. När så mannen, med familj, möter honom uppe på gatan står det klart att männen känner varandra sedan gammalt. Troligen är de skolkamrater eller liknande. Man märker att personerna håller av varandra djupt, men att de inte hörts av på lång tid.

Det är nu man förstår varför bilen var en så stark källa till oro. Plötsligt slår motorn igång av sig själv, och bilen varvar sin motor, frustar, framför den plågade mannen och den chockerade familjen. Bilen tycks ha eget liv, varför är det ingen som vet. Inte heller väljer min dröm att fokusera på det här.

Det som däremot får fokus är mannens ärende. Han har något att berätta, men vad? Han har tydligen kontaktat sin gamle vän  några dagar tidigare, för att han behöver dennes hjälp. Med vad kan vi bara gissa, men det lär framgå under den stundande middagen. Den plågade mannen tycks dock helt plötsligt tjugo år äldre, hans steg in mot huset ter sig vacklande, och familjens dotter fattar tag i hans arm. Det är som om han fruktar att han är död innan steken placerats på middagsbordet. Frågan är bara, varför?

Under den korta promenaden mot huset sker så något oväntat, men som ändå ter sig logiskt i drömmen, mannen blir blind! Hans promenad in mot huset blir nu en kamp mot chocken och förtvivlan, en kamp mot att nå in i hallen på huset, där han kan slå sig ner och lätta sitt hjärta. Det finns här inga tvivel, synen kommer inte komma tillbaka.
Det är som om...någon, vill hindra mannen. Någon som kan styra över smärta, mörker, maskiner och mycket annat.

Jag får dock aldrig veta vad som händer väl inne i huset, och vilket mannens ärende är. När alla väl har äntrat huset byts min dröm ut mot rent nonsens. Familjen, inte besökaren, befinner sig plötsligt i en öken, omgärdad av dinosaurier. Med en blick upp mot "himlen" inser dottern att man befinner sig på ytan av den jordglob som står på köksbordet.

Varför familjen har en jordglob lär jag aldrig få veta.

Det som slår mig som intressant här är var kommer allt detta ifrån? Om vi plockar bort Christine och Jurassic Park så blir historien väldigt intressant. Liknanar det här något?

Det är så underbart att du finns

Älskade Åsa.

I år fyllde jag 25 år. Den här sommaren var en sån sommar då jag fyllde "jämna", som mamma alltid envisades med att kalla det. När jag tänker efter så gör hon fortfarande det, i likhet med så många andra. Men det var när jag var ett litet barn som det störde mig, 25 eller 55 är ju inte alls jämnt, det är ju udda!

I varje fall så ska det säkert vara speciellt att fylla 25. Men enda sedan den dag i juni då årets sommarpratare presenterades har jag sett fram emot den tionde juli, och inte min födelsedag den sjätte.

Är det här märkligt? Jag känner dig inte speciellt väl, har läst någon krönika nån gång ibland. Nån debattartikel kanske. Tror jag sett dig i tv. Är lite osäker.

Likförbannat har jag sedan en tid tillbaka, kanske ett år eller så, satt mycket av mitt hopp till dig. I en tid av Timbro och regimskiften och där Johan Staël von Holstein tillåts skriva en krönika varje vecka i världens största morgontidning så är du något så ovanligt och så otidsenligt som en klart lysande och briljant intellektuell vänsterdebattör.

Jag måste bara inflika att när jag skriver det här, just nu alltså, inte under hela inlägget, men just när den här meningen författas, så lyssnar jag till Neil Young - Like a Hurricane, vilket är en av tidernas vackraste låtar.

Hur som helst, så kan jag inte låta bli att förbluffas hur opolitiserat samhällsklimatet är idag. Man placerar sina pensionspengar i fonder och aktier, alla äger en dator, och fan vet om inte facket arrangerar vinprovarkvällar för sina medlemmar. Alla bara...lunkar med. Var det så när du var yngre, i 80-talets slut och på det tidiga 90-talet?
Jag var ju också med då, fast på den tiden var det mer He-Man och Turtles som gällde.

