Att vara där
Jag har många gånger fått känslan "tänk att ändå ha fått varit där" när det gäller musik. Inte hela eror (som att snitta fem kvällar i veckan på CBGB's under sjuttiotalet eller vara Ronnie Spector-groupie). Inte alls så. Utan bara för en kväll, en spelning. Den där natten.
Nu senast såg jag den här videoupptagningen av Placebos låt Nancy Boy. Året ska ha varit 1995 och spelningen verkar ha varit på någon form av talangjakt. Det låter ju inte hett direkt, men jag är närmast chockad över hur bra det låter. Själva bildkvaliten suger ju kamelkuk, men ljudet är fantastiskt. Showen tycks heta "Unsigned", och 1995 är året innan Placebos självbetitlade debut släpps. Jag fascineras så över band som börjar så bra. I Placebos fall kan man nog också säga att man började på toppen. Nancy Boy blev en direkt favorit från första genomlyssningen (jag minns att jag satt i mitt pojkrum och spelade Diablo på min dator. Eller om det nu var demoversionen av spelet.
Nu ska man väl vara ärlig och säga att det troligtvis funnits några tusen konsertupplevelser som varit större än det här, men när jag blir tagen av något som låter otroligt bra, då blir jag ibland så till mig att jag tillägnar det ett blogginlägg, oavsett hur det ser ut med lite distans.
Jag borde snacka lite mer om lite bättre spelningar någon annan gång.
Nu senast såg jag den här videoupptagningen av Placebos låt Nancy Boy. Året ska ha varit 1995 och spelningen verkar ha varit på någon form av talangjakt. Det låter ju inte hett direkt, men jag är närmast chockad över hur bra det låter. Själva bildkvaliten suger ju kamelkuk, men ljudet är fantastiskt. Showen tycks heta "Unsigned", och 1995 är året innan Placebos självbetitlade debut släpps. Jag fascineras så över band som börjar så bra. I Placebos fall kan man nog också säga att man började på toppen. Nancy Boy blev en direkt favorit från första genomlyssningen (jag minns att jag satt i mitt pojkrum och spelade Diablo på min dator. Eller om det nu var demoversionen av spelet.
Nu ska man väl vara ärlig och säga att det troligtvis funnits några tusen konsertupplevelser som varit större än det här, men när jag blir tagen av något som låter otroligt bra, då blir jag ibland så till mig att jag tillägnar det ett blogginlägg, oavsett hur det ser ut med lite distans.
Jag borde snacka lite mer om lite bättre spelningar någon annan gång.
Kommentarer
Trackback
