Jag ska försöka att inte skriva om musik
Ja alltså, jag ska bara göra ett hedersamt försök under det här inläggets varaktighet. Det här inlägget ska istället handla om...äh, alltså. Det går inte. Jag har mest musik i huvudet just nu. Jag tänkte att kanske kan jag bedöva impulserna att prata om pop och rock och annat genom att lyssna på musik medan jag skriver. Fylla behovet där liksom. Hur bra gick det?
Jag gjorde det behagliga misstaget att slå på
Catatonia - Road Rage
Det är en bra låt som på intet sätt är asbra. Men lyssna på refrängen, hur hon sjunger den. Tänk att skorrande r kan vara så ljuvligt på engelska, men så vidrigt på svenska.
Det är ju helt sjukt. Anta att man hör en okänd person säga något språkneutralt, som eh...anta för ett ögonblick att Rambo skulle uttalas lika på engelska som på svenska. Du går ned längs stadens gator och kikar på kvinnor i kjol eller män i wifebeaters, du väjer för narkomaner och gratistidningsutdelare, du befinner dig nånstans där man lika gärna kan träffa på en britt som en svensk - låt oss säga ett afrikanskt land med liten del vit befolkning. Baserat på den ringa kunskap vi har om den mörka kontinenten - tack vare vår imperialistiska skolning från sexårsåldern - väljer vi Mali. Ingen vet nånting om Mali, men troligen är svara i stor majoritet där nere.
(Vänta, paus. Måste bara prata vidare om låten. Hon har liksom selektiva skorr. Om vi antar att kursiva r är skorrande så sjunger hon "It's all over the front page, you give me road rage" -det är lite kul. Av nån anledning)
Om min lista nån gång kommer ha frågan "bäst sjungna r" är platsen given för....öh, ja, vad hon nu heter. En annan rolig sak är att jag tror bandet är från Wales, inte från Skottland eller Irland eller något annat mysigt.
Hur som helst, du traskar runt där i Mali. Låt oss anta att staden heter Olambaoura. Du ser en okänd vit man stå med ryggen mot dig och tänker genast "Aha! En britt eller svensk!" och närmar dig i stormsteg. När du nästan är framme vid den okände mannen hör du för första gången honom klart och tydligt säga ett ord. Det första ord du hör honom säga är "Rambo". Ja, tekniskt sett är väl Rambo ett namn, men...fuck off. Just där sätter mannen punkt och du ser din chans att bekanta dig närmare. Du hörde nämligen ett skorr på r:et så du måste veta. Du måste bara veta.
Du knackar honom på ryggen och han vänder sig hastigt om. Det är då du ser. Raka tänder, inga fräknar, varpå du instinktivt slår honom med full kraft rakt över nästan och skriker "Ta knoge, jävla skåning!".
Varför är det så här? Varför är det här den naturliga reaktionen? Varför hade du kysst honom på munnen om han var britt?
(En förutsättning för hela den här texten är att irländare är britter, det har dom nog inget emot).
Just nu inser jag att hela det här inlägget är dumt. Jag menar...skåningars r låter ju inte likadant som hennes. Det kanske inte heter att hon skorrar. Fan.
Jag gjorde det behagliga misstaget att slå på
Catatonia - Road Rage
Det är en bra låt som på intet sätt är asbra. Men lyssna på refrängen, hur hon sjunger den. Tänk att skorrande r kan vara så ljuvligt på engelska, men så vidrigt på svenska.
Det är ju helt sjukt. Anta att man hör en okänd person säga något språkneutralt, som eh...anta för ett ögonblick att Rambo skulle uttalas lika på engelska som på svenska. Du går ned längs stadens gator och kikar på kvinnor i kjol eller män i wifebeaters, du väjer för narkomaner och gratistidningsutdelare, du befinner dig nånstans där man lika gärna kan träffa på en britt som en svensk - låt oss säga ett afrikanskt land med liten del vit befolkning. Baserat på den ringa kunskap vi har om den mörka kontinenten - tack vare vår imperialistiska skolning från sexårsåldern - väljer vi Mali. Ingen vet nånting om Mali, men troligen är svara i stor majoritet där nere.
(Vänta, paus. Måste bara prata vidare om låten. Hon har liksom selektiva skorr. Om vi antar att kursiva r är skorrande så sjunger hon "It's all over the front page, you give me road rage" -det är lite kul. Av nån anledning)
Om min lista nån gång kommer ha frågan "bäst sjungna r" är platsen given för....öh, ja, vad hon nu heter. En annan rolig sak är att jag tror bandet är från Wales, inte från Skottland eller Irland eller något annat mysigt.
Hur som helst, du traskar runt där i Mali. Låt oss anta att staden heter Olambaoura. Du ser en okänd vit man stå med ryggen mot dig och tänker genast "Aha! En britt eller svensk!" och närmar dig i stormsteg. När du nästan är framme vid den okände mannen hör du för första gången honom klart och tydligt säga ett ord. Det första ord du hör honom säga är "Rambo". Ja, tekniskt sett är väl Rambo ett namn, men...fuck off. Just där sätter mannen punkt och du ser din chans att bekanta dig närmare. Du hörde nämligen ett skorr på r:et så du måste veta. Du måste bara veta.
Du knackar honom på ryggen och han vänder sig hastigt om. Det är då du ser. Raka tänder, inga fräknar, varpå du instinktivt slår honom med full kraft rakt över nästan och skriker "Ta knoge, jävla skåning!".
Varför är det så här? Varför är det här den naturliga reaktionen? Varför hade du kysst honom på munnen om han var britt?
(En förutsättning för hela den här texten är att irländare är britter, det har dom nog inget emot).
Just nu inser jag att hela det här inlägget är dumt. Jag menar...skåningars r låter ju inte likadant som hennes. Det kanske inte heter att hon skorrar. Fan.
Kommentarer
Trackback