Jag ska passa på att säga att jag gillade ditt program idag. Jag visste redan för flera veckor sedan, men det var skönt att få det bekräftat. Det här är en självklar punkt på programmet för det här inlägget, men jag skriver inte efter stödpunkter eller minnesanteckningar, och att vara tankspridd är något jag är världsmästare på.

Du har tydligen skrivit en ny bok, bör jag läsa den?
Innehåller den tankar om varför samtiden ser ut som den gör? Om varför en vänstervriden pajas som jag inte har fler röster i mediabruset att vurma för? Kanske ska jag vara lite självkritisk och förklara att jag inte alls grävt särskilt djupt, men nog kunde debatten genomsyra vårt dagliga, folkliga samtal mer än den gör idag.
Det är så sjukt att man liksom...rycker till, hajar till, när någon vågar vara rak och politisk i till exempel en intervju, tycker du inte?

Nu ska det ju också sägas att jag inte bara tycker om dig för att du är intelligent och tycks ha sunda ideal - jag tycker dessutom att du är både vacker och begåvad med trollbindande röst såväl som en spännande blick.
Jag antar att det jag försöker säga är att...ja...jag tror ju att du är gift, och så, men om du nån gång finner dig själv frånskild och i Stockholm en torsdagkväll, så finns jag där för dig. På Kvarnen. Om du kanske bara vill prata och ligga, eller så.

När jag under dagens program hörde att du spelade "Starman" så blev jag glad. Faktiskt så glad att om det hade varit Seu Jorges version från "The Life Aquatic", så hade jag inte skrivit det här inlägget - jag hade mailat dig ett frieri istället. Nu blev det inte så. Men det kanske är bra, vi borde nog hålla det köttsliga i schack, det är säkert bra att det finns uttalat och undanskuffat, så att båda parter vet vad som gäller, men det vore ett oerhört slöseri med intellekt av mig att inte förhålla sig rent intellektuellt och professionellt till din person.

Med dessa blygsamma ord vill jag runda av här, och hoppas att du under en av dom sista eftermiddagarna på jobbet innan semestern tar vid, bestämmer dig för att googla ditt namn, och till slut trillar in här.

Det här, Åsa, det är för dig:

Manic Street Preachers - Motorcycle Emptiness

Statusuppdatering: Åsa Linderborg

Har nu lyssnat drygt fem minuter på min nymfiska uppenbarelse, än så länge:

En fantastisk röst
Prat om händer
Hon börjar musikspelandet med Rolling Stones - Under my Thumb

Lovande!

Nattligt IQ-test

Jag avskyr verkligen IQ-tester.

Inte för att jag brukar känna mig särskilt dum när ämnet kommer på tal, eller när man gör något test på nätet. Kanske lite dummare än jag hoppats, men inte dum.

Nej jag blir mer avtänd på hela tanken med att försöka kvantifiera någons intelligens, det spelar liksom ingen roll hur många kategorier testet kontrollerar, eller hur noggrannt framtaget det är, resultatet säger nog ganska lite om vad jag uppfattar som intelligens ändå. Hur många poäng är det värt att alltid kunna säga det någon vill höra, eller att kunna plocka ut alla instrument ur ett Beach Boys-intro?

Nå, jag hittade i varje fall en länk till ett test hos en Aftonbladetmedarbetare, Alex Schulman. Jag tror han jobbar för tidningen. Namnet är bekant, han är antagligen en slemhög.

Hur som helst, testet han länkade till var lite längre än ett generiskt internettest, och föreföll väl vara ganska bra för att vara ett IQ-test i varje fall.

Som sagt, nöjd blir man aldrig, men det kan ändå vara kul att jämföra resultat.

Testet hittar du här.

