Ett människovidrigt experiment
"Ja, absolut, det går bra. Jag har ändå inget för mig då"
Ibland (där ibland = en tidpunkt efter vilken alla ansträngningar för att ändra på det horribla faktumet är uddlösa) inser man ändå att det som först verkar oproblematiskt i slutändan leder till en del tråkigheter.
Som att byta arbetspass med någon, till exempel.
Igår söndag vaknade jag vid 1330 eller så, efter att ha jobbat ett extra nattskift. Inget konstigt så. Jag letade mig ner på stan med sömndruckna steg för att möta upp pappa med familj. Inget konstigt där heller, förutom då att farsan sällan är i Tallinn. Någon timme senare var jag hemma. Somnade. Inget konstigt där heller - jag hade ju jobbat fyra tolvtimmars nattpass. Någon timmes powernap bara. Vaknade vid 2000, eller om det kanske var 2200. Kollade schemat. Smaskens, jag jobbar visst 0800 måndag morgon. Jag kände mig ganska uppgiven inför livet när jag insåg det, men å andra sidan hade jag knappast lyckats hantera det särskilt smidigt även om jag var medveten från första början. Jag menar - att hinna med två sovpass på 24 timmar är tuff skit.
Så här sitter jag nu, utan att ha sovit en blund på hela natten - förvånansvärt rak i rygggen - framför min arbetsdator och räknar timmarna. Elva och en halv timme kvar.
Det kan nog bli många inlägg idag...
Vi avrundar med en bild på Charlotte Kalla:
Ibland (där ibland = en tidpunkt efter vilken alla ansträngningar för att ändra på det horribla faktumet är uddlösa) inser man ändå att det som först verkar oproblematiskt i slutändan leder till en del tråkigheter.
Som att byta arbetspass med någon, till exempel.
Igår söndag vaknade jag vid 1330 eller så, efter att ha jobbat ett extra nattskift. Inget konstigt så. Jag letade mig ner på stan med sömndruckna steg för att möta upp pappa med familj. Inget konstigt där heller, förutom då att farsan sällan är i Tallinn. Någon timme senare var jag hemma. Somnade. Inget konstigt där heller - jag hade ju jobbat fyra tolvtimmars nattpass. Någon timmes powernap bara. Vaknade vid 2000, eller om det kanske var 2200. Kollade schemat. Smaskens, jag jobbar visst 0800 måndag morgon. Jag kände mig ganska uppgiven inför livet när jag insåg det, men å andra sidan hade jag knappast lyckats hantera det särskilt smidigt även om jag var medveten från första början. Jag menar - att hinna med två sovpass på 24 timmar är tuff skit.
Så här sitter jag nu, utan att ha sovit en blund på hela natten - förvånansvärt rak i rygggen - framför min arbetsdator och räknar timmarna. Elva och en halv timme kvar.
Det kan nog bli många inlägg idag...
Vi avrundar med en bild på Charlotte Kalla:
Kommentarer
Trackback