130 fick jag i varje fall, vilket väl säkert är bra. Jag vet inte...som sagt, det känns lite sådär godtyckligt vad man är nöjd med för siffror, och man kan ju haft tur/otur med sina chansningar. Kul ändå att få "bekräftat" att jag sedan starten hamnat fel i livet, jag borde vara humanist.

144.9 på ord
110 på performance

13/20 på bilder <------- Ohyggligt dåligt
19/20 på ordförråd
14/20 på minnesfrågor <------- Oväntat bra
19/20 på relationsfrågor <------ Ska jag starta en sexspalt? Eller en humorblogg?
20/20 på matematik <------ ldo

Någon annan som vill göra testet?

Just det, om jag kom åt youtube så skulle dagens låt vara Depeche Mode - Blasphemous Rumours

Kul? Med ord

Jag skulle egentligen kunna (borde?) skriva om helgen som varit. Om hur jag fick besök av mamma och syrran. Om hur vi åt gott och mycket, om hur vi trotsade väder och vind för att se stan. Om kaninsteken. Om whiskyn och parfymen jag begåvades med.

Men jag känner mer för att prata om ord. Ekorre till exempel.
Vad fan?



I jul vill jag ha en sak, en enda sak. Ett etymologiskt uppslagsverk. Gärna för engelska, men helst för svenska.

Jag funderade på vad moderater bjuder på till fest idag. Jag är lite osäker, men följande känns tänkbart:

Borgarsvin


Kapitalisterband


Tjänstefolköl


Bankir


Inte så roligt kanske, men jag har det ganska tråkigt.

Åh! Nu vet jag! Jag ska...om jag orkar fullfölja det hela, presentera någon form av lista under natten. Då får jag lite att göra. Sedan framöver får jag sluta upp med dumheterna att bara skriva inlägg på jobbet - jag vill ju inte att min blogg ska dö om 1,5 vecka =)

Får nog döpa om bloggen vid hemflytten, förslag?

Oh well, hörs snart igen!

Jag kände mig kreativ

Jag känner mig faktiskt ganska stolt över min senaste kreation.

Vad tycks?


Just när man inte trodde att det kunde bli värre


Jag ritade lite igår

På pokerforum.nu (jag kan tydligen inte hålla mig borta) fördes en otroligt ointressant diskussion om olika kampsporter, och om vilken morgonrocksnisse som var bättre än vem.

Sedan började folk referera till tråden på 2+2 där man diskuterade människa mot chimpans - helt plötsligt blev tråden läsvärd!

Det absolut roligaste var när en av forumets i särklass största degskallar, Psykologen, började prata om hur han vid flera fall överfallits av apor. Jag tycker det är så sjukt roligt. Jag tänker mig en skäggig Freudwannabe som strosar runt i djungelns utkanter och helt plötsligt blir påhoppad en besvansad liten krabat. Sjukt kul.
Sen tänkte jag lite till, med följande resultat: (Psykologens avatar på forumet är den lilla katten i ruta tre)


1. Psykologen satt en varm julidag och chillade med ett glas chablis utanför sitt sommarställe i Dalsland.
2. Plötsligt så dyker från ingenstans en jättelik gibbonapa upp!
3. Beväpnad med erfarenhet och dumdristigt mod kastar sig Psykologen upp i stridsställning, fullt medveten om att gibbonapan kommer försöka sig på en skenattack.
4. Men föga anade att det inte alls var någon gibbonapa, utan ett svart mördartroll som slugt nog klätt ut sig till en ofarlig primat för att lättare komma åt sitt offer!

Dagen blev just bättre



Dock är det så att med en vettig svensk akademi skulle DISKA varit utbytt mot DILDO, roligare så.

En sak till...

Jag skulle kommentera ett inlägg i min blogg, och ni vet den där koden man måste fylla i för att kommentaren ska publiceras? Jag vann nästan:



Jag är ingen Star Wards-nörd, mind you, men jag känner igen rolig slump när jag ser den.

Känslomässig uppdatering: Det känns fortfarande förnedrande att arbeta här.

I vilket jag uttrycker mitt hat

Idag har det så slutligen hänt - youtube har blivit blockat på jobbet.
Återstår bara att se vad mer som blockats, när jag öppnar munnen för att skratta kanske det förblir tyst, och jag slår vad om att toalettpapperet är utbytt mot nåt mögligt gammalt Krustjevpapper.

Jag undrar lite vad man vill uppnå.

"Det räcker inte med att vi övervakar varje musklick som våra kontorsråttor gör, har 100% koll på vem som gör vad och hur mycket, hänger ut anställda som gör misstag via regelbundna mailutskick till hela kontoret, vi ska se till att allesammans dör av uttråkning så fort någon, gud förbjude, inte har något att göra också."

Jävla dagismetoder.
Jag hatar mitt liv.
Jag känner mig så viktig.

Jag har ritat en sketch över ett drömscenario för den ansvarige, det involverar Eiffeltornet och en elefant:



Antagligen mer whine senare under dagen.

Dagens ord: Negerbörd
Dagens icke-whine: Fick igår reda på att jag vann förra veckans HH-jackpott (igen)
Dagens låt: Nej just det, kommer inte åt youtube. Äckliga slemhinnebeklädda portvinssnobbar till möglig fladdermusavkomma, det är vad ni är.

Wooooow

Så sjuk dag igår.

Sam åkte hem. Ensam i en trea i ca tre veckor nu. Jag är inte gjord för att bo så här stort. Det känns som när jag var femton och morsan och syrran åkte bort en vecka. Få se om jag kan förlora oskulden och fjärrkontrollen till videon nu bara!

När jag väl funnit mig i verkligheten med att bo ensam så gjorde jag det som alla i min situation skulle gjort, jag började importera min PT-databas till Tourney Manager och lallade iväg till Rimi för att köpa köttfärs och tacokryddor.

Importen tog sjukt lång tid och var inte färdig innan jag lämnade hemmet mer permanent. Jag hade planerat att åka till casinot runt 1815 för att käka restaurangens SJUKT goda caesarsallad med parmaskinka för 65 EEK för att sedan lira kvällens 500 EEK unlimited rebuys under Nordicbet Super Weekend. Vara nykter och sedan åka hem och nätnöta. Nånå, det sket ju sig när jag såg på mitt kvitto att turren började 1700 istället för vanliga 1900. Fuck.

Snabb taxi till casinot. Väl där träffar jag på Patrik som nämner något om en öl. Tre timmar kvar på happy hour, så självklart. Snart sitter jag där vid ett bord med enbart okända motståndare, en öl i handen och ett glatt humör.
Snackade lite med en engelsman som satt till höger om mig, han var rätt trevlig, men lite rädd för mig själv blev jag nog ändå när jag var så pass social. Bordet hade en ganska jobbig dansk, en finne som verkade bra, men i övrigt var det Värdemåla/Cha-chingköping/Klonksala för hela slanten.

Jag hade en semirush under rebuyperioden och vann alla större händer jag spelade, med bl.a ett floppat set.
Började på 1000, gjorde en rebuy och en add-on (för 2000 marker) och satt på 7250 efter rebuyperioden, som var på 90 minuter. Tror jag ledde mitt bord då.

Ca en kvart efter pausen på 50/100 slår jag upp till 250 UTG med 99, får syn från knappen (okej spelare), sb (bra finne) och bb (synvillig men trevlig engelsman). Flop 953r. Zomfg. Jag har inte floppat ett set sedan Rommel var ett häftigt efternamn, och nu för andra gången i samma turre!
Det går check-check fram till mig, som checkar, vilket jag i regel inte gör här. Knappen checkar också.
Turn parar 3. Fint så. Check och sedan 1000 från engelsmannen (med 3-4k bakom), jag synar. Knappen synar också. Vad fan har han?

River kommer T och engelsmannen slänger än en gång iväg 1000. Jag Hollywoodar i fem sekunder innan jag degar in. Engelsmannen kastar in markerna i potten (QQ) innan ens knappen agerat. Och då ska man veta att knappen i det närmaste blixtsynar (55). Så sjuk hand.
Har cirka 15k här och leder nog turren. Sedan händer inte så mycket, har 14k tror jag vid nästa paus. Fortfarande låååångt före medelstacken. Dubbla eller så.

Det som sedan händer är väl närmast pokerhistoria. Nå, kanske inte. Redan vid 25k kändes min stack jättestor. Men när den bara fortsätter att växa och sakta klättrar från dryga 2xaverage till dryga 4xaverage över några timmar så flyter allt på. Får in degen med 99 mot 88, AQ mot AJ t.ex. Många såna lägen, som alltid får stå. Dessutom en KQs mot ATo eller liknande. Jag har, när vi är nere på två bord (104 startande), vunnit samtliga större potter jag spelat, och slagit ut 6-7 spelare. Då vi är nere på 17-18 spelare och average stack är runt 27k stoppar dansken från första bordet in för mer än 35k. Blindarna var på 1500/300 vill jag minnas. Jag blixtställer bakom med JJ. Dansken har AKs och sätter backdoor flush, men jag kan inte vara besviken. Har fortfarande över 40k och mår bra.

Sedan börjar en ny klättring som inte slutar förrän vi är nere på 3 pers och jag är stor chipleader. Norrmannen Jon ledde klart när finalbordet började, men hur ska jag inte gå om?
Väl trehänt så ställer jag från sb med Kx, Jon har väl 11-12 bb tror jag, och synar till slut med A2 eller nåt, som får stå. Nu är vi ganska jämna, och klart före trean. Dock åker jag ut några händer senare efter att ha höjt A4 från knappen, och Jon synat. Floppen Q76, check-check. På turn 5 betar Jon ut, och jag ställer. Han blixtsynar med KQ och mina kort vill inte komma. Tänkte säga att handen påminnde om sista handen mellan Danneman och Hachem, fast det gör den inte.

Oh well, 25k EEK, ship it, antar jag. Satte mig vid 25/50 DC-bordet medan HU-spelet fortsatte. Slutade sedemera plus dryga 5k där, trots att jag fick plocka upp en förnedrande ful pokal och ett jävla diplom. "Grattis, din klonktomte". Jo, tack. Lite tråkigt att min kamera inte funkar, hade sååå gärna lagt upp en bild på pokalen.

Nattens citat, thus far

"David has got to feel like he just bought a pumpkin farm and they cancelled Halloween"
- För mig okänd kommentator till finalbordet i 50k H.O.R.S.E.

Briljant. Fast jag är lite orolig över att det ska vara ett välkänt och överanvänt uttryck som jag bara missat. Men med lite tur så har gubben tänkt ut det själv, även om han använt det förr nån gång.
Jag blev t.ex lite besviken när jag insåg att "to look like a deer in headlights" inte var något som Heather bara kom på rakt av.

Just det, gubbens kommentar om pumpafarmen får en givetvis att tänka på Simpsons.

Det här inlägget var inte tänkt att vara längre än så här.
Fast...jag måste youtubelänka lite.

Underbara Sara tipsade om Lemon Demon - Word Disassociation för några dagar sedan, och visst är den fantastisk? Jag har faktiskt tänkt på att det borde finnas låtar på just det temat förr. En fantastisk idé.
Den fick mig dessutom att tänka på en något bättre låt som jag hade glömt bort under nån månads tid.
Ty ty Bison!

dan le sac VS scroobius pip - Thou Shalt Always Kill

Det är tufft att vara sportfan

Att stödja Chicago Blackhawks under dom snart 15 år som gått sedan man senast spelade Stanley Cup-final har varit en jävla ökenvandring. 25 år kvar nu?

Jag hade trott att det var på väg att vända nu - förra året draftade man den mycket lovande Jonathan Toews som trea, och i år hade man förstavalet. Valet föll då på amerikanen Patrick Kane. Bra så, jag börjar ana en ny storhetstid.
Sedan scrollar jag ner i listan och ser Chicagos andraval i runda två (man hade bytt till sig ett extra) - man har här beslutat sig för att satsa på nigerianen (sic!) Akim Aliu. En nigerian. Nog för att killen har bott i Kanada sedan sju års ålder, men hur kan det här inte vara ännu ett tecken?
Nå, vi har i vart fall ligans snyggaste logga. Alltid nåt.

Go Hawks!

Beat: cnut

Kära dagbok, vad ska jag ta mig till?

Jag ska tydligen avtjäna 48 timmars avstängning från 2+2 pga "censor dodge". Det enda jag kan tänka mig är att jag benämnde någon som en "cnut". Allvarligt nu. Åh nej, ett ord!
Jag orkar inte bli förbannad längre.
Men..vad tror folk att man uppnår?

Suckeliduck, tur att jag inte jobbar på några dagar, hade blivit tufft annars.

Det här får bli en björnblogg. (Mmm visst...det heter inte blogg, det heter inlägg, FU).
Vi börjar med en björnbild, tycker jag.



Är det här en låneblogg? Jag menar...jag postar mest en massa bilder och musik som andra gjort.
Hur smakar björnkött förresten? Det brukar finnas på restaurang, men jag vet inte. Jag är nog lite uppskrämd av Andreehistorier.

Nå, mer björnar. Vem äter snabbast, en kodiakbjörn på 500kg eller en japan?

Väldigt mycket svaret

Det finns så många olika sorters björnar. Brunbjörn och isbjörn och näsbjörn är några sorter. Man kan bara gissa vad dom kommer på i framtiden. Man kanske hittar en gömd dal med rundbjörnar, eller djupvattensbjörn nere på stilla havets botten. Kanske forskar man fram lågenergibjörnar i framtiden, vem vet?

Men jag måste ändå säga att just björnforskning inte känns något vidare tilltalande. Framtiden ska ju vara kvantdatorer och stamceller, samt alternativa energikällor. Ursologi har med all rätt hamnat lite i skymundan. Undrar förresten varför det heter Björn på svenska. Kanske har det att göra med att Ursus eller Ursa låter så likt usch, och det är ju inte alls kul för folk som heter Björn. Ursa låter dessutom mer feminint. Jag är förvisso all for allt som är androgynt.

Avslutningsvis så tycker jag att björnar borde jaga varg.

Om att födas i rätt tid

Ja, inte det här gamla uttjatade om att födas -48 så att man kan njuta av marijuana och sköten halva sexxtiotalet, eller att födas -57 så att man hänga på CBGB's hela 70-talet, nej - större än så.

Det handlar om vilken låt som var USA-etta just när du föddes.

Just den dag då jag för första gången såg dagens ljus hette låten Human League - Don't You Want Me. Det gör mig strålande glad. Låten är lätt en av tidernas 1000 bästa, och är både charmigt tidstypisk och en duett. Duetter är nämligen bra när dom är bra. Ska det då vara min temalåt för resten av livet? Ja fan, vi säger så.
Hädanefter ska jag bara ragga på folk som passar mig temalåtsmässigt.

Nu tänkte jag sitta och tänka, steka, fundera, grubbla och googla, för att se vilka låtar som tematiskt beskriver några till mig bekanta människors liv. Här följer en anonym lista på intressanta låtar:

Wham! featuring George Michael - Careless Whisper
OutKast - Hey Ya!
The Knack - My Sharona
Michael Jackson - Billie Jean
Paul McCartney and Stevie Wonder - Ebony and Ivory

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0